Blogg - publik

Blogginlägg

1. Rosa Bandet
   Nu har det gått 2,5 månad sedan vår mamma gick bort! Saknaden och tomheten blir större och större för varje dag som går!
   För att hedra min mammas minne så fortsätter jag hennes tradition att starta en insamling till Rosa Bandet. Jag hoppas att så många som möjligt kan skänka en liten slant, varje krona behövs för att cancerforskningen ska gå framåt.
   Insamlingen hittar ni här!
   
   Saknar dig mamma!
   
   Hanna
   • • Mats Carlsvärd
     • 10 okt 2012 14:32
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

2. Älskade mamma
   Igår den 22/7 fick vår mamma stilla somna in efter en 18 år lång kamp med sin sjukdom.
   Hon var verkligen en riktig livsnjutare in i det sista och brydde sig ofta om andra mer än sig själv. Mamma kunde verkligen förgylla ens dag genom att sprida några glädjeord, när man själv mådde dåligt.
   Att leva med vetskapen om att man bär på en kronisk sjukdom har alltid varit svår, men på något sätt så har hon alltid vänt det till något positivt.
   Tack mamma för all stöttning, alla underbara minnen, tack för att du var den du var…
   Du kommer för alltid att vara saknad!
   Vi tackar alla som har hört av sig och för ert stöd i den här jobbiga tiden som vi går igenom.
   Ett extra stort tack till Vitsippan USÖ för allt stöd och god omvårdnad.
   
   I och med detta kommer denna blogg att avslutas.
   
   Vi älskar dig Mamma!
   Sov gott!
   
   Hanna & Alexander
   
   • • Mats Carlsvärd
     • 23 jul 2012 15:17
     • Permalänk
   • • Kommentarer (37)
     • Facebook Twitter

3. Övningskört
   Efter en förmiddag med lätt illamående och ett par piller mot det, var det dags att åka till Hjälpmedelscentralen här i Örebro. Min arbetsterapeut Karin hade ordnat med en remiss dit för utprovning av eldriven arbetsstol att ha inomhus.
   
   Den stolen jag har nu, gör att jag måste använda armar och ben för att ta mig framåt och det jag får då ont på andra ställen i kroppen och jag har dessutom en spricka i bröstbenet, som gör sig påmind med klickande ljud när jag måste ta i då jag ska förflytta mig. Jag blev riktigt imponerad av den eldrivna stolen som jag lätt kan styra med en joystick och hissa mig nästan upp till taket. Jag fick provköra den på Hjälpmedelscentralen mellan koner både framåt och bakåt och jag fick godkänt! Problemet var att jag har så långa ben så det är svårt att hitta en sits som gör att jag sitter bra. Skojade om att jag har ”modellben”, långa och smala. Det kommer säkert att bli att jag upptäcker nya saker här hemma. Om jag har tur, så kanske jag får den redan den här veckan.
   
   I lördags var släkt och vänner i Finnerödja för att fira min bror som fyller 50 år (hans riktiga födelsedag är idag) och jag var så glad över att jag hade en ”bra” dag utan smärta och illamående, annars hade mitt hjärta gråtit blod om jag varit tvungen att stanna hemma. Känns konstigt att vara beroende av andra när jag ska förflytta mig med rullstol, men det gick också hyfsat bra att använda kryckan korta sträckor. Igår däremot låg jag nästan hela dagen och det tog väl mer på krafterna att vara på kalas, än vad jag trodde att det skulle göra.
    
   Sören och jag när vi små busungar, men att vara hos fotografen gillade vi inte.
    
   Här kan ni se Melina och Kian som blivit så stora
   
   
   • • Birgitta Stenefjord
     • 4 jun 2012 19:04
     • Permalänk
   • • Kommentarer (3)
     • Facebook Twitter

4. Klar med strålningen
   Idag blev jag färdigstrålad och det har gått bra alla fem gånger. Tumörerna som nu angripits med strålning sitter i ryggmärgshinnan, lårbenet och frampå låret och de gör att att jag inte kan stödja på vänstra benet. Det här kom så snabbt för snart två veckor sen när jag och min sambo skulle till min son Alexander på födelsdedagskalas. Helt plötsligt vek sig benet. när vi skulle gå från bilen, men med riktig kämparanda och med Berndts hjälp kom jag upp till andra våningen.
   
   I februari fick jag besked om att det inte längre finns några cytostatika att ge mig som kan hålla min cancer i schack och fast jag har vetat innerst inne att den dagen skulle komma, när läkaren skulle säga det, var jag ändå inte riktigt beredd. Dagen efter var jag remitterad till ögonkliniken eftersom det hade börjat flimra i högerögat och det kanske kunde vara hornhinnan som börjat lossna och behövde svetsas fast, men det visade sig vara en tumör i hornhinnan som trycker på, men den behöver inte behandlas nu med strålning. Det som kan hända är att hornhinnan stöts bort och då blir det akut operation.
   
   Mina barnbarn är nu inga bebisar längre. Melina är arton månader och Kian är tio månader och varje gång jag träffar charmtrollen fylls min kropp med ny energi, vilket har behövts många gånger under vintern och våren!
   • • Birgitta Stenefjord
     • 31 maj 2012 16:31
     • Permalänk
   • • Kommentarer (8)
     • Facebook Twitter

5. Nytt perspektiv – igen
   Det är inte bara utomhus jag får strålar på mig. Har nu varit på USÖ och blivit strålad på tre olika ställen i kroppen. Helt plötsligt har jag fått ändrat om mitt liv och blivit beroende av rullstol och av min sambo som måste hjälpa mig att ta mig till olika ställen! Det har gett mig ett annat perspektiv på livet- igen! Nu förstår jag mig också på små barn som bara ser en massa ben och stjärtar ;), när de går bland en massa folk!Du människa- var rädd om livet och var tacksam när allt är som "vanligt"! Det kan förändra sig så fort!
   • • Mats Carlsvärd
     • 29 maj 2012 09:58
     • Permalänk
   • • Kommentarer (8)
     • Facebook Twitter