– Hej, Shamil heter jag och jag söker jobbet som byggledare hos er.
– Tack för din ansökan. Vi måste tyvärr meddela att tjänsten har blivit tillsatt av annan sökande.
Efter 200 ansökningar slår Shamil Iskhadzhiev larm: ”Jag får inte jobb på grund av mitt namn!”
Ibland har han övervägt att byta till något som klingar svenskt. Samuel Isaksson i stället för Shamil Iskhadzhiev kanske?
– Men jag vill inte ge upp mitt namn, vem vore jag då, frågar Shamil Iskhadzhiev sig.

Från Tjetjenien
Han kom till Sverige från Tjetjenien för tio år sedan med sin fru och sin son. Familjen flydde undan politiskt förtryck, fick asyl i Sverige och de är nu svenska medborgare. I dag har de tre barn och betraktar Sverige som sitt nya hemland. Shamils fru Mareta Iskhadzhieva läser rättsvetenskapliga programmet på Örebro universitetet.
Även hon är orolig för hur det ska gå på den svenska arbetsmarknaden nu när hon sett hur svårt hennes man har haft det.
– Men jag kan söka mer brett, säger hon och listar olika verk och institutioner hon planerar att söka jobb hos.

Desperat
Shamil känner sig smått desperat. Han fick sin examen från byggledarprogrammet på Örebro universitet förra året. Först sökte han bara jobb som byggledare i länet, sedan började han söka jobb inom hela byggsektorn och över hela Sverige. Nu söker han alla jobb han kan.

– Jag tycker om att jobba och är van vid det från mitt hemland. Jag är en kille som bara behöver få en chans. Det är allt jag ber om, säger han. När han träffat sina kurskamrater märker han vilken skillnad det är på arbetsmarknaden för de med svenska namn och för de som har utländska namn: De med svenska namn har fått jobb lätt. De med utländska har det svårare på arbetsmarknaden.

– Det är ett stort samhällsproblem om det är så här i flera branscher. Hur ska man då kunna motivera invandrare att läsa på universitetet om de ändå inte får jobb, frågar sig Shamil.

Folk blir misstänksamma
Han har tänkt mycket på varför han inte lyckas komma till en anställningsintervju, varför han inte lyckas få ett jobb. Det enda han kan komma fram till är att hans namn gör folk misstänksamma. Ibland känns allt slit med att lära sig svenska förgäves.
– Förstå hur svårt det var för mig att lära mig språket. Jag kunde inte orden, allt flöt bara ihop först, säger han på flytande svenska.

Utöver svenska och sitt modersmål tjetjenska talar han också ryska och engelska.
– Och jag är en positiv person, nästan jämt glad. Bara jag kunde få en chans att visa vad jag går för, säger han.