Tillväxtverket har lagt ut nästan 7,5 miljoner kronor på lyxmat, fina viner och skojiga aktiviteter för chefer och annan personal sedan 2010. Det är högst osmakligt av en statlig myndighet att använda skattepengarna på detta sätt.

Generaldirektör Christina Lugnet uppger att hon är ”chockad” över uppgifterna som presenterades i Dagens Nyheter i går.

”Chocken” är ett sätt för henne att krishantera avslöjandena som nu stämplar Tillväxtverket som festprissarnas paradis. Men det räcker inte för att återupprätta den förlorade hedern.

Enligt generaldirektören har hon fullt ut litat på att hennes underordnade chefer hållit sig till reglerna för intern representation. Det är i grunden ett sunt förhållningssätt. En chef måste kunna lita på att de anställda, inklusive chefer med attesträtt, sköter sina jobb. Precis som medarbetarna måste kunna lita på att cheferna håller sig till reglerna. Uppenbarligen har många tagit sig friheten att tolka reglerna ytterst vidlyftigt.

Tillväxtverkets uppdrag är att stödja affärsutveckling i små och medelstora företag. Målet är att företagen ska växa och kunna anställa fler. Det är dessa företag som ska se till att Sverige kan fortsätta vara ett välmående land med många skattebetalare.

Miljonerna till lyxig krogmat, vin för 855 kronor flaskan, båtutflykter, liftkort och skoterturer är symptom på att många inom Tillväxtverket har tappat kontakten med verkligheten och sitt eget uppdrag. Krogar och konferensanläggningar är förvisso en del av den svenska företagsamheten. Men det är inte Tillväxtverkets ansvar att pytsa in pengar direkt i dessa företag. Om någon nu trodde det.

Det finns skäl till internrepresentation. Det är ett sätt för ledningen att skapa trivsel och visa uppskattning för medarbetarnas insatser. Glada och uppskattade anställda gör förmodligen en bättre arbetsinsats och bättre resultat. På Tillväxtverket har detta goda syfte förvanskats. De anställda som inte blivit bjudna på extravaganserna lär inte ha blivit mer arbetsmotiverade.

Generaldirektören har det yttersta ansvaret och det akuta uppdraget att snabbt rensa bort den regelvidriga festkulturen. Det handlar om förtroendet för hela Tillväxtverket och myndighetens sätt att förvalta skattepengar.