Att kasta sten betraktas sällan som ett allvarligt brott. Inte heller att ropa glåpord eller vara allmänt otrevlig mot andra.

Men ibland borde sådana brott stå högt upp på polisens lista över prioriteringar.

I Forserum i Småland är ett litet gäng lymlar på väg att driva igenom en etnisk rensning. Ja, just det. En etnisk rensning. De har trakasserat den somaliska befolkningsgruppen, med resultatet att många somalier har flyttat därifrån.

Den somaliska föreningens lokaler har angripits med stenar. Föräldrar håller sina barn inomhus. Vuxna somalier ser till att vara minst två när de går ut på gatorna.

Den som gör ett svep på internet hittar extremistiska hemsidor som visar förståelse för trakasserierna.

Det senaste året har judarnas situation i Malmö uppmärksammats. Nyligen hölls en manifestation mot de trakasserier som judar i staden utsatts för. Och det är samma sak där: som enskilda händelser handlar det ofta om små och icke prioriterade brott. Men om det leder till att judar flyr från staden, om rabbinen – som tydligt visar att han är jude – ständigt utsätts för trakasserier, så är det ett samhällsproblem av allra högsta rang.

Om polisen inte förmår att prioritera den här typen av brott får vi en ytterst allvarlig maktförskjutning i samhället. En relativt liten grupp kan då driva bort människor från en stad eller en by för att de råkar ha ”fel” hudfärg, ”fel” nationalitet eller för att de hör till ”fel” religion.

Det finns dessutom en uppenbar risk för smittoeffekter. Om polisen låter ligisterna hållas i Malmö och Forserum så kan det dyka upp andra, med liknande idéer, i Lindesberg eller Örebro. Och då är vi verkligen illa ute.

En sten mot ett fönster må vara ett litet brott i normala fall. Men när stenen riktas mot en viss nationalitet eller religiös grupp får brottet en helt annan innebörd. Det måste polisen tänka på, i Malmö såväl som i Forserum.