Dalmålet skvallrar om hemvisten men blir samtidigt förvirrande. Tony är född och uppvuxen i Hällefors och flyttade som tjugoåring till Borlänge. Men kärleken förde honom tillbaka till hembygden ett par decennier senare.
– Bara efter ett år satt dalmålet där och blev delvis kvar. Kanske en förklaring är att farmor bodde i Falun.
Utbildad elektriker
Språk har alltid intresserat, men Tony utbildade sig till elektriker.
– Jag har jobbat med allt mellan himmel och jord, från att koka rödfärg till ur- och skurdagis, dataprogrammerare, industri och nattreceptionist på hotell. Ofta är det ödet som styrt när jag bytt jobb.
Just nu är han jobbcoach på arbetsförmedlingen. Den brokiga yrkesbakgrunden blir en tillgång.
Arbete är viktigt, men långt ifrån allt. Hela livet måste fungera. Intressena är många och ett av dem är skrivandet. Tony har fascinerats av ord sedan skoltiden, men först i vuxen ålder fattade han ordentligt tag i pennan. Dottern Amandas död 1987 var ett hårt slag. Hon föddes med hjärtfel och levde bara ett år. Sorgen blev massiv och ett sätt att bearbeta händelsen var att skriva.
Sorg och smärta blir en form av drivkraft.
– Oftast är det så. Ju sämre jag mår desto mer skriver jag. Men glädjen är också en källa. När jag träffade Lena blev det många ljusa dikter.
För det är dikter han skriver. Även om Tony upplevs som verbal berättar han själv om sin svårighet att rakt ut uttrycka sina innersta känslor.
– Då är det lättare att skriva. Tankar och funderingar kan ligga och skramla och så rätt som det är måste det ut.
Han kan vakna mitt i natten och bara vara tvungen att stiga upp efter papper och penna. Fångas inte formuleringen direkt kan den försvinna.
Han beskriver sig själv som envis, nyfiken, lite äventyrlig och med barnasinnet bevarat. Men han är också en ödmjuk person.
– Jag är optimist ut i fingerspetsarna och många upplever mig jobbig då jag är så positiv. Även då det är riktigt mörkt försöker jag ändå hitta ljuset.
– Min dotters död var det absolut jobbigaste jag varit med om, men det har lärt mig mycket också.
Nuet blir centralt
Att ta vara på tiden, människorna omkring sig och nuet blir centralt. Där är sönerna Adam och Adrian viktiga, liksom sambon Lena.
Hoppfullheten är ständigt närvarande och glimtar även i de tyngsta dikterna. Det ska aldrig överge.
Ungdomens författardrömmar finns kvar hos Tony och kanske blir det en diktsamling i framtiden.
– Men min allra högsta dröm är faktiskt att ge ut en låt, som berör.