5 m/s
"Hemmafruar" på
sina egna villkor
Inte som femtiotalets hemmafruar, valet är medvetet och inte på livstid. För Karin Bengtsson och Caroline Elfors, medlemmar i kvinno-organisationen Haro, är det viktigaste att en förälder är hemma så länge barnen är små.
Relaterat
Fakta
Karin Bengtsson
Ålder: 40
Bor: Villa i Lundby, Örebro. Uppväxt i Kumla och Laxå.
Familj: Maken Sam, sönerna Jonatan, 4, och Emanuel, 6.
Bakgrund: Läst engelska vid Örebro universitet och översättarprogrammet vid universitet i Surrey, England.
Gör: Är hemmamamma och ordförande i Haros Örebrodistrikt.
Caroline Elfors
Ålder: 31
Bor: på Väster i Örebro. Uppväxt i Lanna.
Familj: maken Andreas, sönerna Fabian, snart 4, och Sixten, snart 2.
Gör: Läser sista terminen av psykologprogrammet vid Linköpings universitet. Planerar att börja jobba till sommaren.
Karin föredrar termen ”hemmamamma” framför hemmafru, som hon menar har en negativ klang. Innan hon fick barn hade hon inte tänkt särskilt medvetet kring att vara hemmaförälder, men när äldsta sonen Emanuel föddes kände hon direkt att hon ville vara hemma. Någon riktig förebild fanns inte och själv gick hon på dagis som liten.
– Jag var inte trygg i min övertygelse från början, även om jag läst mycket om barns behov.
Nu har det gått sex och ett halvt år, familjen har utökats med Jonatan, 4, och hon är fortfarande hemma. I dag känner hon sig säker i sitt val, även om hon fortfarande kan känna ett tryck från omgivningen.
– I Sverige är vi så rädda för att värdera olika. På 60-talet kunde kvinnor inte välja på samma sätt, men i dag är kvinnofällan åt andra hållet, att man inte får välja att vara hemma.
För Caroline, som är mamma till Fabian, snart 4, och Sixten, snart 2, styrdes valet att vara hemma av magkänslan.
– Tanken på att lämna bort barnen kändes obehaglig. Jag har läst mycket om anknytning i min psykologutbildning, vilket gav mig mer kött på benen om att det jag gjorde var bra.
Både Karin och Caroline är medlemmar i kvinnoorganisationen Haro, som arbetar för en förändrad familjepolitik med ökade möjligheter att själva välja barnomsorg. Karins engagemang väcktes 2006 och sedan februari i år är hon ordförande i Örebrodistriktet. Caroline hittade Haros hemsida av en slump för ett år sedan.
– Det kändes så skönt bara att se att organisationen fanns där och att jag inte var ensam.
Karin tror att många som vill vara hemma med sina barn känner sig just ensamma om det.
– Man känner av ifrågasättanden från andra och det är en kick att få träffa människor som resonerar likadant.
Fördomar är något de är vana att stöta på, både från bekanta och främlingar.
– Både jag och min man har fått kommentarer, folk undrar vad man gör och hur vi stimulerar barnen. Många kvinnor verkar tycka att det är tråkigt att vara hemma, säger Caroline.
– En ung tjej i affären frågade vilket dagis barnen gick på. När jag svarade att vi var hemma frågade hon ”men de träffar väl andra barn?”, säger Karin.
Ingen av dem har upplevt hemmalivet som isolerat.
– Jag har aldrig varit så social som när jag varit hemma med barnen. Enda skillnaden är att barnen träffar andra barn tillsammans med föräldrarna, säger Caroline.
Hon och hennes man har pusslat med föräldradagarna och turats om att vara hemma sedan barnen föddes. De har varit hemma ungefär lika länge båda två och just nu är det han som är hemma på heltid, medan hon läser sista terminen på psykologprogrammet. Genom åren har Caroline varit hemma både utan betalning och med vårdnadsbidrag. Att ekonomin är avgörande för om en förälder kan vara hemma med barn är något Haro vill ändra på.
– I dag är det den ekonomiska politiken styrd så att båda ska jobba, vi vill att möjligheterna att vara hemma ska bli större, säger Karin.
Oroar ni er inte för att ni förlorar i inkomster och att ni tappar pension?
– Jag skulle önska att de ekonomiska möjligheterna att vara hemma var bättre, med pensionsgrundande vårdnadsbidrag till exempel. Men för oss är det så viktigt att vara hemma, det har ett högre värde, säger Karin.
– Ekonomiskt och karriärmässigt kommer vi efter, jag och min man har inte köpt hus som många av våra jämnåriga kompisar till exempel, säger Caroline.
Vilka signaler tycker ni att ni sänder till era barn genom att vara hemma?
– Den främsta signalen är att de är viktiga för mig och det säger jag ofta till dem. Min man tjänar mer än vad jag gör, men vi hade nog ändå valt så här. Jag vill vara hemma och vi är överens om det, säger Karin.
För varken Karin eller Caroline handlar det om ett val på livstid.
– De flesta som är medlemmar i Haro vill inte vara hemma hela livet, utan vill vara hemmaföräldrar några extra år, säger Caroline.
Karin, som är översättare med eget företag, planerar att börja jobba till hösten när yngsta sonen börjar förskolan.
– Då kommer jag att jobba tio timmar i veckan. Jag tänker följa barnens skolgång och lägga upp mitt jobb därefter.
Båda ser behovet av en ”karriärpaus” och menar att deras tankegångar redan är etablerade internationellt sett.
– I USA finns det kvinnliga studenter som i sin karriärplan räknar med att vara hemma några år med barnen, säger Karin.
Där finns ju inte heller samma utbyggda barnomsorg som i Sverige.
– Det är så speciellt i Sverige, att barnomsorgen är det självklara. Den kostar mycket och det är skattepengar, säger Caroline, som ser vårdnadsbidraget som ett slags kompensation.
Även om både Caroline och Karin upplever att deras val går mot strömmen känner de att Haro har medvind. När organisationen i helgen firar 30 år i samband med riksstämman i Örebro menar Karin att mycket har hänt sedan starten 1980.
– Det börjar höras andra tongångar nu och man pratar om 80-talister som ifrågasätter ekvationen yrkesliv och barn.
Fakta/Bakgrund
Haro
Organisationen Haro har funnits sedan 1980. Tidigare gick organisationen under namnet Hemarbetandes riksorganisation, men heter i dag Riksföreningen för valfrihet, föräldraskap och jämlikhet.
Haro är politiskt och religiöst obunden och arbetar för föräldrars möjlighet att själva välja barnomsorg.
