Imorse var jag mer död än levande! Huvudet bultade och det kändes som jag hade blivit överkörd av tåget! Det kan kanske bero på att jag klättrat omkring i vårt döda plommonträd som en liten (eller ganska stor) ekorre hela kvällen och sågat i mycket oergonomiska vinklar. Och att jag inte kommit i säng förrän klockan två... Jag förstår det inte själv, men det är totalt omöjligt att komma i säng tidigt just nu! Fast ikväll siktar jag på tidigare än två.

Det ordnade i alla fall upp sig under dagen. Jag masade något oerhört hela förmiddagen och ingen i familjen kom ut före lunch. Tack vare det strålande vädret hade jag grymt dåligt samvete, men ibland behöver man få gå och bara skrota runt och vara helt bortkopplad.

Barnen klagade inte, de lekte så glatt med sina nya Bilar 2-bilar. Och när vi senare åkte till Stora holmen och trampade trampbil och åkte lilleputtetåg, var lyckan gjord!

Dessvärre somnade 4-åringen på vägen hem i bilen, redan strax efter fem och mannen tyckte det var en god idé att bära in honom till sängen och låta honom sova för natten. Jag vet ju hur det brukar gå... Jag hoppas att mannen skuttar upp med ett leende, när han kommer inklampandes till oss klockan fem imorgon bitti och anser att det är morgon!
Nej visst ja, det är ju jag som har morgonpasset... Där tänkte mannen till ordentligt!

Bäst jag går och knyter mig, då...