http://na.se/1.1538773-frikyrkobloggen?m=rssTue, 18 Jun 2013 23:58:14 +0200svhttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.788910I flera månader har den här bloggen nu levt sitt eget liv, med anledning av den redaktionella satsning vi gjort om frikyrkan i länet. En satsning som startade redan före jul med att vi bad er läsare höra av er och tala om vad ni tyckte att vi skulle skriva om. Och som slutade med en artikelserie i tidningen och fortsatt bloggdiskussion. Vilken respons det har varit! 150 läsarmejl med artikelförslag och ungefär 200 läsarinlägg här på bloggen. Tack alla ni som medverkat i någon av våra kanaler, eller flera, och tack för det stora engagemanget ni har visat. Nu stänger vi ner den här bloggen inom kort. Men jag lovar att vi återkommer med andra satsningar som bygger på er medverkan. /Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.788910Wed, 18 Apr 2012 17:07:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.782752Hej, det här inlägget kom nyss, från signaturen AndyPandy: Hej Angela.Hur tycker du att artikelserien har verkat? För mig verkar det vara ett sammelsurium av åsikter om att Gud ska minsann anpassa sig efter mina önskemål och behov...det verkar finnas många vilsna och förvirrade msk i Herrens flock..Bara det här med att säga att “jag minsann dricker och röker” hur gör en sån msk om han får kontakt med någon som behöver hjälp med sitt drickande? Då blir det situationen"vi och dom" det måste väl vara bättre att vara ett föredöme och kunna visa att det går att leva utan det där" Lilla glaset" på Lördagen,,För någon annans skull..Jag upplever att det har smugits sig mkt själviskhet in i frikyrkan där det sanna evangeliet har fått stryka på foten för att församlingsmedlemar ska slippa sitta med tummen i munnen och tycka synd om sig själva,,,och att sen på de sk kallade bönemötena ha frimodigheten att be om väckelse..Det är skrattretande,,men sorgligt... Svar: Hej, jag hoppas att serien och bloggen har bidragit till att nyansera bilden av frikyrkan, men även av vad tro i sig kan innebära. Jag kan bara konstatera att det finns lika många tolkningar av Bibeln som det finns människor. Vad som är rätt och fel är ingenting jag vill försöka bedöma, jag tycker att det viktiga i det här sammanhanget är att åsikter möts och bryts mot varandra. /Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.782752Wed, 11 Apr 2012 12:18:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.782580Hej, idag chattade jag om artikelserien i NA. Om du vill läsa frågorna och svaren, klicka här: Där kan du bland läsa om hur jag blivit bemött som journalist under arbetet med den här serien och om vad som har förvånat mig mest. /Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.782580Wed, 11 Apr 2012 11:03:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.782374Idag kan du som vill chatta med mig mellan 10 och 11. Du kan ställa frågor om serien som vi under påsken publicerade i tidningen, eller om frikyrkobloggen. Synpunkterna, både på ämnena vi tagit upp i serien och på satsningen som sådan, har varit många. Så hör gärna av dig idag. Fortsätt också gärna diskutera, så länge debatten fortsätter här så får bloggen vara kvar. /Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.782374Wed, 11 Apr 2012 08:35:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.781647Hej, kul att debatten fortfarande pågår här på bloggen och stundtals är så intensiv. Med åsikter som går isär men med en schysst, oftast respektfull samtalston. Idag är publiceras sista avsnittet i tidningen av serien om frikyrkan. Det handlar om arvet och synden, och om att många som växt upp inom frikyrkan fortfarande har starka minnen av kränkningar. Medan andra helst vill se framåt istället, på hur frikyrkan är när den är som bäst. Många har redan berättat om sina egna erfarenheter här på bloggen och i mejl till redaktionen, och det är också ur de mejlen vi har hittat intervjupersonerna till den här serien. Men fortsätt gärna berätta och diskutera om du vill! Har du frågor om den här artikelserien? Då får du gärna chatta med mig i morgon, onsdag, klockan 10-11. /Angela Läs artiklarna i NA:s e-tidning Du kan köpa ett digitalt exemplar av dagens NA för tio kronor. Klicka här för att läsa hur du gör: na.se/kundcenter/privat/prenumerera/losnummer/1.979064 http://na.se/kundcenter/privat/prenumerera/losnummer/1.979064 Observera att det endast är möjligt att köpa dagens utgåva av tidningen. Du som har NA-kortet kan däremot logga in på na.se