Eolus Vind AB har fått tillstånd beviljat för att bygga åtta vindkraftverk vid Markebäck. I tillståndet står det: ”Detta innebär att utsläppen av kolioxid minskar med 48 000 ton, om den ersätter kolkondens-el som normalt är marginal-el.”

Huvudskälet till att bygga vindkraft är väl att minska koldioxidutsläpp. Om det blir så kan diskuteras, men i sin iver att trumma fram detta går tydligen vad som helst an.

Svensk elproduktion är i det närmaste fri från koldioxidutsläpp. Marginal-el är det som behövs vid toppbelastning, det vill säga vanligtvis vinterdygn med ett svinkallt, vindstilla högtryck parkerat över Skandinavien.

Svenska Kraftnät räknar med sex procent av den samlade vindkrafteffekten som en säker tillgång. Att vindkraft skulle finnas tillgänglig vid dessa tillfällen och kunna ersätta kolkondens-el är således till stor del en myt. Menar man på allvar att vindkraftverken skulle leverera alla 40 GWh just när vi behöver marginal-el?

Det andra som borde ifrågasättas är hur det kan passera genom tillståndsgivande instanser, att kol-

dioxidminskningen blir 1 200 gram/kWh som verken producerar. Större delen av vår el får vi från baskraftkällorna vattenkraft och kärnkraft.

Enligt Vattenfalls hemsida har dessa källor enligt livscykelanalys mindre utsläpp än fem gram/kWh. Vindkraft cirka 13 gram. Genomsnittet är säkert i varje fall under tio gram/kWh för svensk elproduktion. Den el som ersätts blir troligast den koldioxidsnålaste, nämligen vattenkraft.

De två argument som hävdas för att få tillståndet är felaktiga. Behovet av vindkraft är politiskt. När brister bubblan?