Det skulle man väl kunna säga att jag blev så sent som igår. Sågad av Al Pitcher alltså. För er som inte vet, så är han en stand-up komiker från Nya Zeeland. Se bild.



Vi var ett gäng från jobbet som beökte Norra Brunn för att äta och se Al Pitcher och Özz Nujen uppträda. So far all good. Underbar mat, en ännu underbarare Özz på scen. Han är grym.

Sen var det Al Pitchers tur. Min telefon ringer, inga konstigheter eftersom jag har den på ljudlös. Bra Fanny. Jag trycker bort samtalet, som är från en man som är intresserad av att köpa min bil, och smsar denne och ber att få återkomma om en stund. Vad jag inte tänker på, är att det är nedsläckt i lokalen, varför min telefon ger i från sig ett ganska skarpt ljus medan jag smsar. Detta har tydligen påkallat Al Pitchers uppmärksamhet och som komiker tar han givetvis tillfället i akt och börjar driva om mitt "mediokra intresse för showen", vilket jag inte har en aning om medan jag pillar vidare med telefonen. Jag märker inte detta förrän jag är klar med smet och lyfter blicken. Hela lokalen tycker givetvis att detta är väldiigt underhållande, vilket dem visar genom att bryta ut i det mänskliga fenomenet som vi kallar för "skratt". Rent "hån-skratt" enligt mig som utsatt.

Som ni förstår slutar det inte där. Det kommer givetvis ett "utskrattad nr 2-moment".

Pitcher undrar vad jag hålls med på telefonen, givetvis är jag ärlig och säger att jag säljer min bil: "I'm selling my car". Han tittar frågande på mig, vilket gör att jag vänder mig mot mina kära Linford kamrater och frågar om jag uttryckt mig rätt? Varpå min kollega Martin säger att jag ska säga "I'm sailing my car" (Jämmför med selling som jag sa första gången). Litar på honom och försöker med det nya "uttalet". Det hela blir väldigt fel, eftersom att sailing är HELT jävla fel uttryck/uttal. Pitcher och resten av publiken, inte minst mina kära Linford "kamrater", bryter ut i ett fett, vad jag skulle kalla för "äkta jävla hån-garv". Allt urartar, och därefter är jag rena rama båtförsäljaren som är ute och seglar på de blå haven etc etc.. Ja ni förstår. Antar att jag får bjuda på den, finns inte mycket annat att göra. Fick iallafall en klapp på axeln och ett "lycka till med säljandet av segelbåten" av Mr Pitch' himself innan han lämnade lokalen. Inte för att det gjorde saken bättre, men ändå.


Tackar därmed Martin Johansson för det nya smeknament, tack Martin!!

Lägger till detta på erfarenhetslistan som man bara vill glömma och går därmed vidare... Nu mot det bästa med att bo på hotell, dvs. frukostbuffén..

// Sjörövarfabbe