och söka efter äldre e-tidningar i arkivet. http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.781647Tue, 10 Apr 2012 07:50:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.780811Frikyrkan tappar medlemmar, församlingar läggs ned. “Vi måste hitta nya sätt att vara kyrka på”, säger Öivind Tholvsen från Evangeliska frikyrkan. “Vi måste ha mindre revirtänk, vi har mer att vinna på att arbeta tillsammans än var för sig”, säger Sören Carlsvärd, från Gemensam Framtid, i dagens papperstidning. För Anton Lundqvist och Josef Mellergård i det kristna kollektivet i Baronbackarna i Örebro är det viktiga att leva i en kristen gemenskap där tron får väldigt praktiska konsekvenser i vardagen. För dem innebär tron att man ibland måste lyda Gud mer än staten och att det kan vara rätt att agera om man exempelvis inte tycker att det är okej att flyktingar utvisas. Hur ser framtiden ut för frikyrkan? Är det okej att lyda Gud mer än staten? Vad tycker du? Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.780811Sun, 08 Apr 2012 10:01:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.780364Hej, idag är det dags för tredje avsnittet av serien om frikyrkan i papperstidningen. Det handlar bland annat om paret Britten och Sören Årsjö som 1972 gav sig av till Nya Papua Guineas djungel. Där gjorde de först muntligt språk till skriftspråk för två språkgrupper, innan de översatte Nya Testamentet till de nya språken. Nu, 40 år senare, är de tillbaka igen, på Närkeslätten. Själva kallar de sig inte missionärer, utan forskare och bibelöversättare. Men är det säkert att det jag tycker är gott och bra för mig också är bra för andra? Det handlar dagens avsnitt om. Vad tycker du? Angela. Läs artiklarna i NA:s e-tidning Du kan köpa ett digitalt exemplar av dagens NA för tio kronor. Gå till den här länken för att läsa hur du gör. Observera att det endast är möjligt att köpa dagens utgåva av tidningen. Du som har NA-kortet kan däremot logga in på na.se och söka efter äldre e-tidningar i arkivet. Interaktiv karta Här till höger finns en interaktiv karta med information om ett stort antal kyrkor och församlingar i Örebro län. Saknar du någon församling eller kyrka på kartan? Eller har du hittat någon uppgift som inte stämmer? Hjälp oss att göra kartan så komplett som möjligt genom att mejla till mats.carlsvard@na.se http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.780364Sat, 07 Apr 2012 08:45:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.779262Idag handlar serien i papperstidningen om Birger och Anders. Anders, som efter många års missbruk hittade till frikyrkan i vuxen ålder, och Birger, som är uppväxt i frikyrkan och som för en tid sedan kom ut som homosexuell. Båda har brottats mot fördomar, både egna och andras. Birger menar att det I frikyrkan pratas väldigt lite om sexualitet i allmänhet och kärlek mellan människor av samma kön i synnerhet, och att det är en förklaring till varför ämnet är så laddat.. När han kom ut som homosexuell mötte han fördömanden, men också stöd i frikyrkan. Nu hoppas han att hans berättelse ska få fler att våga vara öppna och bidra till att ämnet inte är så tabubelagt som det fortfarande är i många församlingar. Vad tycker du? Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.779262Thu, 05 Apr 2012 08:25:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.778594För att så många som möjligt ska få ta del även av de mejl som nu kommer in till redaktionen, efter att serien startade idag i papperstidningen, så publicerar vi dem här på bloggen. Här är det första: "Jag blev frälst för cirka tolv år sedan,och upplevelsen gav ett lugn och en frid i hjärtat som jag längtat efter i hela mitt liv. Jag har haft med mig en Gudstro sen barnsben och alltid bett på kvällen innan jag somnade. Men jag fick uppleva Guds godhet konkret då jag fullt ut valde att ta emot Hans hjälp. Jag var med i lite olika församlingar och märkte efter några år hur jag formades på ett negativt sätt. Man såg människorna utanför församlingen som Satans barn och fördömde dem som inte hade deras egna uppfattningar. Det förekom nästan aldrig någon självrannsakan,de hade ju rätt så då behövdes inte det. Det som fick mig att gå ur var att jag upplevde att en del ledare manipulerade genom handpåläggning och böner för att man skulle tycka som dom.. Jag märker hur jag blivit mjukare och känner mer kärlek till den enskilda och friden har återigen nått mitt hjärta, sedan jag gick ur församlingen. Församlingen har rätt mycket att jobba på,även om