Har
spenderat
helgen
i
Köpenhamn
och
bl.a.
Wallmans,
vilket
förövrigt
var
sjukt
coolt,
så
utan
internet
så
blir
det
så
att
jag
drar
ihop
de
två
sista
inläggen.
Jo,
det
är
så
att
sedan
några
veckor
tillbaka
är
det
klart
att
jag
den
1:a
november
tar
mitt
pick
och
pack
och
drar
till
Linköping.
Där
ska
jag
äntligen
få
bo
med
min
flickvän
Bella
igen
och
ska
få
lite
"stadga
och
ro".
Senaste
året
med
vikariatet
på
Kanotgymnasiet,
universitetet
i
Örebro
och
Bella
i
Linköping
har
för
mig
varit
otroligt
krävande
och
det
ska
nu
bli
otroligt
skönt
att
bara
få
vara
på
ett
ställe
i...ja
mer
än
några
dagar!
Jag
och
Bella
ska
bo
ihop
igen
:-)
Jag
är
helt
enkelt
sugen
på
lite
struktur
i
vardagen
och
lite
mindre
resor...
Vad
det
gäller
struktur
i
"vad
jag
ska
göra",
dvs
jobb
står
den
frågan
fortfarande
olöst...
Jag
flyttar
till
Linköping
på
chans,
men
jag
är
övertygad
om
att
det
kommer
lösa
sig!
Om
man
är
duktig
på
det
man
gör,
så
löser
det
sig
alltid...
Hösten
är
räddad
då
jag
är
ansvarig
för
att
ta
fram
Kanotförbundets
nya
Steg
3-tränarutbildning,
vilken
jag
jobbar
på
just
nu.
Men
om
det
är
någon
som
har
idéer
eller
är
intresserad
av
en
kille
som
är
grymt
ambitiös
och
driven
inom
arbete
i
idrott.
Mina
huvudområden
är
coaching,
idrott,
träning,
ledarskap
och
arrangemang.
Hör
av
er
till
dannyhallmen@hotmail.com
Men
det
som
kanske
är
mest
intressant,
är
ju
vad
jag
"egentligen
ska
göra"...
_____________________________________________________________
Del
3
-
Hawaii
I
oktober
2014,
går
Ironman
Hawaii
av
stapeln
och
då
är
det
meningen
att
jag
ska
stå
på
startlinjen!
Ironman
Hawaii
är
inofficiella
VM
för
Ironman
och
för
att
ens
få
köra
måste
man
kvala,
genom
att
prestera
på
andra
Ironman-tävlingar.
För
att
kvala,
krävs
olika
placeringar
beroende
på
deltagarantal
med
mera.
För
att
skapa
en
bild
hur
svårt
det
är
att
kvala,
så
om
jag
skulle
kvalat
i
år
i
Kalmar
hade
jag
behövt
vara
3:a
i
min
åldersklass
(25-29),
jag
var
37:a.
Det
låter
ju
iofs
inte
så
stort...
Men,
för
att
vara
trea
hade
jag
behövt
gå
i
mål
på
cirka
8.30....
Jag
gick
i
mål
på
10.10,
jag
behöver
alltså
vara
1
timme
och
40
minuter
snabbare!
Det
är
dessutom
stor
sannolikhet
att
konkurrensen
kommer
vara
högre
2014
än
vad
den
var
i
år...
Jag
behöver
bli
snabbare...
Många,
speciellt
de
som
kan
triathlon,
skakar
nog
på
huvudet
nu...
Och
visst,
det
går
kanske
inte...
men
jag
vill
inte
sätta
låga
mål,
det
är
inte
jag.
Jag
tror
dessutom
inte
det
är
omöjligt
och
just
därför
ska
jag
försöka!
Det
var
så
jäkla
kul
att
tävla
i
triathlon
i
år,
så
jag
kan
inte
bara
släppa
det
här!
För
att
ta
mig
till
Hawaii,
kommer
jag
tänkt
ut
följande
grovplan:
2013
-
Uppbyggnad
Vad
saknar
jag
som
8.30-triathleterna
har?
Jag
är
långsam!
Under
2013,
kommer
jag
INTE
köra
någon
hel
Ironman!
Jag
kommer
istället
fokusera
på
träning
för
att
bli
snabbare
i
alla
delgrenar.
Jag
måste
bli
en
snabbare
löpare,
simmare
och
cyklist!
För
att
"lära
mig"
och
dessutom
ha
riktigt
kul,
så
ska
jag
tävla
riktigt
mycket
på
de
kortare
distanserna!
Om
ekonomin
fungerar,
så
kommer
jag
även
vilja
köra
Åre
Extreme
Challenge
i
början
av
juli
(25km
paddling,
15km
bergslöpning,
35km
cykling)
Tävlingsmässigt
kommer
jag
försöka
toppa
mig
till
två
tävlingar.