I hela landet ligger medlemsantalet på cirka 2000 och i Örebro finns cirka 45 medlemmar.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 6 apr 2011 08:45 Kumlabo (Ej registrerad)
Jättebra har ni ordnat för er familj. Ni beskriver så bra ert eget val. Vill ändå påminna om att ni bör sätta av en summa varje månad till privat pensionsparande. Man behöver veta att man kan försörja sig själv i framtiden och pensionen påverkas mycket.
Era barn mår säkert bäst av detta och att slippa sönderstressade föräldrar. Lycka till.
Skrivet 6 apr 2011 08:47 Albin (Ej registrerad)
Bra, visa upp för tonåringar att man inte ska jobba när man får barn, det kommer bli bra för framtiden.
*trollar sig in 25 år i framtiden och läser löpsedlarna på NA*
"600 ensamma mammor har inte råd med mat och lägenhet för sina barn eller sig själva, satsade allt på att bli hemmafruar och nu lever de på existensminumum. Det är regeringens fel säger de. Vi skulle ju slappa hemma och ta hand om våra barn och bli försörjda, aldrig behöva jobba. Mitt jobb som mamma till mina barn är allt jag ska göra"
Lite riskfyllt att leva på mannens inkomst och egna bidrag men vad vet jag..men jag vill inte betala ett öre i skatt åt denna typ av mammor när de står utanför socialen och kräver pengar, jag vill ge mina skattepengar till de som hamnat i knipa pga otur i livet, inte de som valt det själva. Att ta hand om sina barn är en självklarhet, men att satsa allt på ett kort och vara beroende av sin man och bidrag som enda inkomst..inte ansvarsfullt mot barnen.
Skrivet 6 apr 2011 09:21 Norrbaggen (Ej registrerad)
Men Albin. En förskoleplats kostar 12 000 kronor per månad som skattebetalarna, inklusive du, betalar. Förskolesubventionen är också ett "bidrag". Två arbetande föräldrars skatteintäkter täcker inte ens i närheten av vad två förskoleplatser kostar. Alltså lönar det sig för samhället med en "föräldralön".
Någon sådan finns inte idag, tyvärr. Förhoppningsvis blir det ändring på det. Att även barnomsorg i hemmet värderas liksom barnomsorg utanför hemmet.
Sen undrar jag om du läst artikeln överhuvudtaget? Den ena kvinnan har en hemmapappa hemma och båda ska börja jobba inom kort. Det handlar om att vilja ge barnen lite mer tid än ETT år när de är små.
Skrivet 6 apr 2011 09:33 Cecilia (Ej registrerad)
Vad bra att kvinnoförtryck uppmuntras. Även om det är ens "eget val" följer detta tydligt de förlegade könsrollerna. Kvinnan är hemma och mannen jobbar. Men säg mig, var tar dessa kvinnor vägen sedan när deras älskade man lämnar dem? Att försätta sig i en beroendeställning på detta sätt är vanskligt och att tro att man gör barnen en tjänst är naivt och patetiskt. Kvinnor har i hundra år strävat efter frigörelse och att få komma ut i arbetet var ett genombrott. Hur kan den här "trenden" få gro och uppmuntra kvinnor att gå tillbaka i tiden och försätta sig i samma situation som kvinnorna på 50 - talet? Det är inget nytt, modernt eller upproriskt med denna trend! Det är just från den här "trenden" kvinnor har försökt frigöra sig från i hundra år!
Hur gör du dina barn en tjänst när du sitter i en två i Varberga, nyskild, och bakar muffins?
Skrivet 6 apr 2011 09:40 Tyrone Waerner
Det ni gör är fantastiskt. Ni kommer att märka detta när era barn är vuxna.De kommer att veta vad en familj är och känna empati. Hoppas bara att något parti kommer att erbjuda en lön av cirka 200 000/år som då är pensionsgrundande, det är ni värda alltså inget bidrag utan en riktig lön. Vi betalar så idag för varje barn i omsorgen.När ni kommer åter till arbetslivet har ni så många plus i förhållande till dem som gått 25 år i skola. Det ni har är livserfarenhet. Lycka till!
Skrivet 6 apr 2011 09:43 Jeod (Ej registrerad)
@albin. Du har missat lite viktig fakta, dessa underbara mammor/hemmafruar, tänker inte vara hemma för evigt, de kommer inte stå och tigga socialbidrag, då de har bra utbildningar. Varför ska det ses som så fel att satsa på sina barn några år?! Det är många år kvar till pensionen, men det är inte många år som barnen är små.
Tjejer, ni gör helt rätt!
Skrivet 6 apr 2011 09:44 Pappa (Ej registrerad)
Motto: Lev nu , tänk sen.
Skrivet 6 apr 2011 09:48 Tyrone Waerner
Bäste"Albin" du är helt ute och seglar, du betalar redan idag för detta via din skatt. Det är egentligen humor att det är så många som inte förstår hur vårt samhälle fungerar.Har vi barnen i omsorgen får det kosta hur mycket som helst, men kräver någon barnfamilj samma ersättning för att själva ta hand om sina barn då är det åt fanders. Svensk avundsjuka i sin prydno. Vem tror förresten att ett dagis är bättre att ta hand om barnen än föräldrarna? Tror man detta då har man ju noll förståelse för att föräldrarna är kompetenta att ta hand om sina egna barn, då är vi verkligen farligt ute.
Skrivet 6 apr 2011 10:00 Demokraten (Ej registrerad)
Albin: Vad är det för dravel du skriver? Var någonstans i artikeln läser du att dessa kvinnor planerat att "slappa hemma och ta hand om sina barn och bli försörjda och aldrig behöva jobba"? Det dom gör är att ta konsekvenserna av sin syn på barns utveckling, trots att detta innebär ekonomiska uppoffringar. Det är hedervärt tycker jag! Alldeles för många gör tvärtom och sätter ekonomin före barnen...
Om - mot förmodan - dessa mammor i framtiden "står utanför socialen och kräver pengar", så är det i så fall på grund av samhällets snedvridna värderingar; man pumpar in tiotals gånger mer pengar per barn i barnomsorgen än vad dessa mammors val kostar samhället. Ändå visar all forskning att barnen inte är mogna för att hantera denna typ av separation från föräldrarna förrän TIDIGAST i tre- till fyraårsåldern.
Men till detta betalar du gladeligen skatt förmodar jag?
Skrivet 6 apr 2011 10:09 kicki (Ej registrerad)
Albin (Ej registrerad) skrev: Bra, visa upp för tonåringar att man inte ska jobba när man får barn, det kommer bli bra för framtiden.
