"Jag
är
född
socialdemokrat
och
jag
kommer
att
dö
som
socialdemokrat."
Så
sa
Håkan
Juholt
i
sitt
avskedstal
efter
tio
månader
som
Socialdemokraternas
partiledare
-
och
uppenbarligen
ett
liv
som
socialdemokrat.
Jag
föddes
inte
som
folkpartist.
Jag
har
valt
att
blir
folkpartist.
Ett
aktivt
val
där
jag
läste,
funderade
och
frågade
kring
partiprogram
och
framför
allt
ideologier.
Folkpartiets
var
den
som
låg
mig
närmast.
Jag
möter
emellanåt
folk
som
"alltid"
varit
ditten
eller
datten
och
inom
politiken
är
det
ofta
från
vänster
jag
hör
det.
Jag
tror
dock
aldrig
jag
mött
en
folkpartist
som
"alltid"
varit
folkpartist.
Självklart
finns
det
folkpartister
som
vuxit
upp
i
hem
där
båda
föräldrarna
varit
folkpartister
men
trots
det
är
det
sällan
-
aldrig
-
jag
hört
någon
säga
att
det
är
därför
de
är
folkpartister.
Tvärt
om
tenderar
de
att
vara
de
som
ifrågasatt
mest.
Hemma
hos
mig
diskuterades
sällan
politik.
Fel,
politik
diskuterades
-
allt
är
ju
politik
-
men
inte
partipolitik.
Jag
har
än
idag
ingen
aning
om
vad
mina
föräldrar
eller
min
bror
röstar
på
eller
vad
de
"är".
(Att
mamma
kryssade
mig
i
kommunvalet
är
dock
en
hyfsat
kvalificerad
gissning
men
det
gör
henne
ju
inte
till
folkpartist!)
Jag
röstade
på
Vänsterpartiet
första
gången
jag
fick
rösta.
Japp
-
ut
ur
garderoben!
Fast
egentligen
är
det
ingen
garderob
där
för
det
har
aldrig
varit
någon
hemlighet.
Jag
röstade
som
de
flesta
jag
umgicks
med
gjorde
och
de
var
-
och
är
-
vänsterfolk.
Själv
tog
jag
inte
reda
på
ett
skvatt,
lyssnade
bara
på
vad
folk
sa
och
gick
och
röstade.
Idag
tycker
jag
det
värsta
är
just
den
biten,
att
jag
egentligen
inte
hade
en
susning
om
vad
jag
röstade
på
eller
varför.
Vänstern
kändes
lagom
radikalt,
lite
busigt
och
var
det
man
"skulle"
rösta
på
i
gymnasiet.
Just
på
grund
av
hur
jag
själv
tänkte
kan
jag
också
förstå
varför
skolvalen
ofta
ser
ut
som
de
gör
-
SD
är
det
parti
som
sticker
iväg
där
nu
och
vuxenvärlden
förfäras.
Grejen
är
att
många
röstar
på
SD
och
Piratpartiet
-
eller
V
som
i
mitt
fall
-
just
för
att
vara
provokativa,
visa
att
man
räcker
fingret
åt
vuxenvärlden,
vill
förändra
och/
eller
vara
annorlunda.
Vänsterpartiet
fortsätter
också
att
ha
många
förstagångsväljare
men
förstagångsväljarna
är
rörliga.
Givetvis
finns
det
de
med
mer
koll
än
jag
som
gör
väl
övervägda
val
redan
vid
sitt
första
val
men
mer
än
fyra
förstagångsväljare
byter
parti
vid
sitt
andra
val.
Många
av
de
socialdemokrater
jag
möter
säger
precis
som
Håkan
Juholt
-
och
man
är
stolt
över
det.
Kanske
är
det
den
största
skillnaden
oss
emellan
-
att
vara
folkpartist
är
ett
val
jag
gjort.
Liberal
var
jag
redan
innan
men
utan
kunskapen
kring
de
olika
ideologierna
hade
jag
inte
vetat
att
det
var
just
liberal
jag
var.
Socialdemokrat
föds
man
till
-
det
kommer
med
modersmjölken
och
verkar
ske
utan
vidare
eftertanke.
Jag
är
liberal
och
folkpartist
just
för
att
jag
tror
på
att
folk
kan
-
och
ska
-
tänka
själva
och
göra
aktiva
val,
inte
bara
låta
saker
hända.
Jag
vet
inte
om
jag
kommer
dö
som
folkpartist.
Jag
hoppas
att
jag
kommer
fortsätta
att
pröva
och
ompröva,
ständigt
ifrågasätta
och
fundera.
Att
bestämma
sig
för
en
sak
och
sedan
se
det
som
avgjort
är
inte
vidare
smart
-
då
hade
mitt
beslut
som
femåring
att
aldrig
flytta
hemifrån
eller
mitt
klädval
på
nittiotalet
(flanellskjorta,
nikeskor
och
501:or)
fortfarande
stått
fast.
Saker
förändras.
Så
också
jag.
Det
här
inlägget
är
postat
i
min
blogg
Christinaornebjar.blogspot.se också.
Där
bloggar
jag
mer
frekvent
än
här
så
kika
gärna
in.
Christina
Örnebjär,
FP
Kommentarer (0)
Kommentera:
Var den första att kommentera!
Din kommentar blir synlig först efter att en moderator har godkänt den.