Lennart har mjölkat
kor i över fyrtio år
Korna råmar och påkallar uppmärksamhet. Lennart Fallkvist förbereder morgonmjölkningen som så många gånger förr. ¿Att vara månskensbonde blir en livsstil, men nu är han pensionär och har mer tid.
Relaterat
Artikelbilder
Grönbete. Kor och kreatur på ängarna är en rogivande syn. Det är så det ska vara, säger Lennart som släpper ut sina djur på ängarna varje dag.
Hötapp före mjölkning. Förr när fler djur fanns i ladugården gick det åt uppåt 40 ton hö årligen. Nu behöver Lennart kanske hälften.
Rutinerna är väl inarbetade. Lennart drar på stövlarna och stegar mot ladugården. I sköljrummet förbereds kärlen, men först ska det mockas och städas upp inne hos korna.
Där finns också ett par kalvar och tre kvigor. Djuren blickar skyggt omkring sig och råmar när Lennart jobbar.
– Nu för tiden börjar jag inte så tidigt. När vi jobbade båda måste vi vara igång vid halvsex, för att hinna till våra vanliga arbeten, säger Lennart öppnar dörren till gödselstacken och hivar ut dyngan med spaden.
Brinnande intresse
Det var hustrun Viola som tog med sig korna till familjen från början. Lennart berättar om hustruns brinnande intresse och engagemang, visar flera diplom och en guldmedalj för god skötsel, men berättar också om cancern och hennes bortgång förra året.
– Först tänkte jag skicka mjölkkorna till slakt, men så sparade jag två som får gå här och äta nu.
Till gården i Skatviken, några kilmeter utanför Grythyttan, flyttade paret 1966 och som mest hade makarna elva mjölkkor.
– Vi levererade mjölk till mejeriet i fyrtio år. Det här var Violas grej, jag är ju mer fabriksarbetare, men har hjälpt till.
Enda tänkbara
Trivseln är ändå inget att ta fel på. Jobbet på industrin, bland annat Ferrox och Stålmöbler, var viktigt men även för Lennart har livet på gården alltid varit det enda tänkbara.
– Jo, jag visste mycket väl vad det handlade om. Mormor och morfar hade kor och som barn hjälpte jag ofta till på somrarna. Då var det annat som gällde. Tänk hur vi släpade på mjölkkrukorna i flera kilometer, till mjölkpallen vid vägen. Då var det handarbete som gällde, i allt.
Mycket maskiner
Nu är det mesta maskinellt, även hos Lennart. Han plockar fram delarna till mjölkmaskinen.
– Nu mjölkar jag direkt i en kanna. Det blir ju inte så mycket.
Får tillbaka i bullar
Nåja, närmare fyrtio liter om dagen. Av det får kalvarna sitt och i övrigt så används mjölken i hushållet så långt det är möjligt.
– Jag ger bort en del, och får tillbaka i bullar och så, säger han och ler.
När båda kossorna är mjölkade är det dags för grönbete. Djuren lossas och springer glatt ut. Mot kvällningen är det dags igen. Då ska de nyss rentvättade kärlen användas ännu en gång och sedan stängs ladugårdsdörren för natten. Men i morgon börjar allt om.