Förmodligen
Åre
i
början
av
juli
och
SM
i
Halv-Ironman
i
slutet
av
augusti
Grenspecifikt,
så
kommer
jag
första
halvåret
inom
löpningen
fokusera
på
att
bli
hel.
Jag
har
haft
en
hel
del
skadebekymmer,
så
där
blir
fokus
att
vi
stark
och
tålig.
I
simningen
har
jag
en
axel
som
strular
som
måste
bli
hel,
men
jag
hoppas
kunna
börja
träna
upp
en
motor
där
rätt
snart!
Inom
cyklingen
så
kommer
jag
träna
för
ökad
power
och
tröskel
framför
allt!
Syreupptagningsförmågan
är
något
jag
kommer
jobba
mycket
med,
men
kanske
främst
genom
kompletterande
träning
som
längdskidåkning,
roddmaskin
och
backintervaller.
Min
tävlingsplan
ser
grovt
ut
som
sådan:
April:
-
Örebro
AIK
Halvmarathon
Maj:
-
Kanottävling
vårregatta
-
Linköping
Duathlon
-
Olympisk
Triathlon
Augusti:
-
(Olympisk
Triathlon)
-
SM
Halv-Ironman
Tjörn
Utöver
detta
kommer
jag
köra
så
många
löptävlingar
jag
kan
och
har
råd
med
:-).
2014
-
Kval:
Under
vintern
13/14
kommer
jag
bygga
motor
något
djävulskt
och
är
för
hoppningsvis
hel!
Sen
är
det
prestation
som
gäller!
Antingen
satsar
jag
allt
på
ett
kort
i
Kalmar
i
augusti,
eller
så
kör
jag
även
en
ironman
tidigt
på
våren!
I
Oktober,
står
jag
på
startlinjen
på
Kona,
Hawaii!
:-)
Nu
kör
vi!
/Danny
Hallmén
P.s.
Tack
för
tiden
här
och
för
alla
positiva
kommentar
från
er
läsare!
Min
familj
som
alltid
stöttar!
För
min
tålmodiga
flickvän
Bella,
Johan
som
alltid
står
bredvid
banan
i
vått
och
torrt!
NA
som
gett
mig
chansen
att
blogga
här,
Ullmax
som
hjälpt
med
bästa
träningskläderna!
Och
alla
er
andra!
P.s.
2.
Johan
tillsammans
med
en
då
civil...
Kom
ihåg!
Du
kan
också
bli
en
Ironman!
På
måndag
är
det
dags
för
mig
att
fortsätta
vidare
och
den
här
bloggen
stängs
ner!
Det
betyder
också
att
jag
har
tre
dagar
kvar
att
utnyttja
för
att
blogga,
räknat
med
idag.
Jag
kommer
därför
bjuda
på
tre
stycken
"Vad
händer
nu?"
inlägg
varav
det
första
(skrevs
igår)
egentligen
inte
handlar
om
vad
som
händer
nu,
utan
vad
som
har
hänt.
Men
som
ni
vet,
för
att
gå
vidare
och
sätta
nya
mål,
så
måste
man
utvärdera
det
som
skett:
________________________________________________________________________________
Utmaning
eller
Idioti?
Att
jag
inte
tagit
ett
enda
löpsteg,
simtag
eller
tramptag
på
cykeln
på
över
ett
år,
verkar
inte
ha
spelat
någon
större
roll
i
min
tankeverksamhet.
3,8
km
simning,
180
km
cykling
och
till
slut
en
mara
i
löpning
på
42,2
km.
Det
kommer
kännas
riktigt
fint
i
benen
efteråt
tror
jag!
Ovan
text
var
några
av
mina
första
ord
på
den
här
bloggen,
daterat
till
20:e
oktober
(Fan
va
coolt,
de
kommer
vara
exakt
20:e
på
måndag
kom
jag
på
nu,
utan
att
de
vart
planerat!),
och
svaret
var
ja.
Det
kändes
i
benen...
Jag
kom
från
en
sprintsatsning
i
kanot
(200
meter)
och
hade
i
stort
sett
ingen
kondition
kvar,
utan
vägde
istället
tunga
och
onödiga
86
kg
i
augusti/september
förra
året,
då
jag
bestämde
mig
för
att
sluta
elitsatsa
på
kanoten.
Jag
hade
idéer
om
att
ja
om
några
år
ville
genomföra
ett
Ironman,
men
det
var
mina
vänner
Jacob
och
Pär
Holst
som
tog
upp
frågan
om
att
köra
redan
2012.
Vi
bestämde
oss
inom
en
timme
efter
första
yttrandet.
Samtidigt
skickar
jag
ett
sms
till
min
vän
Klas
Boudrie
"Ironman
nästa
år,
är
du
på?"...
