Hur har det varit att jobba med en hytta i stället för det sedvanliga torpet i din serie?
- En hytta är inte tänkt att bo i. Man får själv bestämma var köket och hallen ska vara. Här är det fritt och finns så många kubikmeter. Innan har jag ju knappt kunna stå raklång.

Går det en trend i att göra om nyttobyggnader som stall, skolbyggnader och hyttor till bostadshus?
- Ja, mer och mer. I södra Sverige finns det knappt ett hönshus som inte är inrett. Norröver är det mer sällsynt.
Här, bland forsarna, skogarna finns byggnader som står övergivna, och med mörka ögon undrar ”men jag då?”. Dessutom är de här objekten betydligt billigare eftersom de inte finns i mäklarnas kataloger.

Vi sitter i Ernsts kryddträdgård, som genom stenväggars värme har format näst intill oproportionerligt stora salladsblad. Bakom oss reser sig den hemlighetsfulla hyttan. Vi får inte filma eller fotografera detaljerna där inne, men följer med Ernst Kirchsteiger in bakom den svarta järndörren. In till ljus, rymd och spännande våningsplan. Inspirationen är tydlig, allt från kamin till gårdsplanens svarta schiffer är hämtat från Bergslagstrakterna.

Ernst Kirchsteiger har tidigare berättat hur glad och stolt han är att nu få visa upp Bergslagen. Han skiner upp när han berättar om platsen.
- Jag är på hemmaplan. Jag kommer alltid att finnas kvar här. Sverige är mer än de stora städerna. Om inte landsbygden fanns och exporterade sina ungdomar till städerna, hur skulle det gå då?

Har ni fått arbeta i fred här ute?
-Uj ja! Människorna här i Järnboås måste vara världens underbaraste. De vinkar glatt åt oss och det finns en varm stämning. Klart det finns en stolthet i att lyftas fram.
De säger ”Ernst, det här är det största som hänt oss sen översvämningen -72.” att bli jämförd med en naturkatastrof, det är stort.