Ikea i Örebro vill flytta för att bli större. Kommunpolitikerna säger ja och ilskna kritiker hävdar att de bara dansar efter möbeljättens pipa – och att flytten orsakar butiksdöd.

Ikea är ett av de de mest kända svenska varumärkena internationellt. Det är klart att en sådan ställning ger makt. I Sverige finns de mödosamt ihopmonterade möblerna i snart sagt varje hem.

Ikea drar till sig folk. Runt varuhuset i Marieberg finns en rad andra butiker med snarlika kundkretsar, specialbutiker för heminredning och byggvaruhus. Den som inte hittar vad den söker på Ikea kan ta klivet, eller bilen, över gatan för att leta efter alternativ.

Ikea i Örebro vill bygga nytt och större och har ingått ett avtal med Örebro kommun om en tomt på annan plats i Marieberg. Nybygget innefattar också en helt ny shoppinggalleria. Det blir vår död, befarar företrädare för de nuvarande grannarna.

Ikea, som vilket annat företag, har rätt att se till sitt eget bästa. Företaget är stort men inte utan konkurrens och har kalkylerat att en ny fastighet med alla extrabutiker är ett sätt att tjäna mer pengar.

Politikerna i Örebro viker sig för Ikeas maktspråk, hävdar kritikerna. Det är lätt att förstå frustrationen och farhågorna för att varuhuset lämnar en spökstad efter sig. Sedan länge finns i Örebro en dragkamp mellan olika köpcentra, och mellan centrum och butikerna i ytterkanter med sina gratisparkeringar. Förutsättningarna är olika. Någon kommunal rättvisa råder inte.

Helt klart har Ikea en särdeles maktposition även mot en stor kommun som Örebro. I förhandlingar har den starkare parten alltid ett övertag. Om Ikea skulle lämna Örebro om ledningen inte får sin vilja igenom, vet vi inte. Men vi kan vara säkra på att Ikea gör allt för sina egna affärers bästa.

Förändring medför vinnare och förlorare och ingen kan vara säker på resultatet. Ikea behöver enbart bekymra sig om sina affärer, medan Örebro kommuns politiker har ansvar för helheten. Politikerna ska balansera allmänintresset mot särintressena, agera försiktigt men ändå inte fegt.Facit kommer någon gång i famtiden. Kanske.