Om fem år går tillståndet för gruvverksamheten ut, och Zinkgruvan Mining AB har nyligen skickat in en ansökan till mark- och miljödomstolen om att få fortsätta med gruvdrift efter 2017. Samtidigt vill gruvföretaget få tillstånd att anlägga ett nytt magasin för avfallssand från anrikningsverket, eftersom Enemossen snart blir fullt.

Förstahandsvalet som nytt magasin är Hemsjön, som ligger alldeles intill Enemossen. – Vi bedömer att det inte är lämpligt att fylla på det mer, utan vi måste ha ett nytt område. Vi har utrett olika alternativ, och kommit fram till att Hemsjön är det bästa, säger Zinkgruvans vd Bengt Sundelin.

Det huvudsakliga skälet är närheten. Det går att använda befintlig infrastruktur till stor del, i stället för att man ska behöva exploatera ytterligare ett område. Sjön har också stor volym, vilket ger en långsiktighet. Uppåt 20 år bör man kunna deponera sand i Hemsjön, om produktionen i Zinkgruvan fortsätter som i dag.

För Hemsjöns del betyder det att den sakta men säkert kommer att bli allt grundare, och till slut försvinner den helt som sjö.

Att fylla igen en sjö är en mycket kontroversiell åtgärd, menar man på länsstyrelsen.

– Det är ett väldigt ovanligt ingrepp i naturmiljön. Man har gjort ingrepp i vattendrag i samband med exempelvis kraftverksbyggen, men att man fyllt ut en sjö har så vitt jag vet inte förekommit tidigare i länet, säger Jan Johansson, chef för miljöenheten på länsstyrelsen.

Om sjön försvinner kommer vattenflödet till Björnbäcken, som rinner söderut över länsgränsen mot Östergötland att torrläggas. Men Zinkgruvan har planer på att pumpa vatten från andra vattendrag, för att bäcken, som har mycket höga naturvärden, ska bestå.

Läs ett längre reportage i fredagens Nerikes Allehanda.