det finns enskilda som nått dit där ödmjukheten är viktigare än framgången. Det är dags att lyssna till Jesu ord och inte till högmodiga herrar.. Marie Någon som reagerar på Maries mejl? /Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.778594Wed, 04 Apr 2012 11:56:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.778382Idag är det alltså dags, nu startar vår serie om frikyrkan i papperstidningen. Vad tycker du om inledningen och de frågor som ställs där, som till exempel: Vad innebär det att vara kristen i vardagen? Vad innebär det att göra gott för andra? Var är frikyrkan på väg i en tid när många församlingar läggs ner? Är dessa frågor relevanta? Intressanta? Hör av dig, mejla mig eller skriv här på bloggen. Flera av er som hört av er, antingen via mejl eller diskuterat i bloggen, har undrat om vi publicerar alla artiklar på webben också. Men det gör vi alltså inte. Men vill du läsa artiklarna i NA:s e-tidning så kan du kan köpa ett digitalt exemplar av dagens NA för tio kronor. Klicka här för att läsa hur du gör. http://na.se/kundcenter/privat/prenumerera/losnummer/1.979064 Observera att det endast är möjligt att köpa dagens utgåva av tidningen. Du som har NA-kortet kan däremot logga in på na.se och söka efter äldre e-tidningar i arkivet. Här till höger finns en interaktiv karta med information om ett stort antal kyrkor och församlingar i Örebro län. Saknar du någon församling eller kyrka på kartan? Eller har du hittat någon uppgift som inte stämmer? Hjälp oss att göra kartan så komplett som möjligt genom att mejla till mats.carlsvard@na.se Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.778382Wed, 04 Apr 2012 07:59:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.774006Hej, seriestarten i tidningen närmar sig, just nu sitter redigerare Magnus och ritar tidningssidor. Då dimper ett mejl ner som påminner mig om något som flera läsare har bett oss ta upp och som ni kallar personkulten inom frikyrkan. Så här kan det låta, enligt mejlskrivaren: “Om bara pastor N.N bad för mig, så skulle allt ordna sig”. Eller: “Om pastor N.N. kunde viga oss skulle vårt äktenskap bli lyckligt utan gräns.” Mejlskrivaren tycker att det här är ett problem, och fortsätter: “Det är aldrig den eller den pastorn som är avgörande för hur väl församlingen ska lyckas med sitt uppdrag. Allt hänger på Gud och Hans kraft. Pastorn är bara ett verktyg i mekanikerns hand”. Vad har du för erfarenhet? Känner du igen dig eller inte? Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.774006Thu, 29 Mar 2012 14:10:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.772983Precis om en vecka, med start på onsdagen före påsk, drar vi igång serien om frikyrkan i papperstidningen. Det ska bli spännande att höra era reaktioner, så fortsätt gärna diskutera här på bloggen. För den som vill blir det också chatt, tisdag och onsdag efter påsk. Vilka det blir chatt med på tisdag är inte helt klart än, men på onsdag blir det chatt med mig. Då tar jag gärna emot synpunkter och frågor om serien. Och så en sak till: För er som inte har tillgång till NA som papperstidning går det att köpa en digital version samma dag, men endast samma dag som serien publiceras i papperstidningen. Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.772983Wed, 28 Mar 2012 09:35:00 +0200http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.764321Hej. Flera som hört av sig, som inte själva är med i frikyrkan, har undrat över dopet . Eller som en läsare uttrycker sig: "Ska inte barnen få bestämma själva om de vill säga ja till Gud och Jesus? Det kan man väl knappast säga att de får, om föräldrarna döper dem i tidig ålder? Det är klart att det på sätt och vis gäller många kyrkor/religioner, men här skulle jag vilja veta hur man tänker inom frikyrkan." Någon som vill svara? Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.764321Thu, 15 Mar 2012 14:05:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.761626“Bra initiativ med en frikyrkoblogg!” Det säger Mats, som berättar att han blev tipsad om den här bloggen i fredags. Själv var han med i frikyrkan tills för tolv år sedan, och har sedan dess funderat mycket på syndabegreppet. "För tolv år sedan skilde jag mig och plötsligt ändrades attityden till mig radikalt i församlingen. Idag har jag kvar en enda vän sedan den tiden, och sedan dess har jag funderat mycket på vänskap. Hur kan man fördöma någon på de grunderna att man skiljer sig? Hade det varit bättre att jag hade varit kvar i ett dåligt äktenskap? Jag har kvar min kristna tro, men har inte varit med i någon församling sedan dess. Nu ska jag nog gå med igen, men innan jag gör det tänker jag vara säker på att det inte finns en sådan fördömande attityd. Det kan ju vara förödande för en människa i kris! Som kristen ska man hjälpa, inte stjälpa!" Vad tycker du? Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.761626Mon, 12 Mar 2012 14:44:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.757165Hej igen. Den här frågan kommer från en ung kille: "Jag har hört talas om husförsamlingar, jag tror att det är så det heter. Hur funkar det?Och hur vanligt är det? Får man vara med fast man inte vet om man tror på Gud? Någon som vill svara? /Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.757165Mon, 05 Mar 2012 16:58:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.754008Många har hört av sig, även utanför länet, och frågat när vår artikelserie kommer att publiceras i tidningen. Nu är det bestämt, vi publicerar i påskhelgen, så håll utkik då. Vi har fortfarande inte bestämt vad vi publicerar i våra olika kanaler, så det återkommer jag om. Tills dess hoppas jag att vi håller diskussionen levande, så fortsätt höra av er med era erfarenheter! /Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.754008Thu, 01 Mar 2012 09:14:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.752708Diskussionen på bloggen fortsätter.... Här kommer en fråga från en ung kille: "Hej, jag är inte med i frikyrkan själv, men undrar en sak: varför är det så många i frikyrkan som inte tycker att det är okej att ha sex före äktenskapet?. Jag fattar inte varför, är man en sämre kristen då i frikyrkans ögon, eller vadå?? Och vad händer om man ändå väljer att ha sex innan man gifter sig? Sex verkar överhuvudtaget vara en känslig fråga, varför?" Någon som vill svara? /Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.752708Tue, 28 Feb 2012 16:27:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.751752Kul att den här bloggen väcker så mycket känslor! De allra flesta uppskattar initiativet, både till bloggen och artikelserien. Några få har blivit arga när de läst andras kommentarer. Men ändå, tror jag, tyckt att en öppen debatt är bra. Och så hör en del av sig och undrar om andra har samma erfarenheter som de själva. Som den här mannen, som jag pratade med idag: "I den frikyrkoförsamling där jag är med är det några få personer som bestämmer hur man ska tolka bibeln. Det tycker jag är fel. Men säger man något om det så får man onda ögat, och då är det ju ingen som vågar kritisera. Jag undrar om det här är vanligt, jag har inte varit med så länge i frikyrkan. Hur “lika” måste man tolka bibeln för att få vara med?" Vad har du för erfarenheter? Kommentera här direkt eller mejla! /Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.751752Mon, 27 Feb 2012 16:24:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.749923Nu börjar artikelserien för papperstidningen ta form. I måndags kväll var alla intervjupersoner här för bildtagning. Det var häftigt att alla fick träffas. De flesta kände inte varandra sedan tidigare och det blev en härlig blandning av människor. Unga, äldre, olika församlingar. Lika, och olika, åsikter. Precis som här på bloggen. Fler och fler verkar hitta hit, oavsett om de har någon anknytning till just Örebro län eller inte. Det är uppenbarligen ämnet som lockar. På redaktionen undrade en kollega häromdagen varför vi inte skulle göra en klassisk, traditionell hårdgranskning av frikyrkan. Och visst, det har kommit in sådana tips, om till exempel kopplingen mellan personer med makt och frikyrkan. Men det här är en annan typ av granskning. Istället för att till exempel leta skandaler, granska kronor och ören eller räkna antalet kvinnliga pastorer så valde vi en annan metod. Vi ville prata med människor om vad frikyrkan betyder för dem. Utan att väja för det som är svårt och känsligt. Till exempel synen på homosexuella, alla förbud som har funnits eller synen på dem som inte är kristna. Det är också en granskning, fast på ett annat sätt. Ibland är vi journalister själva fast i en mall. Det ska bli spännande att höra vad ni tycker om resultatet. /Angela och Tinahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.749923Fri, 24 Feb 2012 14:43:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.749013Så här har en av våra läsare skrivit till oss: ”Varför fick jag inte umgås med de som inte var kristna när jag var liten? Det frågade jag mina föräldrar då, och nöjde mig till en början med svaret: