Gustav Holmström
Blogginlägg
-
Då och då klickar det till i huvudet och man kommer på ett bra domännamn. Det kan vara var som helst - på bussen, i duschen eller framför datorn. Snabbt som attan är man sedan inne på något webbhotells hemsida för att kolla upp om det suveräna domännamnet redan har en ägare eller om det finns att registrera.
Antagligen har någon redan lagt vantarna på namnet men då och då visar en sökning på att det faktiskt är ledigt. Då är det bara att hala upp kortet och betala en halv hundring för .com-domänen (om det är en .se-domän blir det runt hundralappen).
Denna process som kan gå ganska snabbt till kallas även som när det gäller andra varor för spontanshopping. Spontanshopping av domännamn deluxe är antagligen när man införskaffar domännamn när man är lite rund om fötterna. Teknikbloggaren Tommy k Johansson tipsar om sin fylledomän grisljudstudio.se som han inte ens köpte på fyllan.
Själv kan jag inte spontanköpa domäner än eftersom man hos Handelsbanken inte kan handla över nätet om man är under 16 år. Kanske lika bra det.
-
Kedjebrev är inte något nytt på radarn men är något alla bör känna till. Och även om man känner till det är det många som går på bluffen.
Senast jag skymtade ett kedjebrev var i dag på Facebook när jag hittade denna statusuppdatering:

Här har vi ett praktexemplar på ett kedjebrev. Facebook kommer börja ta betalt för sin tjänst och man ska skicka vidare budskapet för att förhindra att detta ska ske.
Det finns liknande exempel där Facebook blivit så trögt att man måste rensa bort inaktiva användare och skickar man inte vidare meddelandet så raderas ens konto utan tvekan. För att ge meddelandet lite mer förtroende är det även "signerat" av Facebooks grundare Mark Zuckerberg.
Bägge dessa fejkbrev finns även i liknande form för till exempel Microsofts chattnätverk MSN (numer kallas det för Windows Live Messenger).
Nästa gång du stöter på ett sådant här brev, ställ dig frågan om det verkligen är på riktigt. Skickar verkligen Facebooks ägare ett felstavat och särskrivet meddelande till en person och väntar sig att denne ska sprida vidare det till sina vänner som skickar till sina vänner och så vidare. I absolut ungefär alla fall är svaret: nej.
-
I dagens insändarsida i NA skriver signaturen "Förälder" från Hallsberg om att vuxna borde snoka på sina barn. Det är ungefär det denne menar när hon/han skriver att man som förälder bör kolla runt på sina barns bilddagböcker (populärt socialt nätverk för ungdomar där man laddar upp bilder och följer sina kompisars bilddagböcker).
Insändarskribenten påstår även att Bilddagboken endast går ut på att mobba andra personer.
Det enda bdb går ut på i dag är att trycka ner andra som mår dåligt och tycka synd om sig själva. Att få bekräftelse på om man duger eller inte?
Detta har jag under de få gånger jag besökt sidan inte sett något av, det är i stället ofta glada tillrop mellan kompisarna. Men jag kanske tittar på fel personer?
Skribenten menar även att eftersom det går att snoka så får ungdomarna skylla sig själva. Vill man inte bli undersökt av sina föräldrar kan man ju skriva dagbok för hand och låsa den med hänglås. Jag skulle vilja jämföra det med när ni när ni var ungdomar och pratade i telefon, skulle ni vilja att era föräldrar tjuvlyssnade på samtalen? Jag menar, det går ju - ni får skylla er själva.
En kommentar på nätet till insändaren tipsar även om att man kan snoka runt i barnens chattloggar då denne säger att all MSN-korrespondens sparas där. Men där, mina vuxna läsare, går det alldeles för långt. Om man läser artikel 16 i FN:s barnkonvention (PDF-fil) kan man läsa följande:
Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.
Vilket även borde betyda att föräldrar bryter mot barn och ungdomars rättigheter när man snokar i chatthistorik. Detta innefattar även SMS, epost och vanliga hederliga snigelbrev.
-
TT rapporterar att en undersökning gjord av skolsköterskan Pernilla Garmy från Lund visat att TV-tittande gör att barn löper större risk för övervikt än om man sitter samma tid framför en dator.
En teori om varför en TV på rummet gör att ungarna lättare blir överviktiga tror Garmy är att TV-tittande är passivt och att man då kan småäta medan användning av dator kräver uppmärksamhet då man måste använda tangentbordet och så vidare.
-
Jag missbrukar smileys, något jag antagligen inte är ensam om. Många av mina kompisar slänger gärna och ofta in en eller två glada gubbar i SMS-meddelanden och chattkonversationer. Men när vi ska prata med äldre vuxna via text i de nya kommunikationskanalerna internet och mobiler skapat blir det nästan en liten kulturkrock, så känner i alla fall jag det som ibland.
När jag pratar med en del vuxna som inte är de där som lever på internet och alltså antagligen inte använder smileys i den utsträckning jag som är uppväxt med snabb textkommunikation använder kan jag ibland tycka att de låter sura, uttråkade och rätt så ointresserade. Jag ser ju inte ansiktsuttryck, jag hör inte rösten och om den är glad eller inte. Men så är det nog inte, alla kan ju inte vara sura heller.
Annat innehåll
Våra bloggare
NA-bloggen
Gustav Holmström
- 15/03
- Domändilemma
- 13/03
- Internetskolan: kedjebrev
Ledarbloggen
Köpstopp
Poppys trädgårdsblogg
John Alvbåge
- 15:49
- Glenn besöker Behrns
- 15/03
- En skön start
Sportbloggen
En blogg om engelsk fotboll
Tipsa NA
Butiker, tjänster och företag.
Nyheter från Meny
Stadsliv
Fotograf: Pavel Koubek
Bostad
















