Blogg - publik

Blogginlägg

1. Är minskade klyftor Allianspolitik nu för tiden?
   Senaste trenden tycks vara att tolka OECD-rapporter. Söndagens ledarkrönika om OECD-granskningen av invandringens påverkan på statsfinanserna blev en riktig snackis, och igår var det dags igen.
   
   När OECD i maj lanserade en rapport om att den relativa fattigdomen i Sverige har ökat – och halkat ner från första till fjortonde plats på tillhörande lista – gav det stort gehör.
   
   Som alltid när relativa mått används spenderades största tiden av diskussionerna med att konstatera att relativa mått ger en helt annan bild än absoluta mått. Om alla är jämnfattiga är klyftorna i relativa termer små, men om befolkningen är olika mycket rika så är klyftorna stora. Detta konstaterades - ännu en gång - på DN Debatt igår.
   
   Folkpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Carl B Hamilton och integrationsminister Erik Ullenhag (FP) menade utifrån en rapport från Finanspolitiska rådet att klyftorna inte alls har växt under Alliansens tid vid makten. ”Undantaget är den tiondel av befolkningen med lägst inkomster, i snitt cirka 6 500 kr i månaden, som har fått en liten minskning av den reala inkomsten under perioden. Det är självfallet beklagligt”, menade Hamilton och Ullenhag.
   
   Beklagligt alltså. Lustigt, men tanke på att Hamilton bara för en månad sedan meddelade Ekot att OECD-rapporten vad goda nyheter: ”Folkpartiet vill att människor som utbildar sig ska ha större avkastning. Vi vill ta bort värnskatten. Det ska löna sig att arbeta, utbilda sig och ha mer kvalificerade arbeten.”
   
   Så hur är det nu? Vilken av månadens två utsagor ska tas på allvar? Är ökade klyftor att beklaga även för Alliansen? Ska vi glömma allt om att ”arbete ska löna sig” och att det viktiga är att ”bekämpa fattigdom, inte rikedom”? För i så fall är det ett omfattande skifte i svensk högerpolitik.
   
    
   Arkivfoto: Erik Mårtensson/ Scanpix
   • • Amanda Björkman
     • 18 jun 2013 11:01
     • Permalänk
   • • Kommentarer (3)
     • Facebook Twitter

3. Är det invandrarnas fel att vi bygger flygplatser och vägar
   I förra veckan kom en rapport från OECD som säger att invandringen är en lönsam affär för de allra flesta av de undersökta länderna, inklusive Sverige. Min kollega, Amanda Björkman, skrev en lederkrönika om rapporten. OECD är de västliga industriländernas ekonomiska samarbetsorganisation.
   
   Men rapporten ifrågasätts bland annat av ekonomen Tino Sanandaji. Han anser att OECD-rapporten räknar fel eftersom den inte tar hänsyn till kostnader för exempelvis infrastruktur och rättsväsende.  En annan som forskat om invandringens kostnader är professor Jan Ekberg vid universitetet i Växjö.
   
   Nej, OECD-rapporter är inte någon absolut sanning. Det är en av många röster. Inte heller Tino Sanandaji representerar står för någon absolut sanning. Ska vi alltså kallt räkna med att vi skulle ha byggt färre motorvägar, färre järnvägar och färre flygplatser, om det inte hade varit för invandringen? Nja, jag är inte så säker...
   
   Rättsväsendet? Ja, det är utan tvekan så att utlandsfödda begår fler brott än svenskfödda. Men innebär det automatiskt vi får färre brott om vi bara minskar invandringen. Finland har liten invandring, men det är större risk att exempelvis utsättas för dödligt våld i Finland än i Sverige.
   
   Att räkna invandringens kostnader och inkomster är enormt komplicerat. Professor Jan Ekberg har till exempel påpekat att det finns en rad faktorer som han inte räknar med i sina studier. Tillväxt i ekonomin är en sådan. Ny forskning visar också att export och import ökar när svenska företag anställer utlandsfödda och är därmed ytterligare en positiv effekt som forskningen inte lyckas fånga.
   
   Poängen med OECD-rapporten är att den ger en alternativ bild. Ytterligare en bit i ett komplicerat pussel. Till slut handrar vår syn på invandring inte bara om ekonomiska rapporter från OECD eller en professor i Växjö, utan om vår syn på världen. Tror vi på ett öppet samhälle, där vi välkomnar människor från andra länder. Eller tror vi på att vi ska stänga Sverige. I den allmänpolitiska debatten i riksdagen sade för övrigt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att han känner väldigt få människor som vill stänga Sverige.
   
   
   
   
   
   
   
   
   • • Lars Ströman
     • 17 jun 2013 09:16
     • Permalänk
   • • Kommentarer (36)
     • Facebook Twitter

5. Femåringar diskuterar på en högre intellektuell nivå
   Politiker A säger:
   - Ni är så djävla dumma!
   
   Politiker B svarar:
   - Det är inte vi som är dumma, det är ni!
   
   Får du som väljare någon vägledning? Vet du nu om du ska rösta på politiker A eller politiker B efter att ha hört detta replikskifte? Nej, sannolikt inte. Men ungefär på den nivån förs nu debatten mellan Björn Sundin (S) och Staffan Werme (FP).
   
   Staffan Werme och Björn Sundin är vuxna människor. De är erfarna politiker. Men de kan också hemfalla till gräl som får det ett bråk mellan femåringar om vem som ska ha mest godis att framstå som ett underverk av intellektuell skärpa. Deras debattnivå skadar förtroendet för politiken.
   
