Nog kunde mor och far lista ut att sonen Göran skulle ägna sig åt teknik. Som mycket liten lånade han moderns tvättlina och drog i fantasin telefonledningar i hela köket. Senare, som tonåring, realiserades tankegångarna mer konkret. Tillsammans med ett gäng kompisar hemma i Malung inhandlade Göran emaljerad koppartråd från Clas Ohlsons och drog telefonlinjer efter marken mellan bostäderna. Det rörde sig om flera kilometer och på den egenkonstruerade telefonlinjen höll grabbarna kontakten och underhöll varandra med musik.
Med sitt tekniska intresse var det självklart att söka sig till en ingenjörsutbildning. Efter examen vid Tekniska läroverket i Örebro i slutet av 50-talet sökte Göran jobb hos Saab i Linköping. Här började han så småningom att jobba som programmerare.
Den tekniska världen har alltid fascinerat och som den väl insatte i utvecklingen beskriver Göran dåtidens teknologi med alla dess termer och uttryck. Han var med och utvecklade datorn i dess barndom och fick uppdraget av sin chef att göra ett roligt program för flygofficerare som kom på besök. Tillsammans med en kollega skapade Göran ett dataspel som gav känslan av att skjuta med en kanon.
- Innan dess hade datorn bara används till praktiska beräkningar. Nu blev det något helt annat.
Göran tar fram den bärbara datorn och plockar upp en webbsida där det ursprungliga spelet finns återgivet som en animation.
- Genom att vrida på de olika rattarna kunde man ändra skjutriktning och även krutladdning.
Han demonstrerar spelet. Det hela ser ut som en radarskärm med några lysande punkter. När en punkt skjuts iväg och träffar en annan uppstår ett stjärnregn.
- Bildskärmen var en oscillator, som egentligen var ett slags mätinstrument inom teknologin.
Dataspelsbilden känns bekant. Många tidiga spel, som fortfarande finns kvar, är uppbyggda med punkter med målet att träffa andra punkter.
- Den fick namnet D2. Nu finns det visst bara ett exemplar kvar och den står på Tekniska museet i Stockholm.
Då var datorerna gigantiska. Göran tar fram några böcker och visar bilder på dåtidens apparater. Det behövdes hela rum för att rymma dem och ändå hade de bara kapaciteten av några få megabytes.
- I dag talar man i istället om giga- och terrabyte som får plats på små mikrochips.
Den tekniska utvecklingen är häpnadsväckande.
- Visst har samhället förändrats, men det är som att bli gammal. Allt sker stegvis, förs framåt som i en linje, med vissa krusningar efter vägen.
- Mycket har ändå hänt och jag kan egentligen bara gapa. Allt har krympt och nog känns det märkligt att det är möjligt att tillverka så enormt små kretsar.
Trots att han själv kallar sig pryl- och tekniktokig har han inte fastnat för dataspel.
- Barnbarnen håller ju på och jag har stått bakom och tittat, men nej, provat har jag inte.
Annan teknik intresserar. Han är teletekniker i grunden och jobbade trettio år med att sätta upp terminaler inom kraftindustrin. Sedan många år är han pensionär men för den skull långt ifrån utan arbetsuppgifter. Göran ägnar sig gärna åt film- och musikinspelningar, skapandet av hemsidor och digitalfotografering. Nyfikenheten liksom experimentlustan får honom att ständigt utvecklas och lära sig nya grejer.