det var vi som hade ”rätt”, de andra hade ”fel”. Och att umgås med ”de andra” kunde därför vara skadligt på ett sätt som jag aldrig förstod. När jag blev äldre var det just där jag hakade upp mig. Tror gör jag fortfarande, men jag gick ur frikyrkan just för att man såg på andra människor på det där sättet. Idag tänker jag att det nog är samhällets största problem, att man vad det än gäller gärna vill dela upp människor i ”vi och dom”. Där borde frikyrkan istället gå före och göra tvärtom och välkomna alla. ” Flera som har hört av sig har liknande berättelser från sin barndom, att det inte var okej att umgås med icke-troende. Vad tycker du? Vad har du för erfarenheter? /Angela och Tinahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.749013Thu, 23 Feb 2012 14:49:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.747761”Inom frikyrkornas värld ska man ge tio procent av sin inkomst. Men några kyrkor stannar inte vid det utan uppmanar medlemmarna att skänka summor i storleksordningen 50 000”. Det mejlar en av alla läsare som hört av sig – och fortsätter: ”Men för dem som kanske är sjukpensionärer, arbetslösa på försörjningsstöd, ålderspensionärer eller låginkomsttagare är detta en form där de känner sig sämre än andra för att de inte kan ge. Är verkligen storleken på plånboken ett riktmärke på hur starkt man tror eller hur god kristen man är? Var Jesus en dålig kristen som inte hade massor av pengar att skänka?” Vad tycker du? Mejla mig eller kommentera här, direkt. /Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.747761Wed, 22 Feb 2012 08:44:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.747228De flesta av mina kollgor känner nog igen frågan i rubriken. Så är det nämligen att jobba på en dagstidning. Vad man än skriver om så finns det alltid någon som tycker att man antingen borde skriva om något annat istället. Eller på något annat sätt. Bengt är en av dem som ifrågasatt varför vi ska skriva om just frikyrkan. ”Ska NA bli språkrör för frikyrkan nu? Jag vill inte läsa någon sådan serie i tidningen”, sa han när han ringde före jul. Jag blir glad för sådana samtal, de visar på ett engagemang för tidningen och att många bryr sig. Mitt svar var: Jo, vi ska skriva om frikyrkan, många är uppenbarligen intresserade, både inom och utanför frikyrkan. Och vi ska försöka göra det på ett nyanserat sätt och så att det väcker intresse. Oavsett var man har sitt engagemang. Det roliga var att Bengt ringde i dag igen, inte alls lika ilsk som förra gången.”Jag har sett er blogg. Och ville bara säga att jag nog ska läsa den där serien i alla fall. Sedan hör jag av mig igen och talar om vad jag tycker”. Jag tar det som ett löfte, inte som ett hot. Hör av dig, du också! /Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.747228Tue, 21 Feb 2012 13:46:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.746520"Jesus kallar sina lärjungar till att lämna allt och följa honom. Dagens kristna verkar mer intresserade av börsen, golfandet, bilen och karriären än av att följa de tämligen obekväma villkor Jesus satte upp för sina lärjungar. Hur kan man kalla sig kristen och ändå inte ta till sig Jesu budskap?" Det undrar en av alla de läsare som hört av sig till oss inför den här serien, som nu börjar ta form inför publiceringen i papperstidningen. Klart är att åsikterna varierar. Somliga tycker att är man kristen så GÖR man något i vardagen för att hjälpa andra, det räcker inte att bara prata om det. Andra tycker att man måste vara försiktig med att döma den som inte visar sin tro så mycket i praktisk handling. Alla kan och mäktar med olika mycket, det måste man ha respekt för. Vad innebär det att göra gott? Kan man kräva mer av kristna än av andra människor? Ja, säger Leif, som ringde idag, som själv är med i en frikyrkoförsamling och som är trött på alla ord. Vad tycker du? Skriv direkt här på bloggen eller mejla. /Angelahttp://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.746520Mon, 20 Feb 2012 13:48:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.745088Inte röka, inte dricka, inte dansa, inte spela kort... Syndakatalogen. Ja, jag vet att du kanske suckar nu. ”Ska de skriva om det där igen?” Eller så tänker du: ”Äntligen tar de upp frikyrkans verkliga problem.” Oavsett vilket: Det går liksom inte att komma runt det. Säger man ordet frikyrka är det just det här som många människor tänker på och pratar om. Alla förbud. Allt som anses som syndigt. För så har det ju varit. Många av dem som vi har intervjuat påpekar: ”Det