De är så glada och tacksamma över sin sommarstugeidyll. Det var på försommaren 2003 som stugan blev till salu.
– När jag kom hit första gången började jag gråta för att det var så vackert, och jag ville inte åka härifrån igen, berättar Helen.
– Jag hade gjort mig en bild av hur drömstället skulle vara. Och det var just så det såg ut här.

Köpet gick fort och till midsommar kunde de bjuda in släkten till fest. Stugan var egentligen helt okej, men Helen och Peter gillar att fixa och greja och sätta sin egen prägel på tillvaron omkring sig. Så de har målat och tapetserat. De valde ljusa tapeter ur den ”gammelsvenska” kollektionen som stämmer väl överens med stugans karaktär.
Några möbler fanns kvarlämnade, andra har paret ärvt och en del är köpt på auktion. När alla målas vita ser de ut att höra ihop ändå.
Bara halva övervåningen var inredd, så där krävdes lite mer jobb för att få fler sängplatser.

Trädgården är avgränsad med gärdesgård. Här och där växer mormorsblommor, bland annat pion, löjtnantshjärta och en stor tuva vallmo. Det är stora gräsytor och familjen har ordnat flera sittgrupper. På så sätt går det att få solsken eller skugga, en mysig vrå eller utsikt över sjön beroende på väder och humör.
– Det första vi skaffade här ute var flaggstången. Det tycker vi man måste ha på ett sådant här ställe, säger Peter.
Familjen har ofta gäster och många har mindre barn så här finns lite för dem också, bland annat små utemöbler, repstege och gunga i ett träd. Ellen och Emilia har hunnit bli tonåringar och för dem handlar det mycket om att bada och att åka vattenskidor eller paddla.
– Vi har nästan alltid kompisar med hit. Det blir roligare då, säger Ellen.

Flickorna kan ibland tycka att det är trist att det ligger så ensligt. Men då är det inte ens en halvtimmes bilresa hem till stan.
– Att ha sommarstugan så nära är praktiskt. Vi kan åka ut en kväll för att ta ett dopp, grilla eller bara titta till det. Blir det dåligt väder så är det enkelt att åka till stan.
Att det är nära innebär också att stället har blivit lite av en mötesplats för både släkt och vänner.
– Här känns det aldrig krångligt eller komplicerat. De som kommer hit har ofta med sig en matkorg, och de hjälper till mycket. Det blir en annan gemenskap än när man bjuder på middag inne i stan, säger Helen.

Nackdelarna med att ha en stuga tycker de är att det kan bli lite väl mycket att göra och sköta om.
– Vi har hus i Hovsta så vi har två trädgårdar, men det är den här som prioriteras, säger Peter.
Helen har dock hittat sitt bästa sätt för avkoppling. Hon vaknar flera timmar före de andra, tar en bok och en kaffekopp och går ner till bryggan. Det enda som hörs då är fåglarna och vågskvalpet.
– Det är ett riktigt njutningsställe det här, säger hon.