Oroas över att kemikalieindustrin har fått expandera, utan att någon följer upp konsekvenserna som drabbar våra vattendrag, naturen, djurlivet och även oss människor. Alltför slapp kontroll råder, vilket medför skador i vår miljö i omfattning vi inte ens kan överblicka. Har media tagit semester? Törnrosasömn? Vakna! Här behövs ett kontrollsamhälle som kan göra verklig nytta. Vem orkar hålla i yxan? I Europa? EU? FN? USA? Bric-länderna?
När hela bisamhällen, in legio, försvinner ifrån länder och pollineringen upphör, då har undergångsscenariot börjat visa varthän vår värld är på väg.
Ingen pollinering, då upphör växtligheten att utvecklas. Redan Gustaf Vasa visste pollineringens vitala betydelse för växtlighet, djurlivet och människans existens. Han ville ha gott öl och då är humle en viktig komponent.
Grekerna visste detta, om biet och pollinering, för flera tusen år sedan.
Saknar vi kunskap att förstå? Nej, vi vet, men saknar förmågan att ta till oss verkligheten, utan vill tro att allt löser sig av sig självt?
Det påstås att 70 procent av all växtlighet (enligt miljöminister Lena Ek) är beroende av pollinering för att överleva. Tillåt mig betvivla detta påstående. Jag befarar att 90 procent är närmare sanningen än hennes grumliga önsketänkande.
Naturen har självläkande krafter, men den står nu vid randen inför en helt livsavgörande skiljeväg. Med alla dessa kemikalier, i mängd och antal, blir den översköljd och moder jord, tvingas inse att undergång kommer närmare med jättestora kliv.
Fortsätter döden breda ut sig ibland bisamhällen, ja, då är loppet kört. Växthuseffekten? Nja!

Arne Erik Åkerberg
Örebro