är inte så nu, vi har gjort upp med det där.” Och så är det till viss del. Men minnena lever ju kvar. Och såren. Vi har fått många berättelser om människor som har kämpat nästan hela livet för att känna sig fria från det här. En kollega som är uppvuxen inom en frikyrkoförsamling påpekade häromdagen att det var ju väldigt olika från församling till församling. ”För missionarna var det okej med ett glas rödvin, men babtisterna var ju betydligt striktare.” Samtidigt måste man också förstå sammanhanget bakom de här förbuden. Människor agerar ju i ett sammanhang och det mesta är en reaktion på det som har varit. Flera intervjupersoner berättar om ett Sverige där arbetarna fick ut lönen i sprit, där karlarna drack sig fulla, spelade bort pengarna och barnen svalt. Ett Sverige där en nykterhetsrörelse och demokratirörelse spred sig som en motreaktion. Och där frikyrkorörelsen spelade en stor och viktig roll. Sett i det perspektivet blir förbuden plötsligt begripliga. Även om en del församlingar och församlingsmedlemmar gick alldeles för långt. I dag finns en stor medvetenhet om detta inom de flesta frikyrkoförsamlingar, berättar flera av intervjupersonerna, och en vilja att tvätta bort den här stämpeln. “Det här gör att man i stället har blivit alltför rädd för att kritisera eller tillrättavisa någon”, anser en av intervjupersonerna. Samtidigt låter sig en kultur och en attityd naturligtvis inte tvättas bort bara så där. Flera av dem som har mejlat oss och flera av intervjupersonerna berättar att attityderna fortfarande lever kvar. En kvinna skriver att hon visserligen inte blev formellt utesluten ur församlingen när hon skilde sig, men att hon inte längre blev bjuden till dem hon tidigare räknat som sina vänner. Hon blev till exempel inte bjuden till bästa vännens barnvälsingnelse. I dag har hon inga vänner kvar från församlingen. En annan berättelse handlar om en äldre släkting som tycker att man absolut inte ska ta ett glas vin till maten och att man helst inte bör umgås med dem som inte är troende. Och gör man det bör man prata om Jesus och sprida evangeliet. Man får ändå förstå människor som är uppvuxna med detta och har fått det med modersmjölken, tycker en av intervjupersonerna. Hon tror att det handlar mer om kultur än om tro. En annan av våra intervjupersoner påpekar att man ibland tycks ha glömt bakgrunden till förbuden. När hon blev kristen i tonåren ville hon lära de andra tonåringarna att spela poker för det tyckte hon var kul. Men de äldre i församlingen hytte med pekfingret. Poker var inte okej. ”Varför då?” frågade hon. Det var bara inte det. I stället plockade de fram travspelet... Vad tänker du om det här med förbud och syndakatalogen? Blir du bara trött och önskar att folk kunde fatta att den tiden är förbi? Eller har du erfarenheter av att de här attityderna minsann lever kvar? Mejla mig på tina.enstrom@na.se eller kommentera direkt här på bloggen. Hur tycker du att vi ska berätta om det här i papperstidningen? Kom gärna med förslag! /Tina http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.745088Sat, 18 Feb 2012 07:49:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.743294Frikyrkorna tappar medlemmar. Sedan 2001 har 552 församlingar lagts ner i Sverige. Nästan var femte församling. Vad beror det på? Är det enbart negativt för frikyrkorna? Flera av dem som vi har intervjuat under arbetet med artikelserien menar att engagemanget fortfarande är starkt, kanske starkare än någonsin, precis som behovet av andlighet. Enligt dem bör frågan i stället formuleras så här: Hur ska församlingarna möta ett engagemang som ser delvis annorlunda ut? En församling behöver inte bestå av en kyrkobyggnad, ett medlemsregister och aktiviteter alla veckans dagar. Flera av dem vi mött berättar om nya sätt att vara kyrka på. Det kan handla om att demonstrera mot asylpolitiken, att konsumera på ett sätt som inte skadar miljön, att träffas och äta mat tillsammans och prata om livet. Många av mejlen handlar om en frustration över att församlingarna inte har lyckats möta den här förändringen: ”Församlingarna är fortfarande bekymrade över varför folk inte hittar till kyrkan. Detta i en tid då det andliga sökandet i samhället är större än någonsin. Om inte Muhammed kommer till Berget så måste Berget gå till Muhammed. Och församlingen måste lära sig varför Gud har skapat oss med två öron.” ”De få församlingar som finns på landsbygden växer inte utan minskar hela tiden. En tanke: Kanske är det dags för stora församlingar att skicka