Ett år efter Utöya
Relaterat
I dag för ett år sedan drabbades Norge av det ofattbara. På tre timmar dödas 77 personer och nästan 250 personer skadas av en ensam gärningsman – Anders Behring Breivik. Åtta personer dör och över 200 skadas när Breivik låter en nästan ett ton tung bomb, gömd i en skåpbil, detonera utanför regeringskansliet i centrala Oslo.
Men då är Breivik, utklädd till polis, redan på väg till Utöya där socialdemokratiska Arbeiderpartiets ungdomsförbund har sitt traditionella sommarläger. Han åker över med färjan och börjar kallblodigt skjuta mot ungdomarna. Massakern dödar 69 personer och 33 skadas innan polis tar sig till ön och kan gripa Breivik.
Det är en sammanfattning av det händelseförlopp, som för alltid kommer att vara en del av den norska historien. Varje år i framtiden kommer denna dag att fyllas av minnesceremonier runt om i Norge.
Rättegången mot Anders Behring Breivik pågick i över två månader. Om drygt en månad avkunnas domen mot honom. Oavsett om han kommer att dömas till sluten rättspsykiatrisk vård eller till fängelse så lär han aldrig någonsin bli en fri man.
En stor del av tiden efter massakern i Oslo och på Utöya har ägnats åt att diskutera om Breivik var psykiskt sjuk när dåden genomfördes. Experter har kommit fram till helt olika resultat. Hur än domen blir, kommer den att diskuteras under lång tid.
Gång på gång ställs frågan om och i så fall hur sådana här dåd kan undvikas i framtiden. Historien är ju full av exempel på ensamma gärningsmän som av olika skäl urskillningslöst mördar alla som kommer i deras väg. Så sent som under natten till fredagen sköt en 24-åring ihjäl tolv personer och skadade 50 på en biograf i Denver, USA.
Dessvärre är det troligen omöjligt för samhället att skydda sig mot sådana personer. Ryggmärgsreflexen är att ökad kontroll och övervakning kan vara svaret. Det leder dock fel.
Svaret ligger snarare i de ord som den norske statsministern Jens Stoltenberg uttalade vid minnesstunden efter massakern på Utöya – att samhället ska möta hoten från samhällsomstörtare med ”mer demokrati, mer öppenhet, mer humanitet. Men inte med naivitet.”
Dessa ord är och bör vara en fyrbåk i kampen mot terrorismen i alla demokratiska länder.
