Byborna brändes inne av män på jakt efter guld i Amazonas djungel. Förra veckans nyhet var så fasansfull är den är nästan ofattbar.

Åklagare i Venezuela ska utreda uppgifterna om att 80 Yanomami-indianer massakrerades av illegala brasilianska guldletare i början av juli. De enda överlevande ska vara några män som befann sig ute på jakt när förövarna attackerade den avlägsna byn från helikopter.

De misstänkta mördarna ska ha skjutit, använt sprängmedel och sedan satt eld på de gemensamma hus som byinnevånarna delade. Människor från en annan by fann de förkolnade resterna av sina grannar.

Vi vet ännu inte om de fruktansvärda uppgifterna stämmer. Det är i alla fall inte första gången som Yanomami-indianer mördas av män på jakt efter guld. För nästan 20 år sedan, 1993, dödades 16 bybor i en liknande attack.

Yanomami är en ursprungsbefolkning som lever på sitt eget vis i Amazonas vid gränsen mellan Venezuela och Brasilien. Folket ”upptäcktes” på 40-talet och har sedan studerats av antropologer. De lever på köksodling och jakt. Mötet med ”civilisationen” har fått dödliga konsekvenser.

Yanomamis land är skyddat sedan 90-talet. Men det hindrar inte guldgrävare för att ta sig dit. De har tagit med sig sjukdomar, bland annat mässlingen, som skördat många dödsoffer. Floderna förgiftas av kvicksilver som används för att utvinna guld, enligt ”Survival for tribal people”, en internationell organisation som uppmärksammar och försvarar människor som lever som de har gjort i tusentals år.

Yanomami är inte ensamma om att avvika genom sin livsstil. ”Survival for tribal people” räknar med att 150 miljoner människor är så gott som självförsörjande. Dessa människor utgör 40 procent av gruppen ursprungsbefolkningar. Organisationen uppskattar att det finns runt 100 folkgrupper som lever helt utan kontakt med yttervärlden.

Deras livsstil utmanar hela vår moderna syn på den globala världen. I dag ska alla vara uppkopplade och kontaktbara. Alla ska handla med varandra, gå i likartade skolor, ta sprutor och vara beredda att flytta vart som helst för att hitta jobb. Det goda målet för utvecklingen är att utjämna skillnader.

Den goda viljan har en baksida. De som inte vill bli en del av den stora helheten har inte någon makt att försvara sina rättigheter och sin livsstil. Vi, de civiliserade, ska ”rädda” dessa stenåldersmänniskor ur deras okunnighet, ur deras primitiva liv och ge dem utbildning, sjukvård och del i det moderna överflödet.

I dag påverkas dessa spridda spillror av traditionell livsstil mest av utvecklingens onda sidor. De är andra än Yanomamis som tjänar pengar på guldet i deras land. De själva utsätts för plundring och död. Andra grupper i Amazonas djungel trängs undan när deras skog huggs ner som en följd av att den globala omvärlden vill ha timmer och köttrancher i stället för urskog och jaktmarker.

Yanomamis är bara ett exempel på en livsstil som provocerar. De första antropologistudier som gjordes på deras sätt att leva pekade ut dem som slöa och krigiska. Andra studier ger en helt annan bild, ett jämlikt samhälle där samtal leder fram till gemensamma beslut. Yanomamis har stor kunskap om växter, för föda och medicin. Deras livsstil kräver knappt fyra timmars arbete om dagen för att klara försörjningen. Resten är fritid och umgänge.