– Hallen var vinröd och trappen brunbetsad, hemskt mörkt, säger Anna-Karin när hon visar runt i de numera ljusa utrymmena.
Alla trägolv var täckta av linoleummattor, men till skillnad från många andra gamla hus var spegeldörrar, pärlsponttak och bröstpaneler inte övertäckta. Den murade stuckaturen i taket och kakelugnarna var också välbevarade. Men allt behövde omsorg och lite ny färg.
– Vi har inte stött på några obehagliga överraskningar när vi rivit i det gamla, och det är ju skönt, säger Fredrik.

Berget stack upp
Fast nog var det en överraskning när de skulle lägga golvvärme och klinkers i hallen och tog upp golvet. Där stack berget upp nästan ända till ytskiktet. I ett annat golv hittade de en tidning från 1917. En sida rev de ur och ramade in. Resten lades tillbaka tillsammans med en ny tidning, en sedel och en hälsning.
Bland de första åtgärderna var att byta tak, måla fönster, putsa om fasaden, koppla in bergvärme och byta vatten- och avloppssystem. Sedan har det mer kosmetiska stått på tur.
– Köket behövde göras om, och det är den största förändringen inomhus. Men det fick vänta några år tills vi hade sparat ihop till det som vi verkligen ville ha, berättar Anna-Karin.

Välplanerat
Det blev köket Dalby från Kvänum, tidstypiskt i det här huset. Att det fick vänta gjorde att det blev välplanerat.
– Hade vi gjort det direkt så hade lådorna inte hamnat rätt. Nu är det sju år sen, och skulle vi göra köket nu så skulle jag vilja ha det precis likadant.
Köket är inte stort, men skräddarsytt och funktionellt. Fredrik lyfter på locket till kökssoffan.
– Titta här! Vi fick såga ur en bit av bakstycket för här går trappen ner till källaren.
Köksgolvet är en hel historia för sig. Anna-Karin och Fredrik tyckte att det gamla golvet i matsalen var vackert och ville ha likadant i köket, Alltså blev det kilsågad furu som växt i Ryaskogen, två mil norr om Frövi.
– Plankorna hade legat på snickarens loge i tio år, men när de tas in i värmen måste de torkas. Så de låg i spänn i tv-rummet med en avfuktare och som ett tält omkring dem. Och de måste spännas om varannan dag, förklarar Fredrik.

Extremt noggrann
När det så var dags att lägga golvet kom det verkliga tålamodsprovet.
– Jag är själv extremt noggrann och petig, men den här snickaren var värre. Plankorna skickade vi ut och in genom fönstret för att hyvla dem lite i taget så de passade exakt mot varandra.
– Två plankor om dagen fick vi klart!
Här kom ingen skruvdragare i närheten heller, nej handsmidd spik från Nora passade bäst. Och där räcker inte hammaren till.
– Jag fick använda slägga. Det var rätt jobbigt i taket. Vi har ju likadana plankor där.
Nu kan makarna berätta om golvjobbet och se det komiska i det. Men när det pågick var det tufft. Snart är det dags att göra om golvet i tv-rummet. De vill ha bort den slitna, trista parketten.
– Vilket golv det ska bli där är inte bestämt än. Men troligen inte samma som i köket.