Vi hoppas att regimen i Syrien snart faller. Rebellerna har utmanat regimen både i huvudstaden Damaskus och i landets största stad Aleppo.

Det finns ingen anledning att sörja Assad och hans regim. Han representerar en av de hårdaste diktaturerna i Mellanöstern. Han mördar och torterar för att oskadliggöra motståndare. När Bashar al-Assad efterträdde sin pappa (Hafez al-Assad) på presidentposten väcktes förhoppningar om politiska reformer. Så blev det inte.

Men vad kommer efter Assad? I dag riktas uppmärksamheten på den syriska regimens övergrepp mot civila. Men risken finns att det snart blir ombytta roller – att beväpnade människor som gjort sig av med diktatorn tar ut sin hämnd på landets minoriteter, till exempel alawiter, kristna, och druser.

Alawiterna var en gång i tiden en marginaliserad och fattig religiös minoritet. Men i dag är landets maktapparat uppbyggd kring alawiter. De dominerar till exempel i den militära ledningen.

Förtryck skapar en motreaktioner, människor som känner behov av hämnd. Och det finns gott om människor i Syrien som har anledning att känna hämndlystnad gentemot alla som förknippas med Assads regim.

Lägg därtill att det finns extrema religiösa ledare som betraktar alawiterna som avfällingar som förtjänar att dö.

Det finns en uppenbar risk att regimens skräckvälde avlöses av en jakt på framför allt alawiter. Men även andra grupper som kristna och druser kan råka illa ut.

Det finns ingenting som talar för att det blir en ordnad övergång till ett nytt styre. Det handlar snarare om att regimen faller ihop. Assad kanske flyr från landet och söker Asyl i något annat land. Eller så får vi se en bild av ett förvridet lik – och en berättelse om hur det gick till när diktatorn dödades. Den bilden blir en trofé som de segrande rebellerna kan visa upp.

Det återstår sedan att se hur mycket som kommer att finnas kvar av offentlig förvaltning i Syrien. Det finns en risk för en statskollaps.

Hur ska omvärlden agera i en sådan situation? Stå vid sidan och titta på? Utfärda välformulerade uttalanden som säger ”usch och fy” när människor mördas? Eller göra något mer?