Därför vill kyrkorna
slå sig samman
Som i riket så ock i Kumla. Den devisen passar när Johanneskyrkan och Metodistkyrkan funderar på att starta nytt tillsammans.
Relaterat
Efter en lång process fattade Metodistkyrkan, Svenska ¿Missionskyrkan och Svenska baptistsamfundet förra året beslut om att slå sina påsar ihop på riksplanet under namnet Gemensam Framtid.
Nu förbereds en liknande process i Kumla när Johanneskyrkan och Metodistkyrkan för samtal om samgående.
Ta sin tid
– Vi är övertygade om vad vi vill göra, men det får ta sin tid, säger Hans Högberg, ordförande i Johanneskyrkan.
Han tror att det är viktigt att tankarna på en gemensam kyrka hinner landa hos de enskilda medlemmarna.
– Det handlar också om demokratiska processer och stadgar, säger Ulla Ödling, ordförande i Metodistkyrkan.
Den har 60 medlemmar, men färre än så är aktiva.
Tungt
– Så det kan vara tungt att dra lasset, ger Ulla Ödling som ett motiv till att gå samman med de 150 medlemmarna i Johanneskyrkan.
– Dessutom är det ju roligare att vara fler, fortsätter Ödling.
Både hon och Hans Högberg betonar att de önskar att de nu inledda samtalen inte bara leder till en sammanslagning utan att man skapar något nytt tillsammans.
Metodistkyrkan och Johanneskyrkan känner varandra ganska väl redan. Det är inga stora kulturella eller teologiska frågor att överbrygga.
– Det här kanske hade skett ändå, men processen med Gemensam Framtid på riksplanet har skyndat på det, säger Ulla Ödling.
I respektive kyrkas årsmöte tidigare i år togs inriktningsbeslut om en gemensam kyrka. Någon sluttid för när processen ska vara klar finns inte, men det kan ske som tidigast 2014 om man ska följa församlingarnas stadgar.
Samarbetar
De båda kyrkorna har redan ett samarbete. Bland annat har man haft gemensamma gudstjänster under somrarna i flera decennier. Så blir det även i sommar.
– Och sedan smyger vi i gång med mer gemensam verksamhet, säger Hans Högberg.
Johanneskyrkan ligger utmed Sveavägen och Metodistkyrkan på Västra Drottninggatan. Om processen leder till en gemensam församling så återstår att se var man ska ”bo”.
– Men lokalfrågan är något av det sista vi ska lösa, säger Hans Högberg.








