Längs landets vägar står cirka 1 100 hastighetskameror som under årets första halvår fångade sammanlagt 99 776 fartsyndare på bild. Det är färre än förra året. Under 2011 var  8 000 fler bilister fotograferade redan i maj.
– Att det finns fler fortkörare, det vet vi, säger Eva Lundberg, nationell samordnare för automatiska trafikkameror (ATK) hos Trafikverket, och förklarar att några kan slippa undan eftersom alla kameror inte är aktiva dygnet runt.

Lägre hastighet
Huvudmålen som är sänkt hastighet precis vid kameran, lägre medelhastighet på sträckorna med kameror och i slutänden räddade liv i trafiken, har ändå uppnåtts varje år sedan de första 700 kamerorna placerades ut 2006.
– De har absolut haft verkan. Andelen hastighetsöverträdelser har sjunkit från 25–30 procent före kamerorna, till ungefär fem procent. Vi kan också se att andelen bilister som kör för fort förbi kameror ligger på en fortsatt låg nivå, säger Eva Lundberg.
Urban Widell, ställföreträdande chef på Rikspolisstyrelsens ATK-sektion, säger att kamerorna slås på när polisen via sin statistik vet att trafiken är tät, hastigheten hög och flest bilister begår trafiköverträdelser.
– Då säger vi att mellan klockan 13 och 15 på eftermiddagen så ska den här sträckan vara aktiv, för då har vi ett problem, säger Widell.

Få lagförs
Ett annat bekymmer är att bara runt 30 procent av de fortkörare som fångas av kamerorna sedan blir lagförda.
– Vi har fordon och bilder som vi aldrig kan utreda, med motorcyklister där hjälmen kan göra att föraren inte kan identifieras och bilar registrerade i utomnordiska länder, säger Urban Widell.
Dessutom, säger han, kan snöfall, solblänk och ösregn göra bilden för oskarp.