   Staffan Werme skriver att kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad har en svag ställning och att det egentligen är Björn Sundin och kommundirektören Staffan Isling som styr kommunen. Björn Sundin svarar att Staffan Werme är "så in i h-e oförskämd".
   
   Det finns en fråga som bör diskuteras, och som tas upp av Staffan Werme. Den handlar om informella maktstrukturer. I de allra flesta organisationer finns det sådana. Det är inte alltid så att chefen för företaget kan driva igenom sin vilja, för det finns personer som vill något annat - och som också har inflytande. Det är inte alltid kommunstyrelsens ordförande som bestämmer över det som ska ske i kommunen. Det finns en tjänstemannamakt. Och det finns maktstrukturer i det egna partiet, som inte alltid drar åt samma håll.
   
   Men varken Staffan Werme eller Björn Sundin förmår att diskutera frågan på ett sätt som gör den intressant. Det är bara ett offentligt praktgräl som inte ger något för vare sig väljare, andra politiker eller anställda i kommunen.
   
   Det är dessa gräl som gör Björn Sundin och Staffan Werme till motpolerna i Örebropolitiken, inte sakfrågorna.
   
   
   
   
   
   
   • • Lars Ströman
     • 14 jun 2013 15:43
     • Permalänk
   • • Kommentarer (5)
     • Facebook Twitter

7. Utrymme för överraskningar i Örebro
   På fredagen kallade Lena Baastad, kommunstyrelsens ordförande i Örebro,  till presskonferens om sin "politiska framtid": Det låter ödesmättat, nästan som ett avgångsbesked redan i inbjudan.
   
   Men Lena Baastad ville berätta att hon ställer upp till omval. Även efter valet 2014 vill hon vara kommunstyrelsens ordförande. Men frågan är vem hon ska styra med. Lena Baastad svarade att Socialdemokraterna går till val som ett självständigt parti, inte som en del av en koalition.
   
   - Är det någonting som jag har lärt mig efter förra valet. Det är att det som verkar så himla självklart dagen innan ett val, eller till och med valdagen. Det kan vara helt annorlunda dagen efter, sade Lena Baastad och tillade:
   
   - Men vi har sagt att vi är jättenöjda med den kommunledning som vi har i dag.
   
   Lena Baastad håller alltså alla dörrar öppna. Men samtidigt råkar det vara så här:  När Kristdemokraterna och Centerpartiet valde att styra tillsammans med Socialdemokraterna, så dundrade Moderaternas Kent Persson om förbrukat förtroende. Och det verkar ju inte troligt att förtroendet skulle återuppstå plötsligt, under några månader valrörelse.
   
   Vänsterpartiets Murad Artin är inte heller överförtjust i att Socialdemokraterna började samarbeta åt höger, snarare än åt vänster.
   
   Men samtidigt: de tre partierna i koalitionen utgör ingen stabil majoritet. De fick tillsammans 50.9 procent av rösterna i kommunalvalet 2014 och efter omvalet 2015. Det är precis som Lena Baastad säger: det som verkar självklart på valdagen kan vara helt annorlunda dagen efter. Det finns utrymme för överraskningar även efter valet 2014.
   
   
   • • Lars Ströman
     • 14 jun 2013 13:08
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

9. Ett nej är alltid ett nej
   Är det ett sexualbrott att slita av kläderna på sin flickvän för att göra en ”otrohetskontroll” i hennes underliv? Nej, meddelande Svea hovrätt i en dom i februari. Ja, menar Högsta domstolen som idag river upp hovrättens dom. Det är ett mycket välkommet besked.
   
   En dag i oktober förra året misstänkte den numer dömda 28-åriga mannen att hans flickvän hade varit otrogen. Han slet av hennes trosor och byxor och förde därefter med tvång in sina fingrar i kvinnans underliv. Men trots den uppenbara kränkningen slog Svea hovrätt i februari fast att detta inte var att betrakta som sexualbrott då mannen inte agerat för att tillfredsställa sin sexualdrift.
   
   Ett oerhört märkligt sätt att se på händelsen. Det väsentliga är ju inte mannens syfte med kränkningen, utan det faktum att kvinnans sexuella integritet så uppbenbart kränkts.
   
   Just detta konstaterar nu också Högsta domstolen som river upp domen. Och även om det torde vara självklart är det därför skönt att idag kunna konstatera: ”Otrohetskontroll” av en kvinnas underliv är att betrakta som ett sexuellt brott. Numer även i det svenska rättsväsendets ögon.
   
   • • Amanda Björkman
     • 13 jun 2013 11:40
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

11. Vilket parti är Mikael Damberg gruppledare för?
    Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg sade i en replik att Fredrik Reinfeldt låter som Göran Persson 2006. Han attackerade alltså Socialdemokraternas tidigare partiledare.  Damberg ägnade en stor del av sitt anförande åt att prata om vad Socialdemokraterna vill göra för att förbättra villkoren för företagande. Ungefär som Moderaterna förr i världen. Sedan pratade han om behovet att vända utvecklingen i den svenska skolan, ungefär som Folkpartiets Jan Björklund har gjort år efter år.
    
    
    
    • • Lars Ströman
      • 12 jun 2013 09:46
      • Permalänk
    • • Kommentarer (2)
      • Facebook Twitter