Det lilla och stora ordet hen
Relaterat
I veckan blev det debatt igen. Om ett lite ord på tre bokstäver. Men det handlar om så mycket mer än en bokstavskombination.
Svenskan har enligt skolböckerna två pronomen för tredje person singularis, hon och han. Nu har de fått konkurrens med hen, en könsöverskridare som samlar båda de andra i ett.
Ansvarig utgivare för den stora tidningen Dagens Nyheter har bannlyst hen från nyhetstexter. Motivet är att läsarna inte gillar uttrycket, och att det kan uppfattas som ett så kallat queerpolitiskt ställningstagande. Sådant ska inte förekomma i nyhetstexter enligt tidningsledningen.
”Tänk att ett så litet ord på tre bokstäver, får så stor makt? Eftersom jag är uppfödd med finskan, vållar det inte mig några som helst bekymmer.”, skriver signaturen PD som en kommentar till ett blogginlägg som jag gjorde på na.se i tisdags, om det anstötliga ordet hen.
I finskan och andra mycket större språk finns redan motsvarigheten till hen, alltså ett ord som inte tar hänsyn till kön. Det borde vara ett bevis på att det går utmärkt att göra sig förstådd utan att precisera att det rör sig som om en hon eller han. Jag har svårt att tro att den turkiska motsvarigheten till hen är ett queerpolitiskt ställningstagande.
Visst handlar språk om politik. I Sverige har vi du-reformen från 60-talet. Det artiga och underdåniga ”ni” utplånades och ersattes av det jämlika du. I dag duar vi alla, hög som låg. Det en reform vi kan vara stolta och glada över. Det som kunde stämplas som ett vänsterpolitiskt eller liberalt ställningstagande är i dag så partiöverskridande som det kan bli.
De enda som utesluts ur den nationella du-gemenskapen är kungen och hans närmaste, som får finna sig att tilltalas som i en film från 30-talet i stil med: ”Var så artig konsul Ekman, groggbrickan står uppdukad i herrummet!”.
Att vi är du med varandra betyder inte att vi är jämlika. Men det lilla ordet är en signal om att det finns sätt att bryta igenom sociala skrankor.
Språket används ständigt som verktyg för olika intressen. Städerska blev lokalvårdare eller hygientekniker. Nyorden var ett sätt att uppgradera yrket. I dag är den manliga formen städare accepterad. Att den kvinnliga formen betraktas som mindre värd beror mest på att våra hjärnor är felprogrammerade. Sjuksköterska är en titel som även män kan bära med stolthet. Det är inte heller något radikalt queerpolitiskt ställningstagande.
I dag finns det inte socialbidrag, utom i folkmun. Bidraget omvandlades språkligt till stöd, försörjningsstöd. Det är ingen slump. Stöd har en betydligt mer positiv klang än bidrag trots att de nästan är synonymer. Det är vi som laddar orden och begreppen.
Svenskan, som väl mest kan klassas som en urartad form av plattyska, kämpar på och vi bråkar mest om detaljer. I andra länder som Norge, Finland och framför allt Belgien, har språk vållat heta strider som har direkt politiska rötter. Vi håller oss mer på dansk nivå. I mitten av 80-talet utkämpades ”majonnäskriget” i vårt södra grannland, en batalj om hur vissa låneord skulle stavas. Resultat blev en kompromiss i svensk anda där båda sidor fick rätt.
Nu ska vi vända och vrida på hen. I veckan lärde jag mig att ordet lanserades redan på 60-talet av en skribent i Upsala Nya Tidning. Hen har alltså legat och lurat sedan dess och först nu kommit ut på den stora scenen.
Jag hoppas att hen kan få oss att ompröva vårt sätt att se på omvärlden. Precis som ”du” innebar en lågintensiv revolt mot befästa sociala mönster. Vi borde lägga till det undflyende ”man” också, det som kan betyda allt och inget.
