”Först nu förstår jag hur farligt Emils uppdrag är”
I söndags vid lunchtid fick Hannah Rosenberg ett sms till sin mobil.
Meddelandet kom från sambon och pojkvännen Emil Tjus, som tjänstgör i Afghanistan.
På displayen stod bara två ord: ”inte jag”.
Relaterat
Örebroaren Emil Tjus var alldeles i närheten av olycksplatsen i Afghanistan där två av hans chefer blev skjutna till döds i ett bakhåll söndags.
– Emil är oskadd men mår psykiskt dåligt, säger flickvännen Hannah Rosenberg hemma i Örebro.
Hon förstod när hon fick telefonmeddelandet att något allvarligt hade inträffat, men kunde naturligtvis inte räkna ut vad. Hon skickade genast ett svarsmeddelande och gick sedan direkt till datorn och slog upp Försvarsmaktens hemsida.
– Där stod ingenting och tankarna började att mala i huvudet. Jag gick in hela tiden och kollade för de brukar lägga ut nyheter med jämna mellanrum.
– Inte förrän klockan var halv fem såg jag att de hade lagt ut nyheten att två svenskar hade skjutits ihjäl.
– Jag kände genast igen namnen på dem, jag har till och med träffat dem. De var Emils närmaste chefer där nere, säger Hannah.
– När jag såg namnen och lite senare på kvällen när bilderna kom, så blev det ännu mera verklighet för mig att Emil är ute på ett livsfarligt uppdrag.
– Och det var först då som jag förstod vad sms:et jag fick på förmiddagen hade betytt i klartext.
Flera timmar senare – klockan hade blivit sju på söndagskvällen – fick Hannah ett efterlängtat samtal. Det var Emil som ringde och meddelade några snabba ord i mobilen.
– Han hann bara att säga att han var tillbaka på campen och att han skulle ringa igen. Men jag hörde på rösten att han lät dämpad, så jag förstod att han hade det jättekämpigt.
Timmarna gick långsamt på söndagen för Hannah, som bara väntade på att få höra från Emil igen. Runt midnatt ringde telefonen. Och den gången kunde de tala med varandra riktigt länge.
– Vi pratade säkert en halvtimme och Emil berättade precis vad han varit med om. Själva händelsen hade han inte sett med egna ögon men tillsammans med några andra hade han suttit i en bil alldeles i närheten.
– De som nu blev skjutna hade varit med i bilen men gått iväg för att prata med folk på polisstationen. Plötsligt hördes skottlossning och eftersom Emil är sjukvårdsutbildad så sprang han åt det håll varifrån han hört skotten.
– Det var fullständigt kaos och han hade hjälpt till att stoppa blodflödet. Som tur var fanns det en ambulans i närheten, säger Hannah.
– Han sa att det just nu hade snöat och att det var en obeskrivlig lervälling i området. Sedan sa han att alla inblandade hade gjort precis som de skulle och att det funkat exemplariskt.
Hanna, som läser psykologlinjen vid Örebro universitet, säger att hon fått uppfattningen att Emil och soldaterna runt honom fått krishantering och stöd från ett team på plats. Och att det är på väg mer folk från Sverige.
– Det här är första gången som Emil är med om något så stort som fått dödlig utgång i Afghanistan. Det har varit väldigt lugnt i de områden som han har varit i. Men efter en sådan här händelse är det väldigt viktigt att de får prata ut om allt som hänt och får allt stöd de behöver, säger Hannah.
De båda dödade soldaterna, kapten Johan Palmlöv och löjtnant Gunnar Andersson, var nära arbetskamrater med Emil. De träffades när Emil gjorde lumpen vid Livregementet i Stockholm för tre år sedan. När han muckade var de på honom och ville att han skulle åka med skytteplutonen till Afghanistan.
– De tyckte att han var en duktig soldat och ville gärna ha med honom. Men han var inte riktigt redo för det då. Vi hade just träffats och han ville göra något annat innan han skulle söka in på Polishögskolan, berättar Hannah.
För precis ett år sedan, i februari 2009, ringde Gunnar Andersson till Emil för att försöka få honom att ändra sig. Den här gången gick det bättre.
– Han fick en vecka på sig att fundera och under den tiden pratade vi igenom situationen och sedan bestämde vi tillsammans att Emil skulle åka. Jag tycker fortfarande att det är ett viktigt uppdrag som soldaterna har i Afghanistan och jag tror inte att Emil har ändrat uppfattning heller. Han visste vad som kunde hända.
Den 23:e november i fjol åkte Emil till campen Northern Lights i Mazar-i-Sharif. I maj är uppdraget slutfört.
I julas var han hemma i Örebro och någon gång i slutet av februari är planerna att han ska få en så kallad ”leaveresa” till hemstaden.
– Efter vad som hänt kanske planerna ändras. Men jag hoppas att tiden går fort så att han snart är hemma.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 9 feb 2010 18:10 Hedman
Ta hem dom omedelbart!
Skrivet 10 feb 2010 02:10 S
Hedman: Varför ta hem dom omedelbart. Soldater åker dit i vetskap om att detta kan hända och jag tror bara att de som åker dit vill bara vara kvar ännu mer när sådant händer. Det är mycket tragiskt det som händer men varför skulle det bli bättre om alla fick åka hem?
Krishantering och frivillig hemgång är ett bra alternativ, men som sagt.. Om det skulle bli så att de blir tvångshemskickade tror ja bara alla svenskar skulle bli besvikna.
