Idag kom 6-åringens lilla ljuva fästmö på besök. Hon försökte desperat hitta något roligt att leka med här hemma och pojkarna föreslog ivrigt:
"Vi kan... Fäktas! Eller... Leka Bilar 2! Eller så kan vi... Brottas! Jag vet, vi leker vampyrer!" Så småningom hittade de pojkarnas svårt misshandlade pojkdocka Vilse. Och en kassaapparat. Det fick duga.
Jag tjyvlyssnade på dem.
"Vad roligt att du ville komma hit! Vi brukar ju inte leka så ofta på dagis längre, för du har ju börjat leka med den där andra tjejen. Men vi är ju fortfarande kompisar." sa 6-åringen. Och så fortsatte han:
"Och så ska vi ju gifta oss! Visst ska vi det..?"
"Aaa." svarade fästmön.
"Och jag ska köpa en hund." upplyste 6-åringen.
"Jaha. Och jag ska köpa en kanin."
Jag undrar om de har förankrat sina idéer hos brudens föräldrar. Och jag undrar om de vet att de förväntas betala för bröllopet...

Efter någon timme eller två gick de hem till henne istället. Till hennes lillebrors förtjusning, kan man anta. Och till 6-åringens lillebrors förtvivlan. Det är lika kul för honom, när storebror tar hem kompisar, men mindre kul när han blir lämnad ensam med morsan. Konstigt, det tycker man ju borde vara en ynnest!

Så vi gick hem till 4-åringens kompis, för att fråga om han ville komma ut och leka, men istället fick 4-åringen komma och leka hemma hos honom. Så plötsligt stod jag där utan barn. Men min nytvättade hals. Eller hur man säger... Vad är en mamma att göra? Ligga i soffan och käka praliner hade ju varit en bra idé. Klippa gräset var en ännu bättre idé.

Framåt kvällningen cyklade jag och 4-åringen och hämtade storebror. Det var INTE roligt! All lugn och ro som jag fått njuta av under eftermiddagen, hoppade upp och bet mig tusenfalt i arslet! 6-åringen VÄGRADE gå hem! Och han VÄGRADE komma ner från studsmattan! Visserligen slutade han studsa, men han förvandlades till en noshörning och vrålade hotfullt och sänkte sitt huvud, som färdig för strid! Detta kryddades med en hel drös med okvädesord, som alla kunde placeras framför ordet mamma. 
Jag stretade och drog och vek ihop honom och utförde en exorcism på honom på hemvägen. 
Lagom tills vi kom hem hade den onda anden drivits ut och den lilla väna ängeln var åter!

Slutet gott, allting gott!
PS: Jag vill bara understryka att det då rakt inte är jag som har lärt barnen fula ord! Verkligen inte! De råkade höra ett You tube-klipp, som moster B tipsat om. Titta, men håll för öronen! DS