En serie nätattacker har drabbat svenska myndigheter. Senast på fredagen. Den direkta orsaken verkar vara polisens razzia mot ett webbhotell med kopplingar till Pirate Bay.

Så svårare än så är det alltså inte att slå ut svenska myndigheters hemsidor. Kapa ett antal datorer som samfällt attackerar myndigheten, sedan är det klart. Datasäkerhetsexperter står lite handfallna och säger att det inte finns mycket att göra. Bara det borde leda till åtgärder!

Ska du skaffa en brandvägg eller inte? Virusprogram eller inte? Det är inte längre en privat angelägenhet. Det är ett samhällsintresse att människor har säkra datorer.

Och frågan är om vi som kunder ska acceptera att datorernas operativsystem är så öppna för kapningar. Det är som om bankvalvet skulle vara öppet för en rånare, bara han hittar i bankens lokaler.

Attackerna illustrerar också det moraliskt tveksamma i hackarnas resonemang. Å ena sidan vill de ha frihet på nätet. Och de anser antagligen att det är ett övertramp om myndigheter kontrollerar vad vi har för oss på nätet – vilket de i och för sig kan ha rätt i. Å andra sidan tar de sig friheten att hacka sig in i andras datorer för att genomföra en nätattack.

En annan fråga är deras inställning till Sverige, landet med världens starkaste tryckfrihetsförordning. Landet där Julian Assange funderade på att placera Wikileaks server, eftersom den skulle få ett starkt juridiskt skydd.

Det finns förvisso saker att diskutera när det gäller svensk IT-politik. Allt från FRA-lagen till datalagringsdirektiv och Ipred-lagen.

Men den som kämpar för medborgarnas rätt till fri information bör vända sig mot andra länders myndigheter. Varför inte hacka de datorer som kinesiska myndigheter använder för att hindra medborgarna från att läsa hemsidor om demokrati och mänskliga rättigheter? En lista på informatonsfrihetens och nätets fiender finns bland annat på Reportrar utan gränsers hemsida.

En förklaring är sannolikt att Sverige är ett öppet land. Just i Sverige kan de publicera sina kommunikéer. Just i Sverige kan en maskerad man på Youtube få uppmärksamhet i medier. Det är en kamp för publicitet, snarare än en kamp för nätets frihet.