*trollar sig in 25 år i framtiden och läser löpsedlarna på NA*
"600 ensamma mammor har inte råd med mat och lägenhet för sina barn eller sig själva, satsade allt på att bli hemmafruar och nu lever de på existensminumum. Det är regeringens fel säger de. Vi skulle ju slappa hemma och ta hand om våra barn och bli försörjda, aldrig behöva jobba. Mitt jobb som mamma till mina barn är allt jag ska göra"
Lite riskfyllt att leva på mannens inkomst och egna bidrag men vad vet jag..men jag vill inte betala ett öre i skatt åt denna typ av mammor när de står utanför socialen och kräver pengar, jag vill ge mina skattepengar till de som hamnat i knipa pga otur i livet, inte de som valt det själva. Att ta hand om sina barn är en självklarhet, men att satsa allt på ett kort och vara beroende av sin man och bidrag som enda inkomst..inte ansvarsfullt mot barnen.
Sluta gnälla....dom är väl hemma så mycket dom vill eller??? Du har säkert legat samhället till last någon gång i dit liv..
Skrivet 6 apr 2011 10:13 J.R. (Ej registrerad)
Jag är djupt imponerad av er båda. Ni är två kvinnor med karaktär som tänker på barnens bästa. Det ska ni ha allt beröm för. Ni ger barnen en bra och trygg uppväxt. Arbeta det hinner man alltid. Men barnen är bara små en gång!
Skrivet 6 apr 2011 10:46 Sara (Ej registrerad)
Föredömligt av Caroline och hennes man att de ändå verkar ha delat på den långa tiden hemma. Men i övrigt blir jag galet provocerad av att det ska vara så självklart att det är hemmafruar eller hemmamammor det handlar om och att man alltid skyller på att kvinnan skulle ha varit hemma även om hon tjänat mer än mannen, för "vi vill ha det så och är överens". Hur kommer det sig att det alltid blir så?
Fram för förlängt föräldraförsäkring under förutsättning att den måste delas lika mellan båda föräldrarna!
Skrivet 6 apr 2011 10:49 JEO
Vad beträffar detta med att Haro är "partipolitiskt och religiöst obunden" bör påpekas att den, som enda utomstående organisation, medverkade på Sverigedemokraternas kommunkonferens i Stockholm, december 2010.
Frånsett det skulle jag önska att sådana här reportage någon gång tog upp den centrala frågan: vad händer om och när en hemmaarbetande mamma inte längre har stöd av sin make? Exempelvis vid en skilsmässa. Den "valfrihet" som det hela tiden pratas om utgår ju inte från individuella förutsättningar, utan från att det finns en viss given familjesituation.
Det enda sammanhang i vilket en hemmafru skulle kunna sägas göra ett helt fritt val är om hon är ekonomiskt oberoende. Det är man inte om man är beroende av sin mans yrkesarbete, eller ens av aldrig så generöst utformade "vårdnadsbidrag".
Skrivet 6 apr 2011 11:20 Karin Bengtsson (Ej registrerad)
JEO: Det stämmer, vi blev inbjudna av sverigedemokraterna och valde att tacka ja till inbjudan. Vi hade gjort likadant om exempelvis moderaterna eller socialdemokraterna hade bjudit in oss och bett om våra synpunkter. Det är det som lobbyarbete handlar om! Vi jobbar aktivt för att hålla kontakt och bidra med relevant information till samtliga riksdagspartier.
Vänliga hälsningar,
Karin Bengtsson
Skrivet 6 apr 2011 11:24 NCB (Ej registrerad)
Vad vill deras män, är det som vanligt att dom bara har att hålla käft och betala eller har dom någon talan?
Tror säkert att i dessa fall är familjen överens, men möjligheten finns ju att det blir en mansfälla för att prata feministiska. Mannen förväntas att, trots att han ej får högre lön, skall försörja fru och barn (vilket ofta fötts mot hans vilja) med eget arbete och utan att han har någon rätt att ställa några som helst krav. När han då arbetar dygnet runt för att få det att gå ihop tröttnar frun på att vara ensam hemma och sparkar ut honom från sitt eget hem och kvar har han bara böterna på faderskap (=underhållet) och ett X som gärna ser att han håller sig borta (utom när hon vill vara barnfri ett tag)
Skrivet 6 apr 2011 11:30 Norrbaggen (Ej registrerad)
Ni som verkar tycka att hemmaföräldrar kostar pengar.
Kan meddela att den röda regeringen i Norge vill ta bort vårdnadsbidraget där. Av iedologiska skäl.
Dock har de nyligen gått ut med att de ska vänta med det eftersom det skulle bli för dyrt. Förskoleplatser är nämligen dyrare än vårdnadsbidrag.
Och då ska tilläggas att norrmän tjänar mer pengar och betalar således mer i skatt när de arbetar. Men inte ens i Norge lönar sig förskolan rent ekonomiskt.
Skrivet 6 apr 2011 11:39 Allmogson (Ej registrerad)
Är det så att Ni vill åt resistensproblem och ett överuttag av antibiotika då är det på våra dagis man ska titta.
Det är på våra fritis, dagis och allt vad det heter som förkylningar, magsjudomar, vinterkräksjukor byggs upp.
Våra småttingar går ju idag omkring som rena rama "giftpinnarna".
Jag är så förundrad över att när det gäller djurstallar då är det tvingande mått över hur mycket kon, grisen, hönan ska ha till ytor.
Hus i h-e tar det om inte bonden håller sig till dessa mått. Larmrapporter i tidningarna med texter som skandal, kaos och katastrof i våra djurstalllar
Men på dagis är det bara rekommenderade ytor och det är inte många dagis som håller sig till dessa rekommendationer.
Vareviga kommun bryter mot dessa rekommendationer. Man har inte råd till annat.
De kan inte som bonden lägga ner. Föräldrarna ska dumpa in ungarna till vilket pris som helst.
Skrivet 6 apr 2011 11:42 Parrilla (Ej registrerad)
Vad är det för floskler om att det här skulle röra sig om kvinnoförtryck och blivande socialbidragstagare. Familjerna har valt att göra det bästa tänkbara för barnen under deras första levnadsår och att inte sätta sig själva i första rummet. Dom är hemmamammor OCH hemmapappor under en kort och viktig period i barnens liv. Vad kan vara fel med det?Beundransvärt och bra gjort av er tjejer.
Skrivet 6 apr 2011 11:45 Albin (Ej registrerad)
JEO skrev en väldigt bra sak som jag, via ironi, ville framföra.