ut ’missionärer’ till landsbygden i Sverige också – inte bara till Afrika, Brasilien eller Kina.” ”Jag tänker på de äldre generationernas stora engagemang, vecka efter vecka, och nu ska detta tas över av yngre generationer som inte har tiden. Hur ser framtiden ut i en folkrörelse som frikyrkan?” Hur ser du på det här? Vad har du för erfarenheter? Stämmer det verkligen att församlingarna på landsbygden krymper? Hur kommer frikyrkorna se ut i framtiden? Skriv direkt i kommentarfältet och berätta! /Tina http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.743294Thu, 16 Feb 2012 08:47:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.742828Vi har fått in väldigt många berättelser från människor under arbetet med den här artikelserien. Vi kommer att publicera delar av dem här på bloggen. Här kommer två helt olika barndomsminnen från frikyrkans värld. Den ena handlar om värme och trygghet. Den andra beskriver en känsla av tvång. ”Jag höll mamma och pappa i handen när vi gick till Missionshuset. Jag satt där i bänken och fingrade på knappen i tröjan och lekte med banden i psalmboken. Det var varmt och gott och jag kände igen alla människor runt omkring mig. Och jag kände igen sångerna.” ”När jag var liten blev jag tvingad in i frikyrkovärlden. I kyrkans värld var det tungotal och fjäsk för prästen. Samlingar i vardagsrummet med folk ur församlingen. Sitta i ring, bönemöte och tvång till enskild tackbön inför gruppen. Jag fick avsmak för hela tanken kring kristendom eftersom det handlade mer om prestige och status än att leva ärligt och vara en god medmänniska.” Känner du igen dig? Hur reagerar du när du läser de här berättelserna? Vad har själv du för erfarenheter av frikyrkan? Sätt dig ner vid tangentbordet och skriv ner dina minnen. Positivt, negativt och allting däremellan. Skriv direkt i kommentarfältet här på bloggen eller mejla till tina.enstrom@na.se eller angela.hanagart@na.se så kan vi publicera delar av din berättelse här på bloggen. Du får vara anonym. /Tina http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.742828Wed, 15 Feb 2012 16:00:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.742530Hjälp! Vad har jag gett mig in på! Så känner jag ibland när jag jobbar med den här artikelserien. För det finns så mycket förväntningar. Och det känns som om alla hoppas att nu ska vi äntligen ge den sanna bilden av frikyrkan. Det vill säga just den bild som just den här personen tycker är sann. Det är bara det att mejlen och telefonsamtalen och intervjuerna ger så olika – ibland helt motstridiga – bilder. Så vad vi än skriver så kommer en massa människor antagligen att bli besvikna och tycka: Ni ger fel bild. Igen! Så känner jag ibland. Samtidigt är det också väldigt upplyftande. Att det finns ett sånt sug. Både bland människor inom frikyrkorna och utanför. ”Äntligen!” Det är den allra vanligaste kommentaren och jag inser: Vi skriver alldeles för sällan om det här. En av dem vi intervjuade sa: ”Ni gör en viktig insats bara genom att skildra frikyrkan och visa att den är mer nyanserad än det ibland framställs i debatten”. Puh, jag hoppas verkligen det. Jag vill inte skruva ner förhoppningarna alltför mycket, men ibland tänker jag att jag får vara nöjd om vi lyckas ge åtminstone några skärvor av något som känns hyfsat sant… Jag hoppas också att vi får igång en diskussion, både här på bloggen och under och efter artikelserien i papperstidningen, som kan nyansera bilden av frikyrkan. Hur tänker du? Vad får vi absolut inte missa att skriva om? Och vad vill du inte att vi skriver? Skriv direkt här på bloggen eller mejla mig på tina.enstrom@na.se. /Tina http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.742530Wed, 15 Feb 2012 13:01:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.742502Okej, jag erkänner! Jag har också fördomar. Precis som de flesta andra. Ibland vet man inte själv om att man har dem. Det handlar sällan om förnuft. Egentligen vet man ju. Ett exempel: När jag åkte till Nairobi i Kenya upptäckte jag till min förskräckelse att jag hajade till när jag såg alla businessmänniskor i kostym och dräkt som stressade till sina jobb. Jag menar, det är klart att jag visste – på ett intellektuellt plan – att Nairobi var en huvudstad med höghus, taxibilar och kostymklädda människor som arbetade. Men känslomässigt, märkte jag, hade jag matats med alltför många bilder på svältande barn i hyddor på landet för att inte reagera på den bilden. Kanske var det liknande mekanismer som fick en kvinna att utbrista: ”Hur