Striderna i Syrien har nått huvudstaden Damaskus. Landets försvarsminister dödades i ett attentat på onsdagen. Möjligen är det ett tecken på att förtryckarregimen är på väg att sopas bort inom några dagar eller veckor. Men vi vet inte.

Medan FN-sändebudet Kofi Annan försöker få stöd för sin fredsplan, är läget på väg att förändras så till den grad att fredsplanen snart kan vara överspelad.

Den dag regimen faller måste omvärldens fokus förändras. Då gäller det understödja en demokratisk utvecklig – och inte minst skydda de minoriteter som finns i landet.

Hade det varit den råa militära styrkan som avgjorde, hade striderna redan varit slut. Då hade Assad kunnat hålla segertal och proklamera att ”terroristerna” är nedkämpade. Ryssland hade kunnat fortsätta att skicka militär utrustning till Syrien, utan alltför för häftiga protester från omvärlden.

Men det är inte antalet stridsvagnar, kulsprutepistoler eller stridsflygplan som avgör Syriens öde. På just den punkten har det inte skett några större förändringar. Regimen har ett avgörande övertag.

Det är andra faktorer som gör att Assads makt undermineras. År 2002 hade två procent av den syriska befolkningen tillgång till en mobiltelefon. År 2010 var det 58 procent. År 2002 hade två procent av Syriens befolkning tillgång till internet. Åtta år senare var det 20 procent.

Människor i Syrien har fått tillgång till redskap för att hålla sig informerade. Inte bara om vad som händer bland vänner och familj, utan också om vad som händer i landet – och i världen.

Den arabiska våren var i hög grad ett internet- och mobiltelefonuppror. Det gäller även i Syrien, även om regimen kämpat hårdare för att klamra sig fast vid makten. Det är bilderna från mobiltelefoner som har drivit på omvärldens engagemang.

I grunden är det ett tecken på en bättre värld att mobiltelefonen kan vara ett mäktigare vapen än stridsvagnen.