Kul att de är hemma med sina barn, men de är beroende av sin partners inkomst samt bidrag. Vad händer om ens partner dumpar sin hemmafru? Vilken inkomst har hon då? drygt 50% av alla giftemål slutar i skilsmässa enligt statistik, hur många "vanliga" förhållanden med barn slutar på samma sätt? Dessutom visas tydliga trender på att åldern på nyblivna mammor sjunker och sjunker..då har man inte samma utbildning och förutsättning som de äldre kvinnorna har.
Risken jag tänker på är när folk utan utbildning och jobb skaffar barn, blir hemmafru och beroende av mannen. Mannen "äger" kvinnan i den mening att han försörjer henne och ger henne husrum, mat etc. Risken för att kvinnan är beroende av mannen är ju ganska uppenbart?
Notera även att jag inte talar om dessa kvinnor i särskildhet utan den stora hela populationen. Stanna hemma hur länge ni vill, men om ni blir ensamstående vill jag inte försörja er
Skrivet 6 apr 2011 11:52 Tyrone Waerner
Bäste"Jeo" måla inte fan på väggen. Jag kan berätta för dig, när jag arbetade som distriktchef för Pressbyrån, det är många år sedan,vet du vilka jag anställde. Jo det var mammor som varit hemma hos sina barn, de var oslagbart bra, detta är sant. De visste exakt hur människor fungerar i det vardagliga livet, som de lärt via sina barn,fantastiskt. Jag försökte även anställa yngre när de slutat skolan, det var inget bra, då menar jag inte alls bra. Lycka till ni båda och tjata lite på våra partier så att ni får en lön för detta, det är helt rimligt, jag tror det här ligger i tiden. Kvinnor idag får alla de problem som männen haft, här har ni en liten chans att undvika detta. Men, att vara hemma hos sina egna barn är inte någon dans på rosor, men det är fantastiskt. Grattis till ett otroligt bra beslut av er båda.
Skrivet 6 apr 2011 12:05 Tyrone Waerner
Bästa"Cecilia" vilken förlorare du är. Varför tror du kvinnor mår så dåligt idag? Är det för att de förverkligat sig själva. Ställer inte mannen upp? Du som kvinna måste ju fatta att vem tror du får ett toppjobb och som de trivs med, och som de kan leva på resten av sitt liv, det är ett fåtal alla andra får vara städerskor,butiksbiträden vårdbiträden etc. Inget ont om dessa jobb, men de är kanske inte så glamorösa, de är verkligen slitjobb. Tänk om man då i stället kan vara hemm hos sina barn en bit in i skolåldern och sedan ta dessa jobb, förstår du detta? Då tror jag faktiskt kvinnan får det bra, hon får det garanterat med sina nu vuxna barn. Tro inte på detta att förverkliga sig själva, det är alltid något annat man offrar, kanske barnen, tänk på det Cecilia.
Skrivet 6 apr 2011 12:07 E.R. (Ej registrerad)
Ni har gjort ett bra val.
Skrivet 6 apr 2011 12:18 Madeleine Wallin, ordförande Haro (Ej registrerad)
JEO skrev:
Vad beträffar detta med att Haro är "partipolitiskt och religiöst obunden" bör påpekas att den, som enda utomstående organisation, medverkade på Sverigedemokraternas kommunkonferens i Stockholm, december 2010.
Frånsett det skulle jag önska att sådana här reportage någon gång tog upp den centrala frågan: vad händer om och när en hemmaarbetande mamma inte längre har stöd av sin make? Exempelvis vid en skilsmässa. Den "valfrihet" som det hela tiden pratas om utgår ju inte från individuella förutsättningar, utan från att det finns en viss given familjesituation.
Det enda sammanhang i vilket en hemmafru skulle kunna sägas göra ett helt fritt val är om hon är ekonomiskt oberoende. Det är man inte om man är beroende av sin mans yrkesarbete, eller ens av aldrig så generöst utformade "vårdnadsbidrag".
Haro är en partipolitiskt obunden organisation och har en tydlig policy för detta. Vi tackar ja att tala när vi blir inbjudna av demokratiskt valda riksdagspartier.
Vi har fler engagemang som kan nämnas, bla som deltagare i en rådgivande styrelse i Familyplatform under EU Kommissionen (familyplatform.eu).
Vi deltog på inbjudan av den Ungerska regeringen för att tala på en konferens om familjepolitik och demografi förra veckan under EUs ordförandeskap. Detta tack vare de kunskaper och erfarenheter vi har med 30 års familjepolitiskt arbete i Sverige.
Vi beklagar att inte fler partier bjudit in oss och arbetar aktivt med att tala och få möten med alla partier i riksdagen. Tyvärr tackar de flesta nej.
Skrivet 6 apr 2011 12:59 byhålebon (Ej registrerad)
Visst va hemmafru men gnäll sen inte på att pensionen är obefintlig! ty det heter så som man bäddar får man ligga det borde väll hemmafruar veta? Det kan inte vara en besparing för sammhället att de är hemmafruar då sammhället inte då får in någon skatt på hennes utförda arbete direkt eller indirekt, undra va de hemmafruarna ställer sig till hemmamän...
Skrivet 6 apr 2011 13:20 tidigare hemmapappa (Ej registrerad)
till JEO
Det är tragiskt att du och många andra hela tiden snöar in på skiljsmässa. Det finns många som lever livslånga äktenskap. Skall deras önskningar helt ignoreras därför att det finns de som väljer att skilja sig? Det finns de som räknar med att de kommer att skilja sig. Om så är fallet kanske man ska välja att inte skaffa barn. Man kan ju också som idag välja att arbeta istället för att vara hemma några extra år med barnet/barnen. Det är ju också så att en del pappor är hemmapappor. De löper i ditt resonemang lika stor risk. Varför bara reflektera över mammorna? Alla har inte samma utgångsläge som du. Har du tänkt på det? Och varför ska man vara ekonomiskt oberoende (läs beroende av staten isf en make). Vad är det som är så fult? Men det är klart att om man ser sig själv som individer är det lättare att när det blir tufft, gå skiljda vägar. Och då måste man ju resonera som du gör. Tragiskt tycker jag. Det finns ett annat sätt att tänka på.
Skrivet 6 apr 2011 13:35 tidigare hemmapappa (Ej registrerad)
till Albin
Ja många giftermål slutar i skiljsmässa. Detta är tragiskt för de inblandade och inte alltid så lätt att ta sig igenom. Men har du aldrig reflekterat över varför det är så många som skiljer sig? Kan det bero på att man sliter som djur för att få vardagen att gå ihop? Kan det vara så att när båda föräldrarna skall arbeta och man då måste lämna barnen på dagis etc. Då blir det slitningar i familjen och i alla relationer, man och kvinna, föräldrar och barn. Jag tror att flera äktenskap (och andra former) skulle hålla betydligt bättre om man under barnens första 3-4 år tog det lite lugnare med arbete och lät ena föräldern vara hemma. Det skulle barnen må mycket bättre av och det skulle även innebära att flertalet av äktenskapen inte skulle sluta med skiljsmässa. Tanken med äktenskap är ju inte att det ska sluta i skiljsmässa, utan att det ska vara livet ut (iaf om man ser till de löften man ger varandra på bröloppet).