kan du vara troende, du som är så trevlig!” Det var en av dem som vi intervjuat inför artikelserien som berättade om det. Den som utbrister något sånt tänker kanske inte på hur avslöjande det är. För vad trodde hon då? Att alla troende var otrevliga människor? Många som vi har träffat under arbetet med den här artikelserien, som själva är aktiva inom frikyrkan, berättar att de ofta bemöts av fördomar. ”Det är legitimt att skratta åt frikyrkofolk. Det är legitimt att trampa på dem. Hahaha så töntiga.” Andra berättar att de, precis som andra minoriteter, klumpas ihop och får stå för saker som de inte alls står för. ”Du får bära allt. Det här med homosexualitet till exempel. Eller det här med Knutby.” Men fördomarna finns förstås också inom frikyrkoförsamlingarna. Man har fördomar om andra församlingar. Man har fördomar om dem som inte är troende. ”Jag tror tyvärr att vi kan tycka att vi är bättre. Bara för att vi har den rätta tron, vi vet ju sanningen, och att det är synd om dem som inte gör det. Och det är ju fruktansvärt pinsamt.” Under arbetet med den här artikelserien har jag insett att jag nog hade fler fördomar än jag ville erkänna för mig själv. Som alltid när man möter nya människor så nyanseras bilden, blir mindre schablonartad. Det är en av de största fördelarna med det här jobbet, att jag får den chansen. Förhoppningsvis lyckas vi förmedla det i artikelserien. En av delarna i artikelserien kommer att handla om just det här med fördomar. Därför vill jag gärna veta: Vilka fördomar har du? Och vilka fördomar har du själv råkat ut för? Vilka fördomar tycker du finns om dem som är aktiva i en frikyrka? Skriv direkt här på bloggen eller mejla. /Tina http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.742502Wed, 15 Feb 2012 10:58:00 +0100http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.741921Ärligt talat, rätt ofta när vi journalister går ut för att intervjua har vi redan en rätt klar bild av vad vi vill berätta. Vi vet ungefär vilken vinkel vi har tänkt oss och ibland vet vi till och med ungefär hur tidningssidan kommer att se ut. Så måste vi ibland jobba, för att artiklarna ska kunna vara färdiga att läsa redan tidigt nästa morgon. Så har vi inte gjort den här gången. Den här gången tog vi tid på oss. Vi började med att fråga er läsare vad ni tyckte att vi skulle skriva om frikyrkorna. Vi fick väldigt många mejl och telefonsamtal. Över hundra personer hörde av sig till oss för att ge förslag på vad vi ska berätta och vilka vinklar vi ska ha när vi skriver artiklarna. Många var oroliga att vi skulle skriva alldeles för negativt. ”Media fokuserar alltför ofta på andliga eremiter som verkligen spär på de felaktiga fördomar som redan finns” skrev någon. ”Skriv om alla barn, ungdomar och äldre som kyrkan betyder så mycket för. Fokusera på vanliga arbetande normala människor, de finns i massor.” Många berättade om värmen, det ideella arbetet och all kraft som finns inom olika frikyrkoförsamlingar. Andra hade kritiska erfarenheter av frikyrkan och påpekade att vi inte fick missa det. Vi fick många mejl och telefonsamtal på samma tema: ”Jag har aldrig blivit så dåligt behandlad och sårad som just inom frikyrkans väggar.” ”Jag är själv uppvuxen inom frikyrkan och har haft en lång kamp innan jag kunde bryta mig fri från den bitvis sektliknande och skrämmande uppväxt jag haft.” Där fanns berättelser om tvång, trångsynthet och människor som farit väldigt illa. Vi valde att gå ut så förutsättningslöst vi kunde och gjorde väldigt breda intervjuer med människor med erfarenhet av frikyrkan. Vi försökte hitta människor med olika erfarenheter och perspektiv, gärna människor som bytt perspektiv under livet. Och så lyssnade vi – och lyssnade. Utan att i förväg veta vinklar eller exakt vad vi skulle berätta. Det tar lite längre tid att jobba så här. Men resultatet blir också annorlunda. Och förhoppningsvis lite sannare än om vi på redaktionen i förväg hade bestämt oss för vilken bild av frikyrkan vi skulle teckna. Om några veckor får du se resultatet i papperstidningen. Under tiden kommer vi att skriva regelbundet här på bloggen. Vi vill fortfarande få just din berättelse, dina erfarenheter av frikyrkan. Positiva, negativa och allting däremellan. Skriv direkt här på bloggen eller mejla till oss. tina.enstrom@na.se eller angela.hanagarth@na.se. /Tina och Angela http://na.se/2.18530/1.1538773-frikyrkobloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.741921Tue, 14 Feb 2012 16:51:00 +0100frikyrkan frikyrka frikyrkor kyrka