Jag ska själv dit snart och jag vet mycket väl vad de genomlider, men skulle bara bli rentav förbannad om jag blev hemskickad mot min vilja.
Skrivet 10 feb 2010 04:52 Thomas (Ej registrerad)
Det kan ju också ha varit en afgansk polis som snodde telefonen och skrev "Inte jag".
Men ärligt, kan man inte kläcka ur sig mer i ett SMS. Antar att de inte befann sig i granateld när de skickade SMS.
Ja inte är det golf på Mallorca! Vad tror sambosarna hemma?
Skrivet 10 feb 2010 08:36 Pål
Men snälla nån, vad tror dessa hjältar att man åker till för land ? Det är ju skrämmande hur naiva vissa svenskar är när man åker till dessa terroristländer. Hjälp dom är dumma och skjuter på oss ..... ! Föreslår att naiva snorvalpar skickas hem, låt däremot män och kvinnor som vet vad det handlar om stanna kvar och göra en värdefull insats !
Skrivet 10 feb 2010 08:38 Tiodubbla styrkan. (Ej registrerad)
Thomas (Ej registrerad) skrev: Det kan ju också ha varit en afgansk polis som snodde telefonen och skrev "Inte jag".
Men ärligt, kan man inte kläcka ur sig mer i ett SMS. Antar att de inte befann sig i granateld när de skickade SMS.
Ja inte är det golf på Mallorca! Vad tror sambosarna hemma?
Hur fan kan du sitta och göra dig lustig med tanke på att hon måste vara grymt orolig.Det finns väl 100 andra anledningar förutom granateld att skriva ett kort sms.Vad har du med att göra vad som skrivs i deras sms? Var stolt över din "svenska tiger" med tanke på att det finns sånna som "Thomas mus".
Skrivet 10 feb 2010 09:02 Dala
Håller med Pål!! Självklart är det tråkigt å jobbigt för Hannah. Att hon har en sambo som är så tanklös att han åker dit är synd, hon är värd något bättre. Jag anser att alla de som åker dit å tror att de gör något som kommer att förändra de krafter som egentligen styr kämpar förgäves. Nä, åk hem å låt dom själva där borta lösa sitt eget dilemma.
Skrivet 10 feb 2010 09:37 Robban
Står det någonstans överhuvudtaget något om att soldaterna trodde att de åkte på solsemester?
Nä, just det, Självklart vet de vad de ger sig in på men faktum är att alla som åker iväg tror och hoppas naturligtvis på att slippa stridigheter.
Artikeln handlar ju om Hannah som, helt naturligt, har svårt att sätta sig in i vad hennes sambo sysslar med och när något sådant här tragiskt händer så är det klart att man börjar tänka.
Hannah, var stolt över din Emil, han är ju faktiskt borta för att förverkliga vår allas dröm, fred på jorden.
Skrivet 10 feb 2010 10:07 Wassberg (Ej registrerad)
Dala, hur blåögd är du egentligen?
Och Pål, är det du som är hårdast i stan?
Det är klart att det är frivilligt att åka, men jag tror samtidigt inte att det går att förbereda sig på krig och vara 100% förberedd. Det är något som måste upplevas för att man ska förstå innebörden av det.
Artikeln handlar dessutom om en anhörigs upplevelse av händelsen/kriget. Vem har påstått att soldaten i fråga vill åka hem innan uppdraget är slutfört?
"Jag tycker fortfarande att det är ett viktigt uppdrag som soldaterna har i Afghanistan och jag tror inte att Emil har ändrat uppfattning heller. Han visste vad som kunde hända."
Skrivet 10 feb 2010 13:25 Nilla (Ej registrerad)
Hej!
Har aldrig skrivit i sån här kommentars forum. Men nu var jag tvungen...
Snälla nån! Ni som lägger till egna teorier och annat och gissar hur andra tänker och tror, lägg av!
"Robban" är det ända inlägget av dom jag läst som är vettigt!
Hannah, Emil är modig! Instämmer i "Robban" han gör något för fred på jorden. Men självklart förstår jag Hannahs tankar, det är ju naturliga tankar och klart allt öppnas upp nu när det händer något. Även om man hoppades på att det inte skulle hända. Tankarna väcks till liv när något sånt här inträffar! Jag tycker repotaget öppnar ögonen för andra svenskar att vi faktiskt har människor där nere som gör något!
Styrka till alla!
Skrivet 10 feb 2010 13:37 Pål
Nej Wassberg, jag är verkligen inte hårdast i stan ! Tycker bara att om man åker till en krigshärd full av talibaner, ett rövargäng som praktiserar vilka metoder som helst för att nå sina mål, så måste man väl för f-n vara införstådd med riskerna även om man är där i fredsbevarande syfte. Även familj och anhöriga har väl fått ta del av information angående risken att åka. Tycker liksom du att det är ett viktig uppdrag man har, gillar bara inte snyftandet i media när något tragiskt inträffar. Krig är alltid lika fruktansvärt oavsett var det pågår.
Skrivet 10 feb 2010 22:53 Robban
Tack "Nilla" =)
Pål>> Återigen, artikeln är ju ingen snyfthistoria utan en bild av hur det är att vara nära anhörig på hemmaplan och att även fast man vet om riskerna från början så kommer det i annan dager när något så här tragiskt inträffar.
Vi människor tänker ju "det händer inte mig", oavsett om det gäller vanlig maginfluensa, hudcancer i sommarsolen, påkörd på ett övergångsställe eller skjuten i krig. Men när man får uppleva det på nära håll dyker ju tankarna upp.