Den tionde augusti tar Erik Persson klivet över Atlanten för att spela i klubben Kenai River Brown Bears i Alaska. Men innan dess passar han på att vila upp sig hemma hos familjen i Hällefors. Det var här, i Hällefors IK, som karriären började.
– Det här är nog mitt första riktiga sommarlov. Tidigare somrar har jag bara haft tre veckors träningsuppehåll, säger han.
Men riktigt ledigt blir det inte den här gången heller. I början av sommaren jobbade han som snickare i Leksand. Nu när han har flyttat hem fortsätter förberedelserna inför hösten. En del fysträning blir det. Dessutom har han inte lagt skridskorna på hyllan helt och hållet under sommaren.
– Jag gick på is för två veckor sedan. Det behövdes. Jag kände mig som ett kylskåp på isen, säger han.
I juni tog Erik Persson studenten från hockeygymnasiet i Leksand och det var med Leksands IF.:s J20-lag som han tog SM-guld nu i våras, när laget mötte Brynäs i Globen i Stockholm.
– Det var riktigt fränt. Det är det näst största man kan göra i svensk hockey. Bara ett elitserieguld är större, säger han.
Redan i början av säsongen fick han frågan om han kunde tänka sig att spela i USA.
– Då sa jag nej. Det kändes inte som jag vågade, säger han.
Men efter SM-guldet ändrade han sig.
Första steget blev att skicka över en video där Erik Persson spelade, till Kenai River Brown Bears i Alaska som fått upp ögonen för honom. Den föll laget i smaken.
En säsong är tanken till att börja med. Vad som händer därefter vet han inte än.
– Drömmen är att jag ska kunna försörja mig på hockeyn. Och att få spela i NHL.
Alla papper inför resan är klara men i övrigt har han inte börjat packa än. I Alaska kommer han att vara inneboende hos en familj. Men själva flytten tycker han inte är någon stor grej.
– Jag har redan flyttat ifrån allt en gång, när jag började gymnasiet i Leksand.
Tidigare i somras fick han ett tillskott i reskassan. Då tilldelades han kommunens idrottsstipendium.
– Det var kul. Det visar att man gjort något speciellt som kanske inte alla har gjort, säger han.
Än är han inte nervös, kanske kommer det på planet över Atlanten.
– Då kan jag nog börja fundera på vad jag egentligen gett mig in i. Det är många som frågar om jag är nervös. Men jag är snarare sugen på att få dra i gång igen. Det ska bli jäkligt kul.