Ulrika Eriksson bor med sin lilla familj i en villa, enkelt och trivsamt inredd med ekmöbler och neutrala basfärger. Hyllor och bord har lite olika höjder, gamla och nya möbler samsas.

Överallt syns spår av Ulrikas kreativitet; en nättavla med säsongens blommor möter i hallen, en virkning ligger framme, små pappersfjärilar och tunn metalltråd ser ut att bli något. Och i trädgården trivs kaninen Jackie i en tvåvåningsbur som Ulrika just byggt klart.

– Jag har alltid hållit på och tillverkat eget, det är lite av meditaion för mig, säger hon.

Var har du lärt dig allt hantverk?
– Snickrat har jag gjort tillsammans med min pappa sen jag var fyra år. Sedan har jag gått på folkhögskola med inriktning på konsthantverk. Och så kvällskurser i bland annat keramik. Grafisk formgivning har jag också jobbat med.

– Men att sy är lite nytt för mig. Det håller jag på att lära mig.

Var hämtar du inspiration och idéer?
– Jag hittar mycket på nätet både via pinterest och andras bloggar. Jag kollar i inredningstidningar, och så åker jag ibland till butiker, gärna gårdsbutiker utanför stan.

– Vissa idéer får jag från tv, fast jag tittar inte så ofta. Men jag ser ibland på Ernst, på antikrundan och Äntligen hemma.

Hur skaffar du material?
– Jag gillar att återanvända, spar på allt som kan vara bra att ha. Köper på auktioner, loppis och begagnatbutiker. Där kan man hitta fina tygkvaliteter i gamla kläder. Fast jag kan inget om antikviteter. Jag köper på känsla, det jag tycker är fint.

När och var pysslar du?
– Jag har visserligen en hörna på övervåningen, men där syr jag bara. Annars har jag materialet på brickor och i askar som jag bär med mig till köket, soffan eller altanen. Fast ibland är jag i garaget med snickarbyxor och cirkelsåg.

– Jag pysslar gärna tillsammans med Thea, och då hittar hon på sin egen variant av pyssel jag gör. Det är väldigt roligt. Annars pysslar jag när andan faller på, det kan bli halvelva en tisdagkväll. Eller när som helst.

Här hittar du Ulrikas blogg.