"Vi
kör!"
fick
jag
tillbaka
och
så
började
det.
Det
tog
lite
tid
innan
jag
kom
igång
och
ungefär
samtidigt
som
jag
började
blogga
för
NA,
så
blev
det
lite
mer
seriöst.
Fast
inte
allt
för
seriöst.
Det
var
höst
och
regningt
=
Cyklingen
sparades
till
varma
våren.
Jag
började
jogga
och
efter
ett
pass
sa
pappa
"Du
måste
ju
springa
långt,
de
där
går
ju
inte!"
Jag
hade
sprungit
5km
och
mina
ben
var
redo
att
amputeras.
Löpningen...eller
joggingen
gick
dock
bra
och
jag
ökade
progressivt
men
lugnt.
I
början
handlade
det
just
om
5km-pass.
Jag
var
tung...
Testade
ett
pass
spinning,
men
instruktören
var
kass,
så
det
blev
inget
mer.
Simningen
gick
bra,
men
i
slutet
av
februari,
efter
att
jag
ändrade
min
simteknik
och
samtidigt
passade
på
att
simma
mitt
längsta
pass
(3860
meter
=
ironman
sträckan
i
simning)
blev
inte
axeln
som
den
vart
förut.
Hädanefter
snittade
jag
1
pass/vecka
à
1500
meter,
fram
till
sista
maj.
Löpningen
fortsatte
att
gå
bra
och
i
april
sprang
jag
min
första
halvmara,
i
Örebro
och
överraskade
mig
själv.
Några
veckor
senare
sprang
jag
mitt
längsta
pass
dittills
(återigen)
på
2
timmar
och
40
minuter.
Min
häl
pajade.
Innan
det
lyckades
jag
bli
utsedd
till
"Årets
Ledare"
i
Örebro
Län
:-)
Efter
lite
voltarenkur
och
halvont,
i
slutet
av
maj
deltog
jag
i
min
första
triathlon
i
Hallsta.
Jag
simmade
halvdåligt,
cyklade
riktigt
illa,
men
sprang
som
en
gud
tyckte
jag.
Det
var
sjukt
kul!
Tävlingarna
avlöste
varandra.
ÖAIK
halvmarathon,
Hallsta,
Vansbro,
Nora,
Arvika,
Hälleby.
Det
var
grymt
kul
att
tävla!
Förrutom
i
kumla!
Eller
var
de
Hallsberg?
Skitsamma,
det
var
DM
10.000m
och
jag
skulle
persa!
Jag
bröt
efter
6,5
km
och
hade
haft
min
sämsta
tid
någonsin
om
jag
sprungit
i
mål.
Några
veckor
senare
var
det
Vansbro
Halv
Ironman
och
jag
sprang
som
en
gud
igen
:-).
Så
var
det
slutligen
dags.
Hade
haft
riktigt
dåligt
med
träning
under
sommaren
och
5
veckor
innan
Kalmar
blev
jag
sjuk
en
vecka,
men
sen
körde
jag
på
och
tränade
ner
mig.
Lättade
fint
på
träningen
inför
och
BAAM!
Formtopp!
Ironman
Kalmar
var
en
grym
upplevelse!
Inte
bara
arrangemanget,
att
jag
klarade
av
en
Ironman,
sprang
ett
marathon
och
krossade
min
målsättning.
Nej
utan
för
att
jag
var
i
den
sjukaste
jävla
formen
som
finns.
Det
var
stört!
Summering
kostnader
under
året:
Det
ska
dock
sägas
att
det
var
värt
varenda
krona!
Flera
grejer
har
jag
ju
dessutom
kvar
och
om
man
är
sugen
på
att
köra
en
ironman,
kan
man
ju
komma
undan
betydligt
billigare!
För
att
köra
en
ironman
är
något
jag
verkligen
rekommenderar!
"Danny,
YOU
are
an
Ironman!"...
En
vän
sa
en
gång
"Att
komma
i
mål
efter
en
Ironman,
är
skönare
än
den
bästa
av
orgasmer"
Resten
som
följde
efter
Kalmar
kan
vi
glömma!
Allt
skit
jag
haft
innan,
som
var
som
bortblåst
på
tävlingsdagen,
kom
veckorna
efter
loppet.
Men
nu
efter
två
månader
så
börjar
jag
repa
mig...
För
nu
är
jag
på
G
igen!
Frågan
är
bara
vart
jag
ska
ta
vägen...
To
be
continued...
Svensk mästare i kanot och chins. Mästare i multisport och crossfit.
Det är nu dags för 26-årige Danny Hallméns största utmaning hittills: Ironman 2012!
Det här är en blogg om att sätta höga mål och hur man genomför dem.
Följ med på min resa, blandad med träning och galenskap,mot de smärtsamma 3,8 km simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning.