Hästtokiga samlas till ridläger
Relaterat
Tio stycken tjejer och en kille har varit på ridläger på hästgården Sången i Byrsta under den gångna veckan. BILD: ELEONORE ERIKSSON
Årets läger är klubbens första och blev till genom att Karin och Elisabet Johansson ville bjuda över sina kompisar på sommarlovet och rida hemma på gården Sången. Mamma Anna-Lena Johansson tog med den önskan till Hardemo hästklubb där hon och de andra medlemmarna beslutade sig för att anordna ett läger på familjen Johanssons hästgård.
Alla deltagarna på lägret har med sig egna hästar - antingen deras privata eller en lånad.
- Det är bra att få lära känna sin egen häst bättre, säger Anna Faye, en av deltagarna på lägret.
Det kan vara lite ensamt att ha egen häst men genom lägret kan deltagarna peppa varandra och skaffa sig ridkompisar.
- Första dagen var en del av hästarna lite oroliga eftersom de inte är vana vid att gå med andra hästar, säger Anna-Lena Johansson, lägermamma.
På ridlägret finns hästar av varierande raser och storlekar. Den minsta är 98 centimeter och den största 164 centimeter i mankhöjd. Detta beror naturligtvis på att även storleken på deltagarna skiftar. Den yngste lägerdeltagaren är 8 år och de äldsta är 15 år.
- Alla hästar är "skogsmullehästar", säger Anna-Lena.
Med det menar hon att tjejernas hästintresse handlar om närheten till djuren och att ha pli på sin häst privat. Hästen är en familjemedlem mer än ett tävlingsredskap. I Hardemo hästklubb finns det de som småtävlar lite men inte några regelrätta tävlingshästar.
Under veckan som gått har lägret bjudit på två ridpass och tre teoripass per dag. Undervisningen har varit vitt skiftande eftersom lägerdeltagarnas mammor även agerar lärare och har utformat sina lektioner efter egna hästintressen. Till exempel har ungdomarna fått lära sig om hästens färger och avel, kört sulky och ridigt dressyr.
- Det har varit jättekul, mycket teori men jättekul, säger Malin Draegert, deltagare på ridlägret.
Men vad är det som är så kul med hästar?
- Själva djuren, säger Elisabet Johansson, eller Bettan som hon kallas.
- Att det är djur. Det är ju inte som en fotboll direkt, menar Sandra Olausson.
Hardemo hästklubb är en relativt liten klubb med få hästar. Men i och med veckans ridläger i klubben har medlemsantalet nästan fördubblats.
- Lägret är ju roligt för oss vuxna också eftersom vi lär känna varandra, säger Anna-Lena.
Här finner de en själsfrände som tycker att det är precis lika roligt att prata häst hela dagarna.
- Hästar går inte att tröttna på. Man är hästbiten, säger Bettan Johansson.




































