Förstagångsbesökaren blir smått förvånad över att så mycket folk plötsligt och från ingenstans befinner sig längs den smala och kurviga landsvägen. Flera män hjälps åt dirigera trafiken till fälten runt omkring.

Ändå sägs det att det brukar vara ännu fler besökare. De som brukar komma med anledning av auktionen har i år fått stanna hemma eller söka lyckan på annat håll.

– Det blev för mycket arbete med att hämta hit alla saker för att hålla auktion. Vi har talat om att kanske ha auktion vart annat år istället, säger Catharina Ingjald, vice ordförande i Boo hembygdsförening och som ändå hade fullt upp med att ta emot besökare i den äldre skolbyggnaden.

Där såldes det denna helg liksom varje helg under sommaren hantverk från lokala producenter

Vid ett av borden utanför hittas Hans Karlsson och Kenth Pettersson, svågrar från Kumla som i 30 års tid drev auktionsfirma ihop. De brukar besöka Boo skola denna helg, och gjorde det också i år, trots avsaknaden av auktion.

– Intresset för auktioner har minskat. Det finns inte alls lika många nu som förr. Den yngre generationen vill ha nya möbler från varuhusen istället, konstaterar Kenth Pettersson.

Något som däremot verkar ligga i tiden är loppmarknader, som det skyltas för i snart sagt varje vägkrök. Den vid Boo innehöll såväl kläder som leksaker och prydnadsföremål.

– Det brukar vara vi vuxna som tjatar om att åka hit men sen är det barnen som hittar flest saker de vill ha, säger Sofia Löwhagen med en blick mot sina barn Bo, Moses och Majlis som alla fyndat flera saker.

Bland annat visar Moses fram en ödla i gummi och en nyckelring i vit plast, och Majlis en likadan nyckelring fast i lila färg och därtill en klargrön mjukisgroda.

Och efter loppisen, ja då bär det av ut i svampskogen, har mormor Marianne Löwhagen bestämt.