Förberedelserna hade varit intensiva för att få allt att fungera. Nu är det full fart i köket där Gun-Britt Andersson i Grythyttans hembygdsförening berättar hur det går till att göra olika typer av ost.

– Nästan allt kommer från kossan som vi jobbar med. Vasslan vi fått från ystningen har använts till brödbaket. Förr togs ju allt tillvara.

Gun-Britt bjuder besökarna att smaka sötosten.

– Den kan se lite olika ut på olika platser i landet. Den här är grynig och har tagit sju timmar att koka.

Färskosten och smöret står bredvid och strax har Gun-Britt plockat ut en plåt ur ugnen och skär upp det nybakade rågbrödet.

– Kärnmjölk är också lite speciellt. Den blir kvar när smöret är kärnat.

De som vill får smaka och reaktionerna är blandade. En grynig konsistens som lämnar en fet smak i gommen. Alla är inte förtjusta. Däremot lovordas de olika ostarna, det hemkärnade smöret och brödet som rykande varmt läggs upp.

Barnen får också chans att smaka vanlig mjölk som kommer direkt från kossan.

– Jo, det är skillnad. Den här mjölken känns mer naturlig, godare. Det blir annorlunda i munnen, säger Gustav Rosén efter några klunkar.

Han och flera andra barn får också möjlighet att vara med i processen när osten framställs. När mjölken kokats och ostlöpe tillsatts, för att få mjölken att koagulera, ska den stelnade massan ösas upp och silas. Gun-Britt förklarar och barnen öser ostmass till en sil.

– Vätskan som rinner ner är vassla och det använder vi som sagt till brödet, säger hon och pekar mot Kristin Samsonovits som knådar och kavlar vid bakbordet.

Många passade också på att gå ut och hälsa på korna som gick i hagen intill. Det är ju de som egentligen är huvudpersoner i den här historien.