Som före detta örebroare besöker jag emellanåt släkt och vänner i Örebro och mellanlandar ibland på Järntorget, där jag märker att det sker stora förändringar.

Under mitt senaste besök fanns det liksom tidigare ingen parkering där längre. Den enda bil jag kunde se var ett rött spektakel upphängt i någon sorts tivoliställning. Tiden går vidare som man brukar säga.

Som uppvuxen i Örebro kan jag med viss självdistans meddela att jag ibland känner: Nej, ska det förändras? Kan det inte se ut som det alltid gjort? Jag blir nostalgisk och plötsligt minns jag min ungdom som om jag vore hundra år ...

Jag minns när jag åkte till Järntorget i en gammal sliten Volvo och gick in och hyrde film och köpte snask i biljard- och filmbutiken. Jag minns att jag gick till utestället på hörnet, och trängdes med andra efteråt för att köpa en pizza eller en kebabtallrik. Där stod man och såg ut över den skitiga parkeringen som nu endast är ett minne blott. Snyft.

Men ryck upp dig då snälla, kan jag uppmana mig själv. Det är säkert någon klipsk människa som tar tag i detta. Och kan visa hur dessa stora förändringar som kostar mycket pengar kan förbättra Örebro. Om man vill vara vänligt inställd så ser planerna fina ut. Så jag har bestämt mig för att ge det en chans. Hålla ut lite till.

”Susanna från Garphyttan”

Stockholm