När bulgarerna kom till byn …. Ja, vad hände då? Vilka ansikten visades sig då? Det finns något man brukar säga att man är rädd för det okända. Visst är det sant att det okända skrämmer, men någonstans borde det väl finnas lite rim och reson? ”Dom” stjäl, ”dom” slåss, ”dom” tar våra blåbär, ”dom” äter våra änder, ”dom” ”hängs” ut på nätet som skumma, ”dom” är nog snart till och med ansvariga för vädret denna regniga sommar. Självklart ska all brottslighet beivras, men enligt polisens uttalande på Tvärsnytt 24 juli så är anmälda brott under denna tid mindre än övrig tid. Varför har så många den aviga attityden mot nya människor? Vilka tror på fullaste allvar att människor nästan åker över en hel världsdel för att, för att, för att ….jo för att plocka blåbär, om de inte var nödda och tvungna?

Att sociala medier kan vara något väldigt bra är vi nog alla överens om, men det finns även en annan sida som vi lätt glömmer. Nämligen verkligheten runt omkring oss. Visst är det bra att vi kan ”varna” varandra, ge varandra information om farliga saker, men varför glömmer vi sådant som verkligen är farligt hos oss 365 dagar om året?

Människor i vår närhet, som vi hejar på, i vår kommun som vi ser dagligen åka dit för rattfylla. (ett under att inte du eller jag eller våra barn råkar ut för något). Människorna i vår närhet som förser våra unga med både alkohol och droger. Grannen, vännen eller ”den där” som ”lånar” med sig saker från jobbet, jobbar svart. Var är varningarna, bilderna på dessa människor, eller deras bilar? Varför skriver ingen på nätet om dessa faror? Är dessa ”kompisar” våra barn?

Brottsliga saker ska bekämpas men det ska inte vara förövarens ursprung som ska avgöra om det ska ”legitimeras” eller inte. Välkomna svenska barnfamiljer, holländska köpmän och bulgariska blåbärsplockare till vår kommun, eller vilka det nu än må vara. En öppenhjärtig människosyn är något vi alla tjänar på.

Trevlig sommar till er alla.