Sexuell läggning är en privatsak. Men också politik och religion. Och allt utom det rent privata måste vi kunna prata om. Men det anser inte frikyrkor i Örebro.

Med start torsdag får Örebro sin egen Pridefestival. Under tre dagar ska ”hbtq” stå i fokus, alltså homosexuellas, bisexuellas, trans- och queerpersoners ställning i ett samhälle som präglas av heterosexuella normer.

En månad efter den numera i högsta grad etablerade Pridefestivalen i Stockholm får Örebro sin motsvarighet, om än i mindre skala. Det är ett utmärkt initiativ, ett sätt att flytta frågorna närmare sin rätta hemvist, i vardagen i vilken stad eller by som helst i Sverige.

Ett inslag är lördagens seminarium om hbtq och religion. Imamen vid moskén i Oxhagen har tackat ja, Svenska kyrkan har tackat ja, en buddist har tackat ja och Syrianska församlingen har gett ett preliminärt positivt besked.

Ingen representant från de tillfrågade frikyrkorna kommer däremot. En motivering är tidsskäl. Pingstkyrkans företrädare anger också att han inte tror på ett bra samtal om massmedia är närvarande.

Har inte tid. Vi har nog alla använt av oss den enkla bortförklaringen. För att slippa gå på en fest med tråkiga människor. Eller ett möte med besvärliga människor. Vi vet alla att det handlar om prioriteringar. Tid är något man tar sig. Krångligare än så är det inte.

De tillfrågade frikyrkorna har medvetet valt bort att delta i ett seminarium om hbtq och religion. Det är en obegriplig prioritering. Församlingar om några vet att religion och sex hör ihop. I alla stora trosinriktningar i världen finns skrifter om hur människan ska vara, inte minst som sexuell varelse. Religionernas nutida uttolkare ägnar också stor kraft att utveckla dogmerna i takt med samhällenas utveckling.

Frikyrkornas ”nej tack, vi har inte tid” kan inte tolkas som något annat än feghet. Fega kyrkor sviker sina församlingsmedlemmar. Rent statistiskt så finns det hbtq-personer i varenda en av Örebros frikyrkor.

Det handlar inte om att alla trossamfund måste tycka det som i dag är politiskt korrekt. Den svenska yttrandefriheten har vida ramar. Det är tillåtet att åsikter som går på tvärs. Vi måste börja med att våga prata.