Idag blev jag färdigstrålad och det har gått bra alla fem gånger. Tumörerna som nu angripits med strålning sitter i ryggmärgshinnan, lårbenet och frampå låret och de gör att att jag inte kan stödja på vänstra benet. Det här kom så snabbt för snart två veckor sen när jag och min sambo skulle till min son Alexander på födelsdedagskalas. Helt plötsligt vek sig benet. när vi skulle gå från bilen, men med riktig kämparanda och med Berndts hjälp kom jag upp till andra våningen.

I februari fick jag besked om att det inte längre finns några cytostatika att ge mig som kan hålla min cancer i schack och fast jag har vetat innerst inne att den dagen skulle komma, när läkaren skulle säga det, var jag ändå inte riktigt beredd. Dagen efter var jag remitterad till ögonkliniken eftersom det hade börjat flimra i högerögat och det kanske kunde vara hornhinnan som börjat lossna och behövde svetsas fast, men det visade sig vara en tumör i hornhinnan som trycker på, men den behöver inte behandlas nu med strålning. Det som kan hända är att hornhinnan stöts bort och då blir det akut operation.

Mina barnbarn är nu inga bebisar längre. Melina är arton månader och Kian är tio månader och varje gång jag träffar charmtrollen fylls min kropp med ny energi, vilket har behövts många gånger under vintern och våren!