En skamlig skillnad
Relaterat
I går kom två svenskar hem efter 14 månader fångenskap i Etiopien. De tas mot som hjältar. Alla har utgått från att de båda svenskarna hade ädla syften med sin resa in i östra Etiopien. Visserligen hade de tagit sig in olagligt i Etiopien, med en gerilla som den etiopiska regimen beskriver som ”terrorister”. Men det bortser de flesta från.
Hösten 2009 kom en örebroare hem från Pakistan där han hållits inspärrad under en period. Han anklagades mer eller mindre öppet för terrorism av Moderaternas nuvarande partisekreterare, Kent Persson. Nätmobben ansåg definitivt att han var skyldig.
När det sprängdes en bomb i Bulgarien i somras gick journalisten Per Gudmundson ut på sin blogg med uppgiften att det var örebroaren som sprängt sig i luften. Det var inte sant. Per Gudmundson är ju till vardags ledarskribent på den ”fina” tidningen Svenska Dagbladet. Men han håller inte högre pressetik än att uppgifterna om örebroaren än i dag ligger kvar på bloggen, visserligen med ett kort tillägg om Säpos dementi. Det rätta hade naturligtvis varit att radera uppgifterna – och be om ursäkt för publiceringen.
Det finns skillnader mellan de båda fallen. Men likheterna är också slående. I båda fallen handlar det formella brottet om att de tagit sig in i ett främmande land utan att ha sina papper i ordning. I båda fallen har de hållits fängslade av landets myndigheter. I båda fallen har myndigheterna anklagat dem för ”terrorism”. I båda fallen har UD agerat för att få dem frigivna.
En skillnad är att de båda svenskarna var ute på reportageresa. Örebroaren och hans sällskap var på en privat resa. Men tyvärr ligger det nära till hands att anta att örebroarens ursprung har betydelse. Han är ”blatte".
Det var rätt av UD att ge allt stöd åt de båda svenska journalisterna. Det var rätt av medier att uppmärksamma deras fall.
Men det är också värt att diskutera hur olika de båda fallen behandlas.
Den som söker på örebroarens namn på nätet får påtagligt många träffar av typen ”pekades ut för terrordådet”. Det må vara att det finns en nätmobb. Men att etablerade publicister deltar i mobben är en skam.
