– Visst är han grann, säger Maja Berglund.
Det är en påfågelshane som nu skaffat sig adressen c/o Berglund, Bulltorp, Vretstorp. Fågeln skuttar omkring på gräsmattan och upp i skogen för att leta föda. Han sussar i garaget, ladan eller den gamla tvättstugan.
Påfågeln bara dök upp i juni.
– Han kom från ingenstans ...

I början tyckte familjen att var lite kul med gästen som med tiden blev bofast.
– Fast nu börjar vi tröttna på allt bajs på gräsmattan, säger Maja Berglund.
Maja och maken Staffans son Liam, två och ett halvt år har hittat på ett namn på fågeln:
– Påfågelshannen Pippi, säger Liam.

Familjen har bjudit Pippi på lite korv och kaksmulor. Sannolikt stärkte åtgärden familjebanden, för Pippi är mycket tillgiven. Inte så att det går att gosa med Pippi (det går det inte med påfåglar) men nykomlingen håller sig tätt kring familjen. Pippi kan sitta på trappan till ingången men flyttar sig förstås om någon kommer. Sedan går han tillbaka.
– Han kan ta en tur upp i skogen, men är inte borta mer än någon halvtimme.

Kackandet på gräsmattorna är inget kul, tycker Berglund, och så tappar Pippi fjädrar också. De vill gärna att Pippi kommer till sin rätte ägare, för en sådan måste finnas.
– Några vilda påfåglar finns inte, den här måste ha rymt från något ställe, säger William Lundin, naturvårdare på länsstyrelsen och lärare på naturbruksgymnasiet Kvinnersta som tidigare haft påfåglar i hägn.

William gissar att Pippi helt enkelt traskat i väg från sin ägare. Gått till fots, eller till klo, för påfåglar håller sig på marken.
– För inte har väl någon släppt ut fågeln? Nej, det vill man inte ens tänka, säger William.

Det är inte ovanligt att större herrgårdar håller sig med påfåglar i hägn, berättar han vidare.
– Påfåglar måste ha värme och mat när kylan kommer. De är ju fröätare, men även grönsaker och köttbitar åker ned. Men när frosten kommer hittar de ingen föda, säger William.

Berglunds hoppas nu att fågelägaren hör av sig.
– Om ingen hör av sig kanske vi på Kvinnersta kan ta hand om den. Nej, vänta, jag måste kanske först höra med skolan, säger naturvännen William Lundin.