Nu har jag samlat på mig så många exempel på hur arbetsmarknaden (inte) fungerar att jag måste få någon politiker att svara på de frågor som uppstår. Min son (nu 24 år) blev för ett par år sedan erbjuden att skaffa en jobbcoach via arbetsförmedlingen och råkade tyvärr välja en från företaget StudentConsulting.
Sammanlagt blev det fyra möten om högst en halvtimme, samtliga i Odensbacken (en gång på biblioteket och tre gånger på en matbar där coachen satt och åt mat under tiden). Ett par ytterligare gånger kom han inte som avtalats utan skyllde på allt möjligt. Något cv och personligt brev fick aldrig grabben hjälp med.
Coachen skröt med att han hade så många ungdomar att coacha, samtidigt som han hade annat jobb, att han knappt han med! Tydligen betalar AF 9 000 kronor av våra skattepengar per individ, snabba pengar på min ära! Hur kan ni politiker behålla denna modell?
För något år sedan fick han klartecken från a-kassan att han var berättigad till 300 stämpeldagar då han var arbetslös. Men, om han jobbade minsta lilla timma en vecka, så skulle i stället resterande arbetslösa tid den veckan räknas av på 75 dagar. När de 75 dagarna är förbrukade, så blir han utan ersättning!
Jag kastade mig på telefonen och ringde hans dåvarande arbetsgivare, som under vintern anlitade honom från några få timmar till ett par dagar i veckan, att de måste sluta att erbjuda honom dessa jobb, annars kan han vara utförsäkrad inom ett par månader. Perverst system tyckte arbetsgivaren som då slutade erbjuda honom jobb.
Hur kan någon av er politiker tycka att detta är en arbetslinje? När båda mina ungdomar söker jobb, så får de i 90 procent av fallen inget som helst svar. Kan inte ni företagare ens ta det enkla ansvaret att mejla ett svar?
Hans Nyström
Odensbacken