Skrivet 6 apr 2011 14:17 Caroline Elfors (Ej registrerad)
Någon tyckte att jag och min man var föredömen eftersom vi delat på hemmavaron med barnen. Betyder det att män som tar hela föräldraledigheten inte är föredömen? För det kan väl inte vara så att det bara är hemmamammor som är dåliga förebilder? Eller?
Vi har delat på hemmatiden av praktiska skäl. För att det passade vår familj och har gjort att vi kunnat vara hemma längre.
För det är alltid det som varit intentionen. Att vara hemma längre med barnen. Några jämställdhetsambitioner finns eller har aldrig funnits.
Jag anser att alla föräldrar som ger sina barn tid är föredömen. Även kvinnor. Och föräldrarna måste få bestämma själva hur de vill fördela hemmatiden med barnen. Olika tvångsåtgärder i jämställdhetens namn kommer till syvende och sist drabba barnen hårdast.
Skrivet 6 apr 2011 14:37 Cecilia (Ej registrerad)
Tyrone Waerner skrev: Bästa"Cecilia" vilken förlorare du är. Varför tror du kvinnor mår så dåligt idag? Är det för att de förverkligat sig själva. Ställer inte mannen upp? Du som kvinna måste ju fatta att vem tror du får ett toppjobb och som de trivs med, och som de kan leva på resten av sitt liv, det är ett fåtal alla andra får vara städerskor,butiksbiträden vårdbiträden etc. Inget ont om dessa jobb, men de är kanske inte så glamorösa, de är verkligen slitjobb. Tänk om man då i stället kan vara hemm hos sina barn en bit in i skolåldern och sedan ta dessa jobb, förstår du detta? Då tror jag faktiskt kvinnan får det bra, hon får det garanterat med sina nu vuxna barn. Tro inte på detta att förverkliga sig själva, det är alltid något annat man offrar, kanske barnen, tänk på det Cecilia.
Jag förstår inte ens vad du pratar om. Min kommentar handlar inte om vilka jobb kvinnor får idag, utan vilket förtryck hemmafruar lever i. Som tidigare inlägg har konstaterat - vad händer om mannen lämnar kvinnan? Det ligger en stor fara i att vara ekonomiskt beroende av en annan människa. OAVSETT orsaken till varför man stannar hemma.
Självklart får männen toppjobben, men det betyder inte att kvinnor då mår bättre av att stanna hemma. Det var så jag tolkade din kommentar.
Skrivet 6 apr 2011 15:15 tidigare hemmapappa (Ej registrerad)
Tyrone Waerner skrev: Bästa"Cecilia" vilken förlorare du är. Varför tror du kvinnor mår så dåligt idag? Är det för att de förverkligat sig själva. Ställer inte mannen upp? Du som kvinna måste ju fatta att vem tror du får ett toppjobb och som de trivs med, och som de kan leva på resten av sitt liv, det är ett fåtal alla andra får vara städerskor,butiksbiträden vårdbiträden etc. Inget ont om dessa jobb, men de är kanske inte så glamorösa, de är verkligen slitjobb. Tänk om man då i stället kan vara hemm hos sina barn en bit in i skolåldern och sedan ta dessa jobb, förstår du detta? Då tror jag faktiskt kvinnan får det bra, hon får det garanterat med sina nu vuxna barn. Tro inte på detta att förverkliga sig själva, det är alltid något annat man offrar, kanske barnen, tänk på det Cecilia.
Cecilia (Ej registrerad) skrev: Jag förstår inte ens vad du pratar om. Min kommentar handlar inte om vilka jobb kvinnor får idag, utan vilket förtryck hemmafruar lever i. Som tidigare inlägg har konstaterat - vad händer om mannen lämnar kvinnan? Det ligger en stor fara i att vara ekonomiskt beroende av en annan människa. OAVSETT orsaken till varför man stannar hemma.
Självklart får männen toppjobben, men det betyder inte att kvinnor då mår bättre av att stanna hemma. Det var så jag tolkade din kommentar.
En lite fundering bara:
Är det alltid mannen som lämnar kvinnan? Hur ofta är det så? Och ska alla väl fungerande äktenskap få lida för att andra misslyckas i att hålla ihop?
Sluta ha detta som argument - det håller inte.
Dessutom finns det många saker man skulle kunna göra för att trygga framtiden för båda parter. Under småbarnsåren kan den som arbetar t ex överlåta en del av sin pension till den som är hemma med barnen. Men det finns mycket annat också. En föräldralön som vore pensionsgrundande skulle inte vara helt fel. (fast jag vet att det inte är politiskt korrekt att tycka så)
Skrivet 6 apr 2011 15:17 Ariel (Ej registrerad)
Men vadå ekonomisk beroende av någon annan.
Det handlar om några ynka år utöver föräldraförsäkringen. Säg att man är hemma i tio år. Då har man fortfarande 35 år på sig att jobba arselet av sig.
Och om man dessutom får kompensation i form av pensionsgrundande föräldralön som motsvarar dagissubventionnen blir de ekonomiska skillnaderna små.
Och pengar är inte allt. Det är långtifrån allt.
Och jag är dessutom mycket hellre beroende av min man än av staten. Min tillit till honom är avsevärt mycket större än tilliten till staten.
Typiskt svenskt att tycka att det är fult att vara ekonomsiskt beroende av varandra inom familjen men det är helt ok att vara ekonomiskt beroende av staten.
Skrivet 6 apr 2011 15:58 Tyrone Waerner
Alla ni som tror att om vi arbetar får vi en bra pension. Sluta drömma så är det inte. Min hustru arbetade i 25 år, fick en pension av 5700 när skatten var betald. Hade hon inte arbetat alls hade hon fått 5400 kronor. 25 år,
300 kr/månad mer än om hon inte arbetat alls,sjukt. Jag ringde försäkringskassan i Karlskrona och sade ni har räknat fel. Efter en stund kom kvinnan tillbaka och sade nej det är rätt. Jag frågade är det så här och vad säger människor som ringer om detta? Hennes svar" de gråter". Vår pension har ingenting med hur vi arbetar, det gäller att ha en bra sakkunnig vid sin sida. Det gäller att ha en egen pensionsförsäkring idag, sorgligt nog. Det är faktiskt så att det är ett parti som förskingrat våra pensionspengar, som var de som lovade oss att 80% av lönen skulle bli vår pension. Så blev det inte.Därför gör ni helt rätt, barnen är er bästa pensionsförsäkring, kanske inte i pengar men i empati, något som är borta i Sverige idag, i alla fall för de sina.
