Klubbarna glömmer bort
att även träna föräldrarna
Det finns föräldrar som skriker från läktaren och skäller på domaren. Vart går gränsen? Vad är skillnaden mellan att stötta sina barn och att pusha dem för hårt?
Relaterat
Regelbundna träffar med ledare och föräldrar eller mer informella samtal i samband med träningar.Sätten att jobba med värdegrunder kan skilja sig åt bland länets idrottsföreningar.– Vi måste bli bättre på att nå föräldrarna, säger Lif Lindesbergs Erik Bååk.
Händelsen med pojken som övergavs av sin pappa i samband med en innebandyturnering i Uppsala har upprört hela landet.
– Det är ju bedrövligt, säger Erik Bååk som är ungdoms- och utbildningsansvarig i handbollsföreningen Lif Lindesberg.
Hur ska en bra lagkompis vara? Hur ska en förälder och tränare agera? Föreningen har i många år jobbat med värdegrunder och arrangerar exempelvis studiecirklar tillsammans med Sisu idrottsutbildarna i Örebro län.
Missar föräldrarna
– Jag håller i träffarna till en början och sedan fortsätter lagen på egen hand. Vi har även träffar och utbildningar med våra ledare om de här frågorna, säger Bååk.
Det som föreningen missar lite är kontakten med föräldrarna.
– I slutänden är det helheten som räknas och därför måste vi kunna påverka även föräldrarna. Att ställa frågan ”vann ni?” till sitt barn kan bli helt fel när det inte är det vi prioriterar, säger Erik Bååk.
Ledarkonferenser
ÖSK Ungdom – där både fotboll, bandy, innebandy och handboll finns på programmet – jobbar också strukturerat. Två grunddokument reglerar den här verksamheten – ett för ledarna och ett som riktar sig mot de aktiva.
– När det gäller ledarna så har vi anställda som arrangerar regelbundna konferenser med dem plus att de träffar ledarna varannan månad, säger klubbchefen Peter Johansson.
Hur försöker ni nå ut till föräldrarna?
– Bland annat genom två föräldramöten per år där vi tar upp sådana saker som hur vi resonerar när vi tar ut lagen, att man inte ska skälla på domarna med mera.
Informella kontakter
Lika strukturerat är arbetet inte orienteringsklubben OK Tisaren i Hallsberg och i Örebro gymnastikförening. Riktlinjer finns och möten hålls, men kontakterna med föräldrarna är mer informella.
– Men under våra föräldramöten finns det möjligheter för föräldrarna att ställa frågor om de här sakerna, säger gymnastikföreningens ordförande Robert Wideudde.
Malin Yngström är ledare för en barngrupp i OK Tisaren. Här handlar det mycket om den sociala anda som råder inom klubben. Ofta är alla i familjen medlemmar i klubben och många har vuxit in i sporten i tidig ålder.
– Det beror på att orientering är en sport som riktar sig till alla, från de som är tre år upp till 70. Och här kan rena motionärer träna tillsammans med toppeliten, säger Malin Yngström.


5 m/s






















































Skicka SMS eller MMS med bild. Månadens bästa nyhetsbild belönas med 3 000 kronor. Skicka till 72019.



Senaste kommentarerna:
Skrivet 11 jan 2012 20:00 Smartis (Ej registrerad)
"Vilka är de sämsta idrottsföräldrarna, mammorna eller papporna?" Vad är det för fråga?! Vad vill man få fram genom att ställa den?