Snabbt vallas fåren in i en hage där klippningen ska ske. Per Eriksson, Rudy Hobbenschot med dottern Mercel hjälps åt.
– Inklusive lammen är det omkring 70 djur, finullsfår och gotländska pälsfår. Jag får dem klippta ett par gånger om året, säger Rudy som tillsammans med Per ser till att hagen blir riktigt trång.
– Det blir lugnare då. Jag får lättare tag i fåren och mindre stress uppstår, säger Per som fångar in en och en i taget för att plocka av dem ullen.

Bestämda handlag
Det går snabbt. Med vana händer får Per djuret i rätt position och efter bara lite sprattel finner sig fåret i situationen. Klippningen sker efter ett visst mönster. Med bestämda handlag vrider och vänder Per på djuret.
– Nej, dom gillar inte det här. Men jag tror att de tycker det är skönt efteråt.
Även om det är kyligt i luften fryser inte fåren utan sin ull.
– De har mycket underhudsfett och om bara någon vecka har det vuxit ut en bit igen. Efter klippningen får fåren bättre aptit. Den varma pälsen gör att de inte är så sugna på att äta, särskilt inte en varm sommardag. Det kan man förstå.
– Klippningen stimulerar även ägglossningen, tillägger Per.

20 år som klippare
Han har klippt får på heltid i tjugo år och har även en mindre flock själv hemma på gården mellan Örebro och Karlskoga.
– Får är trevliga djur, enkla att ha att göra med.
Påståendet att får är dumma skakar Per på huvudet åt och säger är en förutfattad mening.
– Förmodligen uppkommet för att de går i flock och följer varandra. Men får är inte dumma. De har lätt att lära sig saker och uppfatta situationer. De känner också snabbt igen olika människor.
Djur efter djur blir av med sin ull. Mercel lägger varje individs ull i en särskild kasse, noterar i en anteckningsbok vilket nummer fåret har och ullens kvalitet.
– Ullen ser riktigt bra ut, säger Per.