Skrivet 6 apr 2011 16:13 Tyrone Waerner
Bästa" Cecilia" du kan väl ändå inte mena att det är patetiskt att bry sig om sina barn, du skriver så. Tror du också alltid att det är mannen som överger kvinnan, det tror inte jag. Alla män är långt ifrån perfekta, snarare tvärtom. Men, detta har absolut ingenting med denna artikel göra. Dessa kvinnor,mammor gör ett val från den situation de befinner sig i just nu. Varför skall du måla faen på väggen, de kanske kommer att vara lyckliga i 100 år. Visst är detta med kärleken underligt både till barnen och sin respektive. Har du Cecilia tänkt så någon gång? Tror inte så.
Skrivet 6 apr 2011 16:20 Blondieman (Ej registrerad)
så fort en tjej väljer att göra något som vanligtvis är traditionellt kvinnligt så skall det tjatas om kvinnoförtryck. undermedvetet som medvetet!.
HERREGUD...!
knappast en kvinnofälla att vara hemma med barnen, snarare en mansfälla att behöva vara den som måste gå till jobbet! Fast jag tycker inte något utav det.
Jag är FÖR kvinnans rätt att vara hemma med barnen. (jag kallar mig feminist!)
Skrivet 6 apr 2011 16:23 Tyrone Waerner
Vilken kvinna"Ariel", det är så här man skall se på livet, vara en vinnare från första börja. Grattis till din man, han uppskattar dig för den du är, det gör inte staten. Det är sorgligt, men myndigheter bryr sig inte, men det gör människor. Du är helskön, vilken kvinna. Vet din man om detta? dum fråga,självklart.
Skrivet 6 apr 2011 16:44 Cecilia (Ej registrerad)
Tyrone Waerner skrev: Bästa"Cecilia" vilken förlorare du är. Varför tror du kvinnor mår så dåligt idag? Är det för att de förverkligat sig själva. Ställer inte mannen upp? Du som kvinna måste ju fatta att vem tror du får ett toppjobb och som de trivs med, och som de kan leva på resten av sitt liv, det är ett fåtal alla andra får vara städerskor,butiksbiträden vårdbiträden etc. Inget ont om dessa jobb, men de är kanske inte så glamorösa, de är verkligen slitjobb. Tänk om man då i stället kan vara hemm hos sina barn en bit in i skolåldern och sedan ta dessa jobb, förstår du detta? Då tror jag faktiskt kvinnan får det bra, hon får det garanterat med sina nu vuxna barn. Tro inte på detta att förverkliga sig själva, det är alltid något annat man offrar, kanske barnen, tänk på det Cecilia.
Cecilia (Ej registrerad) skrev: Jag förstår inte ens vad du pratar om. Min kommentar handlar inte om vilka jobb kvinnor får idag, utan vilket förtryck hemmafruar lever i. Som tidigare inlägg har konstaterat - vad händer om mannen lämnar kvinnan? Det ligger en stor fara i att vara ekonomiskt beroende av en annan människa. OAVSETT orsaken till varför man stannar hemma.
Självklart får männen toppjobben, men det betyder inte att kvinnor då mår bättre av att stanna hemma. Det var så jag tolkade din kommentar.
tidigare hemmapappa (Ej registrerad) skrev: En lite fundering bara:
Är det alltid mannen som lämnar kvinnan? Hur ofta är det så? Och ska alla väl fungerande äktenskap få lida för att andra misslyckas i att hålla ihop?
Sluta ha detta som argument - det håller inte.
Dessutom finns det många saker man skulle kunna göra för att trygga framtiden för båda parter. Under småbarnsåren kan den som arbetar t ex överlåta en del av sin pension till den som är hemma med barnen. Men det finns mycket annat också. En föräldralön som vore pensionsgrundande skulle inte vara helt fel. (fast jag vet att det inte är politiskt korrekt att tycka så)
Men herregud, har du inte läst vad artikeln handlar om? Det handlar om att kvinnan är i beroendeställning till mannen, och därav faran om mannen lämnar kvinnan. Självklart är det inte alltid mannen som lämnar kvinnan. Men i det här fallet handlar det om kvinnan som är i beroendeställning till mannen, inte tvärtom. Det är det som är faran!
Självklart ska inte alls väl fungerande äktenskap få lida bara för att några skiljer sig. Men hur vet du, om får jag fråga, att du kommer hålla ihop med din partner för resten av livet? Hur vet du allt som kommer att hända mellan dig och din partner under resten av livet?Lovar inte alla nygifta varandra att vara tillsammans resten av livet? Ändå hamnar en betydande andel av gifta par i skilsmässa, trots fagra löften. Hoppsan!
Skrivet 6 apr 2011 17:20 Tacksam (Ej registrerad)
Vad trevligt och bra för barnen och familjen att någon är sk hemma
Alla dom som är emot detta är bara avundsjuka att dom inte har möjligheten att själva uppfostra sina barn
Måste vara hemskt att behöva lita på att personalen på dagis har samma syn på uppfostran moral som en själv
Har själv varit sk hemma och tagit hand om mina barn i 17 år
Visst var det tufft men jag ser belöningen i mina barn nu,självständiga självsäkra ungdomar,vuxna
Tacksam att vi kunde
Skrivet 6 apr 2011 18:08 Malin (Ej registrerad)
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att få välja själv om man vill vara hemma! "Kvinnoförtryck" i det sammanhangen är skitsnack!
Däremot som det ser ut idag, med stackars utslitna kvinnor som både ska vara mamma, hushållerska, hustru mm,mm, OCH utanpå det ska heltidsarbeta, DET kallar jag för kvinnoförtryck!
Skrivet 6 apr 2011 18:36 Demokraten (Ej registrerad)
Cecilia, lilla vän. Du har fått detta helt om bakfoten. Förtryck är när individerna INTE får göra sina egna val. Vem är du att sätta dig till doms över dessa kvinnor som själva valt att satsa några extra år på att vara hemma med sina barn?
Det är du och dina gelikar som står för förtrycket i detta sammanhang, ty åsiktsförtryck är också det en form av förtryck... Aldrig tänkt på det?
