Kristdemokraterna i Örebro finns i kommunledning och har i hög grad påverkat politik och beslut för medborgarna i kommunen, för det gemensammas bästa.

Efter att ha varit med på Almedalsveckan och lyssnat till de olika partierna är jag mer övertygad än någonsin att kristdemokratin som samhällsrörelse behövs i ett snabbt föränderlig samhällsklimat.

När vi kristdemokrater talar om samhällsgemenskap beskriver sig Moderaterna som det nya moderna arbetarpartiet, Socialdemokraterna talar om hållbar valfrihet. Samtidigt beskriver Staffan Werme (FP) på NA-debatt 7 juli det liberala uppdraget som individens frihet.

Det är viktigt att främja det ideologiska samtalet i kommunpolitiken för att tydliggöra politiken som idé och folkrörelse, när den i alltför hög grad blivit pragmatisk och taktiska utspel för att nå så stor kortsiktig politisk nytta som möjligt.

Den kristdemokratiska berättelsen sätter samhällsgemenskapen i centrum där det goda samhället inte kan skapas i en ensidig relation mellan staten/kommunen och isolerade individer. Detta betonade Göran Hägglund (KD) i sitt Almedalstal där han sammanfattade budskapet med att ”staten inte har allt vi behöver”!

Samhället är mycket större än det offentliga – mellan personen och kommunen finns lager på lager av gemenskaper. Kristdemokratin har alltid betonat att samhället byggs utifrån sina små gemenskaper där stat och kommun inte ska ta ifrån gemenskaperna sina ändamålsenliga uppgifter. Stat och kommun ska vara en stödjande funktion.

Det finns en risk i dag att partier och politiker både från höger och vänster genom välfärdsstaten befriar människor från mellanmänskliga beroenden.

Kristdemokraternas tydliga familjepolitik ställer denna grundinställning på sin spets där vi vill freda familjerna från politiska pekpinnar och ge stöd åt de val man själva både kan och har rätt att göra. Familjen är viktig och svarar emot behov som varken det offentliga eller marknaden kan göra.

När Werme (FP) talar om individens frihet så är den otillräcklig för att forma det gemensammas bästa. Det kan leda till en långt dragen individualism som riskerar att glömma ansvaret för medmänniskan som formas i de små gemenskaperna som samhället ska stödja. Familjepolitikens område ställer det på sin spets.

Liberalismens frihetshyllning blir motsägelsefylld, när man i Örebro motionerat om att omedelbart avskaffa vårdnadsbidraget. ”Valfrihet borde vara självklar – men i Örebro menar fortfarande politiker att de vet bättre än du hur du ska ha det”, skriver Werme.

Men folkpartisterna blir därmed de politiker som i sak vet bättre än de cirka 360 familjer som just nu uppbär vårdnadsbidrag!

Kristdemokraterna har på olika områden i Örebro genomfört en politik som ger stöd åt de små gemenskaperna mellan personen och kommunen. Där finns införandet av LOV-reformen inom vård och omsorg. Där finns valfri barnomsorg genom vårdnadsbidrag och pedagogisk omsorg. Där finns stöd till det civila samhällets olika aktörer. Det gäller etableringen av det Inter Religiösa Rådet som ger de olika religiösa församlingarna en offentlig arena att vara delaktiga i kommunens välfärdsarbete.

Utan Kristdemokraterna i Örebropolitiken hade mycket av detta varit omöjligt att genomföra. Det goda samhället i vår kommun kan inte skapas i ensidiga relationer mellan kommunen och isolerade individer.

Vi kommer att fortsätta att ta ansvar för utvecklingen av vår fina kommun – för det gemensammas bästa.