Skrivet 6 apr 2011 18:50 Demokraten (Ej registrerad)
Cecilia igen: På nåt sätt tycker jag ändå synd om dig. Du verkar vara helt dödsförskräckt inför tanken att ens för en tid vara beroende av en annan människa. Vågar man inte lita på varann och vara beroende av varann kommer ensamheten att vara ens närmaste följeslagare genom livet... Beroende är inte detsamma som förtryck, och är i de flesta relationer inte så ensidigt som du tycks förutsätta - det kan lika gärna vara ett uttryck för gemenskap, förtroende och ömsesidighet.
Skrivet 6 apr 2011 18:54 lull (Ej registrerad)
Jag fattar inte tänket hos folk som inte FÖRSTÅR meriten att få vara med sina barn!!! För mig obegripligt att se det som en kvinnofälla....
Jag skaffade väl barn för att själv se dem växa, prata,gå, fostra m.m.m
Är det avund eller har ni ågren för att ni själva valt bort barnen framför hög levandsstatus och en karriär eller???
Ni som inte har möjligheten men vill, tycker jag bara synd om. Jag är bara glad över att jag har haft möjligheten att få vara med mina barn!!
Skrivet 6 apr 2011 19:00 Ariel (Ej registrerad)
Men Cecilia: Jag undrar om du har läst vad artikeln handlar om?
Den ena kvinnan har för det första en hemmaman medan hon har studerat och nu ska börja jobba. Vem är beroende av vem?
Och den andra kvinnan har tänkt att börja jobba och utöka timmarna varefter barnen blir större.
Och om mannen drar kan man väl börja jobba då? Eller? Vad gör 4-5 år utöver föräldraförsäkringen för skillnad i pensionen? Inte större skillnad är en vanlig utbildning i alla fall. Tänk vad mycket pensionspoäng man förlorar när man studerar. Kvinnor är i majoritet vid universiteten. Kanske inte kvinnor borde plugga heller? Som lärare eller sjuksköterska tjänar du i alla fall inte mer än en snickare som varken har studielån eller förlorade pensionspoäng.
Varför inte jobba för att pensionspoängen samlas gemensamt mellan föräldrarna när barnen är små? En enkel reform som skulle lösa det ekonomiska "problemet" men detta är de så kallade kvinnokämparna, feministerna, emot. Varför?
Skrivet 6 apr 2011 21:14 Mike (Ej registrerad)
Det är ingen idé att diskutera med feminister för de vägrar acceptera att det finns faktiskt kvinnor som trivs som hemmafruar samtidigt som de förnekar det faktum att naturen/Gud har skapat oss olika..Att blunda i biologin för att framställa könsrollerna som en social konstruktion är helt enkelt fel. Visst kan man ändra lagarna för att förbättra kvinnans situation men man behöver inte ifrågasätta allt å alla pga en gång i tiden kvinnorna levde i förtryck..
Skrivet 6 apr 2011 23:55 Ellis (Ej registrerad)
Jag tycker det är intressant att ingen nämner något om vad som egentligen är bäst för barnen när de ska formas till individer som ska fungera i vårt samhälle. Inget ont om kvinnorna i artikeln som säkert är medvetna och vill sina barns bästa, men verkligheten är tyvärr annorlunda, alla föräldrar är inte bra föräldrar! I förskolans uppdrag ingår förutom omvårdnad, undervisning anpassad för att barnen ska komma väl utrustade till sin skolstart. Förskolelärarna ska ha en (minst) treårig utbildning på högskolan där de har fått kunskap och erfarenhet om hur de kan möta varje barn på deras nivå för att kunna främja deras kunskapsutveckling. Förutom att barnen varje dag möter dessa pedagoger så är en stor del av "utbildningen" på förskolan, samspelet med andra barn och utbytet däremellan. Risken med fler "hemmafruar" är att det hämmar barnens utveckling både kunskapsmässigt och socialt. Jag har själv erfarenhet av hur illa det kan gå för barn som får "sociala handikapp" av att ha varit hemma.
Skrivet 7 apr 2011 00:06 Dr Laura (Ej registrerad)
Vissa kommentarer till artikeln gör mig konfunderad...
Kvinnor får bara själva välja det liv de vill leva om de väljer rätt. Väljer de som Karin och Caroline så väljer de fel. Vi kvinnor, som trodde att vi blivit frigjorda från traditionella könsroller har alltså nu hamnat under ett nytt förtryck, tvånget att anamma det traditionellt manliga.
Skrivet 7 apr 2011 01:48 MN (Ej registrerad)
tidigare hemmapappa (Ej registrerad) skrev:
till JEO
Det är tragiskt att du och många andra hela tiden snöar in på skiljsmässa. Det finns många som lever livslånga äktenskap. Skall deras önskningar helt ignoreras därför att det finns de som väljer att skilja sig? Det finns de som räknar med att de kommer att skilja sig. Om så är fallet kanske man ska välja att inte skaffa barn. Man kan ju också som idag välja att arbeta istället för att vara hemma några extra år med barnet/barnen. Det är ju också så att en del pappor är hemmapappor. De löper i ditt resonemang lika stor risk. Varför bara reflektera över mammorna? Alla har inte samma utgångsläge som du. Har du tänkt på det? Och varför ska man vara ekonomiskt oberoende (läs beroende av staten isf en make). Vad är det som är så fult? Men det är klart att om man ser sig själv som individer är det lättare att när det blir tufft, gå skiljda vägar. Och då måste man ju resonera som du gör. Tragiskt tycker jag. Det finns ett annat sätt att tänka på.
Jag är också före detta hemmapappa.
Att skaffa barn är att vi som föräldrar sätter oss i en position där andra är ensidigt beroende av oss. Det innebär därför både en skyldighet och en rättighet. Barns beroende kan man inte lösa utan att det finns någon fysik person på plats som svarar för barnets behov. Den som har barn är ömsesidigt beroende av att någon tar hand om barnet och att någon annan försörjer för att klara av att ta hand om barnet. Vi kommer aldrig undan att vara ömsesidigt beroende tillsammans med någon annan (inklusive familj, förskolans personal eller andra) för att ta hand om barnen, inte heller de som går skilda vägar. När jag väljer hemomsorg är jag lika ansvarig och ömsesidigt beroende som när jag väljer offentlig omsorg. Politiker tänker fyra år åt gången och kan aldrig tänka lika långsiktigt som en förälder kan. Hemomsorg skall därför tillåtas ges ekonomiskt företräde framför offentlig omsorg när föräldern så väljer inom hållbara samhällsekonomiska ramar.
Skrivet 7 apr 2011 10:23 Krister Pettersson FAMILJEKAMPANJEN (Ej registrerad)
För vård av 2-3 dagisbarn går det åt lika mycket resurser som skapas i ett heltidsarbete (enl. SOU79:89 civ ek Petra Lantz).
Byte av arbetet med 2-3 barns vård mot yrkesarbete skapar därför inte något ytterligare värde, men ger en lön o subventioner för 2-3 barn som är lika stora som en lön. Efter skatt är skillnaden mln familjen som gör arbetsbytet och den som sköter vårdarbetet själv ca 3-4 milj.
Att tvinga familjer med 2-3 barn till dagisfostran av barnen är förtryck o. en stor förlust för nationen. Detta visas mycket klart i Sveriges kräftgång i nationernas välfärdsliga sedan ca 1970.
Den totalitära styrningen i Sverige liknas vid Sovjetunionen av utländska betraktare som engelska Patricia Morgan i hennes bok Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS).
Skrivet 7 apr 2011 15:13 Ariel (Ej registrerad)
Ellis (Ej registrerad) skrev: Jag tycker det är intressant att ingen nämner något om vad som egentligen är bäst för barnen när de ska formas till individer som ska fungera i vårt samhälle. Inget ont om kvinnorna i artikeln som säkert är medvetna och vill sina barns bästa, men verkligheten är tyvärr annorlunda, alla föräldrar är inte bra föräldrar! I förskolans uppdrag ingår förutom omvårdnad, undervisning anpassad för att barnen ska komma väl utrustade till sin skolstart. Förskolelärarna ska ha en (minst) treårig utbildning på högskolan där de har fått kunskap och erfarenhet om hur de kan möta varje barn på deras nivå för att kunna främja deras kunskapsutveckling. Förutom att barnen varje dag möter dessa pedagoger så är en stor del av "utbildningen" på förskolan, samspelet med andra barn och utbytet däremellan. Risken med fler "hemmafruar" är att det hämmar barnens utveckling både kunskapsmässigt och socialt. Jag har själv erfarenhet av hur illa det kan gå för barn som får "sociala handikapp" av att ha varit hemma.
Ja, precis. Vad är bäst för barnen?
Att få tillbringa sina första år i lugn och ro tillsammans med mamma eller pappa eller att kastas ut i kommunal omvårdnad i konkurrens med 24 andra barn?
Du säger att alla föräldrar inte är bra? Men är alla förskollärare bra?Att bli förskollärare kräver inget lämplighetsintyg. Förskollärare är precis som folk (föräldrar) flest.Det finns bra och det finns dåliga. Skillnaden mellan förskollärare och föräldrar är att föräldrarna tar hand om 2-3 barn medan förskollärarna tar hand om 24 barn. Ingen universitetsutbildning i världen kan ge människor åtta armar. Eller empati, värme och social kompetens.
Och förr i tiden när föräldrar var analfabeter, då började barnen i skolan vid 7 års ålder. Men nu, när föräldrar både kan läsa, skriva och mer därtill så MÅSTE barnen börja skolan (förskolan) vid ett års ålder för att inte hamna på efterkälken. Logiskt? Och sociala förmågor ärver man av föräldrarna, de förvärvas inte i stora barngrupper(forskning finns).
Skrivet 7 apr 2011 15:49 JEO
Krister Pettersson: "För vård av 2-3 dagisbarn går det åt lika mycket resurser som skapas i ett heltidsarbete (enl. SOU79:89 civ ek Petra Lantz)."
Eftersom du nu citerar en 25 år gammal enmansutredning kan det ju vara värt att påpeka för ej initierade läsare att Lantz utgick från att mammor som gick ut i arbetslivet bara hade tjing på låglönejobb. På den tiden var det liksom okej att resonera så.
Jösses Krister, du har hållit på och ältat den där SOU79:89 ända sedan 1986. Tröttnar du aldrig?
Skrivet 7 apr 2011 16:29 Åsa Randow, Ordförande Harodistriktet, Stockholm (Ej registrerad)
Två saker:
1. Varför verkar många tro, rentav förvänta sig att föräldrar skall skilja sig vid någon tidpunkt, och ha det antagandet som utgångspunkt deras kritik?
Det är inte ett hållbart resonemang.
2. Valfrihet. Är inte vuxna människor, oavsett kön, kapabla att göra sina egna val? Vem har rätt att kritisera det? Det är inte många (ännu...) som kritisrerar överkonsumtion av dagis. Det anses bättre att gå ut i arbetslinjen och arbeta åt någon annan än sig själv, och låta barnen tas om hand av någon annan än sig själv. Om man kritisrerar det anses man racka ned på folk. Varför är det så?
Varför kan jag inte få välja ifred.
Skrivet 7 apr 2011 17:04 Ariel (Ej registrerad)
Ellis (Ej registrerad) skrev: Jag tycker det är intressant att ingen nämner något om vad som egentligen är bäst för barnen när de ska formas till individer som ska fungera i vårt samhälle. Inget ont om kvinnorna i artikeln som säkert är medvetna och vill sina barns bästa, men verkligheten är tyvärr annorlunda, alla föräldrar är inte bra föräldrar! I förskolans uppdrag ingår förutom omvårdnad, undervisning anpassad för att barnen ska komma väl utrustade till sin skolstart. Förskolelärarna ska ha en (minst) treårig utbildning på högskolan där de har fått kunskap och erfarenhet om hur de kan möta varje barn på deras nivå för att kunna främja deras kunskapsutveckling. Förutom att barnen varje dag möter dessa pedagoger så är en stor del av "utbildningen" på förskolan, samspelet med andra barn och utbytet däremellan. Risken med fler "hemmafruar" är att det hämmar barnens utveckling både kunskapsmässigt och socialt. Jag har själv erfarenhet av hur illa det kan gå för barn som får "sociala handikapp" av att ha varit hemma.
Ja, precis. Vad är bäst för barnen?
Att få tillbringa sina första år i lugn och ro tillsammans med mamma eller pappa eller att kastas ut i kommunal omvårdnad i konkurrens med 24 andra barn?
Du säger att alla föräldrar inte är bra? Men är alla förskollärare bra?Att bli förskollärare kräver inget lämplighetsintyg. Förskollärare är precis som folk (föräldrar) flest.Det finns bra och det finns dåliga. Skillnaden mellan förskollärare och föräldrar är att föräldrarna tar hand om 2-3 barn medan förskollärarna tar hand om 24 barn. Ingen universitetsutbildning i världen kan ge människor åtta armar. Eller empati, värme och social kompetens.
Och förr i tiden när föräldrar var analfabeter, då började barnen i skolan vid 7 års ålder. Men nu, när föräldrar både kan läsa, skriva och mer därtill så MÅSTE barnen börja skolan (förskolan) vid ett års ålder för att inte hamna på efterkälken. Logiskt? Och sociala förmågor ärver man av föräldrarna, de förvärvas inte i stora barngrupper(forskning finns).